Klockan har varit läggdags för länge sedan, den är nu 02:23, men skyndar jag mig att uppdatera bloggen nu, så kan jag vara i säng om en timme, 02:23. Fördelen med att gå från sommartid till vintertid.

Det är inte lätt att vara född på stenåldern i datoråldern.
Visserligen har jag, sedan lång tid tillbaka, konstaterat att det här med IT-världen, det är  INTE enkelt och har nu bekräftat det riktigt för mig själv. Jag har "lyckats" radera senate inlägget. Jag har försökt att leta rätt på inlägget länge nu, men fick ge upp.
Man ska inte "gråta över spilld mjölk", men det känns så himla onödigt att vara så klåfingrig.


Foderautomaten, som vi köpt till ekorren, är en riktigt bra investering. "Kurre" är så rolig att iaktta, när han kommer fram och äter.
Jag har filmat med mobilen genom fönsterrutan, därför är det ingen bra kvalité på den lilla videon.
I början på filmen kan man se att han har lyft på taket och krupit in i sin lilla restaurang och äter.

Nere i källaren ser odlingen ut att trivas. Vi skördar fortfarande tomater och alla sticklingar verkar att acceptera odlingsplatsen.

Det bästa har jag sparat till sist.
Krister har fått svar från Urulogen angående cellprovet. Det visade INTE några cancerceller!!! Skönt!!!
Nu är det röntgen 9 november, som väntar härnäst. Där hoppas och tror vi också på ett bra resultat .

Nu säger jag go´natt,  det är hög tid nu för att gå och krama kudden.

T.C.Y.

Växthus, odling och föreläsning

Nu är våren rejält på gång. Härligt!

De första vårtecknen, så som tussilago, blå-och vitsippor, har vi kunnat njuta av en tid nu.
En växt jag aldrig haft tidigare och som jag inte ens visste fanns, fick jag av Nettan och Ingemar när jag fyllde år i Mars förra året. En Balkansippa.När den blommat över, planterade jag ut den i gräsmattan, där vår lille Amadeus ligger.Vilken glad överraskning det blev, när jag för några dagar sedan fick se att den klarat sig.Den hade fått små blomknoppar, som nu börjat slå ut. Dessutom har plantan vuxit till sig duktigt. Glädje!







Våren innebär mycket arbete, men ett roligt och avkopplande arbete.
Växthuset och all förberedelse för odling är det som jag prioriterar nu. Visst behöver jag rasta "Fido(dammsugaren) inomhus emellanåt, men försöker ta vara på de fina dagarna utomhus istället.
I helgen tvättades glasrutorna i växthuset ut och invändigt. Det är otroligt att det kan bli så mycket alger och smuts på ett år.
Nu är det gjort och fint blev det.

Rygg, händer och fötter tyckte det var tillräckligt jobb med tvättningen. Dagen efter blev det därför dammsugning, också det i växthuset.
(Jag är tacksam för snickaren, som var här för några år sedan. När jag såg hans arbetsbyxor, kom jag på att "såna däringa" med rejäla knäskydd borde jag ha). 
Jag köpte ett par och vill påstå att det var ett bra köp. Jag låg på knä och dammsög mellan springorna på golvet. Det var som ett mindre pass på gymmet.
 
Färdigstädat! Nu var det dags att förbereda för mina frösådda plantors utflytt.
Kalla nätter och ibland till och med frost, gör att plantorna behöver extra skydd ett tag framöver.

Ett provisoriskt tält, av vädringsställ och bubbelplast är också fixat. Det tillsammans med frostvakten, hoppas jag gör så att plantorna klarar av flytten från källaren till växthuset.

Igår planterades fyra gurkplantor om, i deras slutstation, en 90 liters murarbalja.
De fick bli först ut att tälta. Det är alltid lika spännande att se om de klarat natten. Första natten gjorde de det.

Nästa odlingsprojekt är omplantering av tomatplantorna. 13 sorter och helst två av varje är planerat. Men tvivlar starkt på att det blir så.
Eftersom jag skall odla dem upp och ner i hinkar, blir det svårt att luska ut plats till alla.
Jag testade förra året med "upp-och-nerodling" och blev nöjd med det. Förutom att tomaterna inte mognade, men det får förra sommarens väder ta ansvar för.
 
Krister tillverkade idag krokar, som jag kommer att hänga upp hinkarna i. Vi trodde inte vi hade något material hemma för det. Men som oftast kommer han på någon lösning och hux flux, hade jag fått mina krokar.

