Juni 2014 - En firandets och gläjens månad

En vers i Arja Saijonmaa´s låt,   Jag vill tacka livet.
 

"Jag vill tacka livet

Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar"

Dagens flaggning.

 Inte bara vid allmänna flaggdagar flaggas det hos oss, utan också vid speciella tillfällen, som är värda att firas. Därför har vår flagga vajat flera olika dagar, nu i Juni.

Månadens första flaggdag hos oss, var 5:e Juni.
Barnbarnet James tog studenten, och det var verkligen värd att firas.
Trots att stora regnmoln, som såg hotfulla ut, kunde studenterna springa ut i solsken, till släkt och vänner, som spänt väntade på att få krama om och gratulera.

Grattis James, till gott resultat av flitigt studiearbete.

12.e Juni, så var det åter dags för skolavslutning.
 Då var det Philip och Cajsa, som fick sommarlov.
Jag och Krister var i Forsheda kyrka, där Cajsa hade sin skolavslutning. Philip, som gått ett år i gymnasiet, kunde vi bara fira med att ge  blommor till.
Nu är det bara Cajsa, som traditionsenligt för grundskolan, får röda rosor, i år blev det sju röda rosor, James fick tre vita rosor och Philip en vit ros.

Cajsa, söt fanbärare.

Dagen efter, den 13:e Juni hissades flaggan åter igen.

Då var det Kristers tur att bli firad. Som 70-åring.

En gång tidigare, har jag sett honom så överraskad och snopen, som han var på 70-årsdagen. Det var när han fyllde 50 år. 

Då hade jag, Magnus och Tina med familjer, beställt en resa till Jersey för Krister och mig.  Helt utan att han över huvud taget, inte anat någonting.

Efter många små vita lögner,, hamnade vi på Landvetters flygplats, för att vänta in Magnus och Tinas familjer, som kom med resväskor packade med serietidningar. För fortsatt färd till, som Krister hade trott var  Ronneby Brunn, men som gick till Jersey.

70-årsdagen trodde han, skulle firas med familjen. 

Efter en veckas smusslande, och förberedelse av mat mm, fick jag ofta kommentarer av honom som, "så mycket mat går inte åt", "vad gjorde du där", "vem var det som ringde"?

En otroligt fin 70-årsdag blev det. Tack vare de tjugofem gästerna, som kom och hjälpte oss fira Krister.

Och tack vare, den hjälp jag fick med förberedelser av mat och överraskningar inför och under festen.

Tack, Magnus, Tina, Pia och Patricia för värdefull hjälp. Love you!

Klockan två på natten, var jag och Patricia klara med att ha satt upp bågen, blåst upp 70 ballonger och knutit fast dem i bågen. Roligt hade vi, tysta var vi, för Krister hade inte hört någonting.

Var så goda!  Födelsedagsbarnet får börja.

Patricia´s skapelse.

                                     Tillsammans är vi starka, och vi klarade det.

Omdömen via telefon, av gästerna.

Midsommarafton hissades flaggan för att fira en trevlig och mysig midsommar, tillsammans med goa systerdotter Annette, Ingemar och Kalle. Något som också har blivit till en fin tradition.

Krister, Nettan, Ingemar och "Lille Karl".

Efter nypotatis, sill, nubbe och västerbottenpaj, som Ingemar gjort och hade med sig, gick vi upp till vår sommarfagra kulle. Slåttergubbarna blommar  så fint där nu.

Idag flaggar vi för oss själva.
Det är idag, 50 år sedan vi förlovade oss.
Då var 24:e Juni midsommarafton. Vi har hos Mamma och Pappa, i deras stuga i Olofsbo Falkenberg.

I en sanddyn, utanför dåvarande dansrestaurangen Klittergården, bytte vi ringar.

Samtidigt spelade dansorkestern denna låten.

Efter en stund gick vi hem till stugan, där så helt perfekt föräldrarna bjöd på hummer, utan att veta om förlovningen.
Dagen efter, midsommardagen, åkte vi tillsammans med Svågern Olle och Nettan till Liseberg för att roa oss. Och besöket förevigades av en fotograf, när vi kom ut ur Kärlekstunneln.

Love is in the air

Som socker på moset, fick vi ett lyckligt besked, när krister hade ett återbesök på Ö-N-H i midsommarveckan.
Eftersom läkaren inte var nöjd med vad han såg i halsen, vid besöket tre veckor tidigare, kände vi oss orligare, än inför tidigare besök.
Det som inte sett bra ut tidigare, blodiga stämband, såg betydligt bättre ut nu.
Det var med lätta steg vi gick ut från mottagningsrummet, och hade ett "nu får ni fira och ha en riktigt trevlig midsommar", från fantastiske läkaren Fredrik.
Nu har vi lagt detta åt sidan, och tror och hoppas på lika bra besked om tre månader.


T.C.Y.