Märket på kepsen.

Att en person, som haft fyra hjärtinfakter, den fjärde med hjärtstillestånd, halscancer med 35 strålningsbehandlingar, prostatacancer och urinblåsecancer med 33 strålningsbehandlingar, bär en keps med "Life is good", det är enormt stort. Mycket stort! Han bär inte bara kepsen, utan han lever där efter också.
Detta trots, att han ännu inte fått kallelse för skiktröntgen, efter strålningarna som avslutades för över sju veckor sedan. Därmed heller inget besked om resultatet.
Men som sagt, vi lever efter kepsens slogan.
 
På tal om kepsar.
Förra veckan var jag på en givande föreläsning med Torkild Sköld.
Han sålde kepsar där han skänker överskottet till cancerfonden.
Jag köpte så klart en keps, en "Gnällkeps". Jag har läst om denna Gnällkeps tidigare, men inte riktigt förstått vitsen med den.
Nu gör jag det. Vi gnäller över mycket, visserligen kan vi inte påverka allt som händer, men en hel del.

Som till exempel, när jag satt i växthuset och njöt av att städningen var avklarad, satt jag och klagade över ogräset, som trängt upp in vid golvet.


Japp! Jag hämtade och tog på mig min Gnällkeps.

Så klart är det upp till var och en, att tolka formeln på kepsen, så som den själv vill.
Just idag, tolkade jag den på detta sätt.

                                             Händer

X Reagerar
 

 

                                                          =  Resultat

Det var så mycket att ta till sig och smälta, det Torkild ptatade om. Jag kommer absolut gå och lyssna till hans peppande och klokhet, nästa gång han kommer att föreläsa i närheten.
 
Fem punkter, med mycket innebörd i. Ord, som jag försöker ta till mig. Inte så lätt, men träning ger färdighet.

Ett av Torkilds ordspråk: "Från och med idag så slutar du att jämföra dig med alla andra. De andra är så många och de är ändå inte som du. Bara du är bäst på att vara du".

 Ett långt inlägg, utan någon röd tråd blev det idag.
Men som sagt, "våren är rejält på gång" och den första som inspekterade vårstädningen i växthuset, var Ärland Ärlandsson. En efterlängtad gäst, som anlände igår. Välkommen!

Här hade jag tänkt avsluta dagens blogginlägg. Men!

Minipenséerna jag sådde från de frön, som blev av frökapslarna jag"stal" förra året, har jag omskolat klart. Drygt 70 styck, men har minst dubbelt så många kvar ( inte omskolade). Om någon vill ta hand om och omskola dem, så är det bara att hämta. Annars blir det komposten nästa. Det skall bli lila eller rosa blommor på plantorna.






T.C.Y.

Bara tre gånger kvar

Fredag eftermiddag och vi har nu ledigt i två dagar.

Vi har sagt att vi tar Kristers strålningar, som ett heltidsjobb. Vi fokuserar på det och gör bara det vi känner för, inte mer än det som är ett måste, eller det vi känner för.
När det kommer till "måste", finns det egentligen inte så många "måsten". Jag tror vi "tillverkar" mycket av dem själva.

Idag gjordes strålning nummer 30 av 33.
Det är ofattbart hur fort tiden gått. Det sägs "tiden går fort när man är lycklig". Och vi ÄR trots allt lyckliga.
Vi har gjort de här resorna med humor, fast det emellanåt känts tröttsamt.
Det jag upplever som värst med resorna är motorvägen. När trafiken flyter på är det absolut bra, men det vore bra om alla bilförare kunde använda backspeglar och blinkers.

Det har blivit många trevliga möten i väntrummet på Strålningen. Alla har vi  något gemensamt, antingen som patient eller resesällskap.
Något som står klart är, cancern kan angripa allt på en människokropp. Otäcka cancer.
Men som vi sagt många gånger, vi är tacksamma över den sjukvård som vi har i Sverige.

Världen är bra liten.
När vi idag var vid kassan innan behandlingen, dyker två välkända ansikten upp.

 Tack Doris och Nisse för ett trevligt sällskap på restaurang Matilda och en trevlig pratstund.

Och tack Nisse för versen du delade med dig av och som jag fotograferade. Den ska jag spara, även om jag finns med som en skugga nere i högra hörnet.

Igår när vi gick ut för att åka till Jönköping, hördes ett ivrigt kvittrande från bl.a talgoxarna. De hade fått vårkänslor och påminde mig samtidigt om att, de där tomatfröerna jag beställde hem i höstas, bör komma i jorden snart.

Och jag blev inspirerad, så nu väntar jag på att få se små gröna plantor sticka upp ur jorden inom en vecka.

Väl hemkomna i eftermiddag, till motorvägens kontrast, välkomnades vi av våra vänner, de vilda djuren.
Det var ett intensivt håll- i- gång vid fåglarnas matbord. Där kan de skaffa sin energi från olika sorters frön och "hemmagjort godis", som jag gjort av cocosfett, matolja, havregryn, solrosfrön, cocosflingor och lite flytande smör.

En av mina favoriter bland vinterfåglarna är Stjärtmesen. Har tyvärr synts till allt för sällan i vinter.

Jag börjar nästan tro att rådjuren ser eller hör när jag lägger ut viltfordret till dem.
Det tar inte lång tid innan de kommer fram och tar för sig av maten.
Många säckar foder har det gått åt. Magnus bjöd på tre säckar för ett par veckor sedan och nu är det dags för en ny ranson.
Det är värd varenda krona. Vår livskvalité höjs mycket med deras besök.

Dagens finbesök

Veckan som gått har vi också firat två födelsedagsbarn.

Vi firade svägerskan Marja som fyllt år, och som bjöd på 70-årsfest. Välkommen till klubben Marja.

I lördags firade vi barnbarnet James, som kommit hem från Linköping, så vi kunde krama om och gratulera till 21-årsdagen.

T.C.Y.

                                                 2016

 

Nej!!!!!!!!!!!!!!!!..................... säg NEJ till cancer!

Nytt år 2016. 

2016 startade vi Krister och jag en ny tågresa, en resa som vi tycker vi inte skulle behöva upprepa, ännu en gång. Förra gången var 2010. Den resan gick inte smärtfritt, men, och det är det viktigaste, vi nådde resmålet.

2016 års resa, startade i början av oktober, med ett återbesök för kontroll av Kristers hjärta.
Blodvärdena hade sjunkit alldeles för mycket, så det blev utredning för att hitta orsaken.
Resultatet blev röntgen av urinvägarna, som vid besök hos Urulogen gav oss en kraftig spark i magen, tumör i urinblåsan.
Det blev en akutremiss till Urulogen i Eksjö två dagar senare, för hyvling av tumören. Läkaren lyckades inte hyvla bort hela tumören eftersom det fanns risk för att komma in i bukhålan, vilket absolut inte får ske.

En vecka senare nytt besök på Urulogen, för provsvar från hyvlingen. 
Nu gällde det att se det nya året med tillförsikt. Och det gör vi!  En fem cm stor tumör, som dessutom är aggressiv och sitter nära bukhålan, skulle vi nu börja kämpa mot. Och det gör vi också och kommer göra, tills vi nått tågresans ändhållplats.

Tre veckor efter första operationen, var det åter igen dags för en ny operation i Eksjö. Denna gång för att se om tumören gått in i urinblåsans muskulatur. 

Nästa återbesök på Urulogen bestämdes det, efter nya provsvar, att behandlingen skulle bli injecering 1 gång/ veckan i 6 veckor och därefter 1 gång / månad i ett år.

Fyra dagar före första injeceringen, fick Krister telefonsamtal från Urulogen i Jönköping. Tiden för injeceringen i Värnamo, hade stoppats och ett besök  för diskussion med läkare i Jönköping skulle det bli istället. Allt detta för att läkaren som opererat i Eksjö var mycket tveksam till hur tumören växer kontra urinblåsans muskler.

Ett besök i Jönköping blev till många besök. Första utredningen gjordes 14 december och sista 23 december. Sammanlagt blev det sex resor med besök hos urulog, Klin Fys (ena dagen med belastning för hjärtat och andra dagen utan), hjärtläkare, onkolog och narkosläkare. Besök för att utreda om Kristers hjärta, pga fyra hjärtinfarkter, varav den fjärde orsakade hjärtstillestånd, klarar av att operera bort urinblåsan, vilket vore allra bäst.
Det är näst intill ofattbart, hur alla möten med olika läkare har organiserats på ett helt fantastiskt sätt. Och inte minst, hur trevliga och tillmötesgående alla varit. Trots att de flesta tider har fått klämmas in mellan andra patienters tider. Vi är både förvånade och framför allt glada för det.
Sista besöket dagen före julafton var hos urulogen. 
Med facit i hand, efter alla undersökningar, fick vi beskedet att han (urulogen) vågade inte operera bort urinblåsan. Han var rätt fram och gick rätt på sak och sa att "det är stor risk att du inte klara av operationen, utan ligger och avlider på operationsbordet". Detta gjorde han på ett mycket humant och fint sätt.
That´s life.

Efter julhelgen, hoppade vi så på tåget den 4:e januari med destination strålningsenheten i Jönköping. Behandling 5 dagar i veckan, sammanlgt 33 gånger. 

Igår var vi premiärlejon, troligtvis ingen som är avundsjuk på oss. Men endå, vi tycker detta är stort.
På förmiddagen invigdes en helt ny strålningsavdelning, med två nya och mer effektiva strålningsmaskiner, som också har mindre risk för strålningsskador.
Vi TROR på dessa och säger, FUCK CANCER. FÖRSVINN!

   


 

  
 Snart är det tjugondag Knut och Julen ska dansas ut.
Vi har haft en toppenfin och rolig julafton, med våra barn, barnbarn, bror och svägerska. Och trots intensiva sjukhusresor, saknades inte något av våra Julars traditioner. (jo en sak, mindre städning (heheheh)
Nyårsafton firade jag och Krister på tu man hand, något som har blivit lite av en tradition också. 
Jag bjuder på en hemlig trerätters supé, där det är slipstvång.

 Tovad tavla med änglavingar, är en julklapp till mig från Cajsa. Tovningen är ett skolarbete. Är så glad för den.


T.C.Y.










 

Kan inte sluta att fascineras av himlen.
 Antingen det är en stjärnklar natt, solnedgång, månen, molnen eller en klarblå himmel är det på något sätt magiskt.

Denna veckan har den bjudit på intressanta upplevelser.

Natten mellan söndag och måndag, visade månen upp sig, så som jag aldrig tidigare upplevt. Det var väl värt att inte krypa till sängs förrän klockan sex på morgonen.

Med kamerastativet uppriggat ute i trädgården, och klädd i  täckjacka, mössa och vantar , blev det till slut drygt 200 bilder tagna. (Med stor variation på bildkvalitén. Både jag och kameran blev nog för trötta till slut)

Ikväll, när solen gick ner,färgade den himlen till ett eldhav.
Så klart skulle det också dokumenteras. Och det fick bli en oredigerad lite filmstump.

Igår när jag var med Tina i Linköping, besökte vi Domkyrkan innan vi åkte hem. En mycket vacker kyrka.

Ljusbäraren i kyrkan var så fin.

Nersänkta i golvet fanns Frälsarkransens pärlor.
Här är ett par av dem.

 Skulptur av Charlotte Gyllenhammar

Efter besöket i Domkyrkan gick vi för att hitta någonstans att äta.
Det var inte svårt och Tina fick in mig på en sushirestaurang.........men där gick gränsen vid val av maträtt. Jag var ute ur restaurangen ganska snart igen. Men mätta blev vi på en annan restaurang. (Sorry Tina. Puss!)

T.C.Y.

Semeltider

Kärt barn har många namn.

 

Fastlagsbulle, semla, fettisdagsbulle och hetvägg.  
För mig är det antingen en semla eller fastlagsbulle.


Som tidigare år, när jag runt Jul sett annonser från bagerier, att det finns semlor att köpa, har jag sagt "inte förrän till Fastlagssöndagen".
Men, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.
Redan förra veckan köpte vi semlor i en livsmedelsbutik. Första och sista gången av just den sorten. Torr, mandelmassa som verkade vara marsipan och lite grädde.
Som plåster på såren, unnade vi oss var sin semla idag också.
Vilken skillnad!!! Visserligen var de vi köpte idag 7:50 kronor dyrare, men mer än väl värda sitt pris.
Jag har än idag inte lyckats hitta något bageri som bakar godare semlor än,( O.B.S! lite reklam) Bernts Konditori.

Troligtvis en skröna, men lite rolig i varje fall:

Kopierat från Facebook

Polisen

den 22 januari kl. 08:15 ·

Throwback Thursday - Frihet åt semlorna!
”Fastlagsbullar får man icke äta när som helst”. Det skriver Göteborgs Tidning i januari 1952 och beskriver hur våra kollegor bötfällde bagare som var för snabba med mandelmassan.
Anledningen? Det var upp till jordbruksnämnden att fastställa när det var dags för bullätande. Inte bagarna själva.
Tiderna förändras och vi med den. Njut av din semla.
Vi gör tummen upp för semlor året om.
‪#‎TBT‬

Tror jag skall köpa två semlor nästa gång och äta en hetvägg också :)

T.C.Y.

Fåfäng Amaryllis

 Amaryllis på fönsterbänken, som speglar sig i hjärtat av spegelglas.

 Håll mitt hjärta

 Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ
Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ
Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ

 Björn Skifs

 T.C.Y.

Kärlek

Söndag = vilodag.

Det har jag tagit till vara på idag.
Jag hade tänkt mig en promenad på eftermiddagen, men ångrade mig när jag var ute och gav fåglarna mat. Det kändes, som om vinden gick genom hela kroppen, trots svag vind och plusgrader.

Efter en smakfull söndagsstek med tillbehör, som Krister lagat, lade jag mig på soffan med ett korsord. Av erfarenhet vet jag, att det så gott som alltid, slutar med att sömnen, tar överhand över korsordet. Och det gjorde den idag också. Men skall villigt erkänna att, det är skönt.

Jag vaknade av härliga röster ute i hallen. Det vat Tina och Cajsa, som överraskade. Det är så mysigt, med barn och barnbarnens spontana besök, och med mysig pratstund, över en enkel fika.




Mina älskade barn och barnbarn

ni är luften jag andas 

marken jag går på 

vinden som smeker min hud 

solen som värmer mig 

regnet som renar min själ

... jag älskar er alla.


Skriven av Inga-Britt I-B Gustafsson

T.C.Y.

Det är mycket med det tekniska :)

Dagen, efter natten med CPAP-apparaten.

Som sagt, det var en del att komma ihåg, för att få min nya vän, "Masken Max" att fungera till belåtenhet.

Med risk att bli bortgjord, så bjuder jag på nattens upplevelser.
Det kändes lite obehagligt och svårt att somna med masken över näsan och munnen. När jag väl gjort det och sovit ett tag, vet inte hur länge, vaknade jag av känslan att INTE få tillräckligt med luft.
Inget konstigt med det.....jag hade "lyckats" mixtra med inställningarna, så apparaten bjöd varken på syre eller fukt till masken. Med ett litet tryck på startknappen, så var resten av natten räddad.
"Man lär av sina misstag" sägs det, så förhoppningsvis blir natten som kommer mer syrevänlig.

Vädret idag har inte inbjudit till något uteväder direkt. Men, tack vare Egons framfart tidigare i veckan, så blev det endå det. Jag strosade runt ganska länge och plockade upp allt som var synligt, av papper, plåt, plast, som legat i sorteringskärlen. Och ännu mer glas från växthuset.

Våren är på G! Lite fågelkvitter kunde höras idag. Härligt!

Julens blåbärsris och vårtulpaner, de gifter sig fint :)

T.C.Y.

Apparaten som skall ge en skönare sömn.

Idag var både jag och Krister "uppe med tuppen". Det hör inte längre till vanligheterna.

Kl 7:30 hade jag tid på Ö-N-H i Värnamo. Trots starka vindbyar emellanåt, fanns det inte några hinder på vägen, så vi var framme i god tid.

Efter en sömnapnéutredning, för några månader sedan,fick jag veta att jag har alldeles för många andningsuppehåll. Därför var det nu dags för utprovning av en CPAP-apparat. CPAP, continuous positive airway pressure, som är en apparat med mask som blåser in luft, skapar ett svagt övertryck och förhindrar att svalget faller ihop och det blir därför inga andningsuppehåll.

 Jag ser med spänning fram emot läggdags, eftersom det är lite pyssel med apparaten, så att den fungerar som den skall. 
Det skall nog ordna sig med den saken, bara jag vänjer mig vid att ha masken på mig. Den tillför inte bara luft utan också fukt.

----------

Årsängeln för 2014, är en fin skridskoprinsessa, med namnet "Tausend Sterne".

Tack mina älskade barnbarn, för tillskottet i min samling av Årsänglar från Goebel. 

Nu är det dags att gå till sängs, och som sig bör åter tillbaks i vårt gemensamma sovrum. Inga timmerstockar mer nu :)

T.C.Y.

Juni 2014 - En firandets och gläjens månad

En vers i Arja Saijonmaa´s låt,   Jag vill tacka livet.
 

"Jag vill tacka livet

Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar"

Dagens flaggning.

 Inte bara vid allmänna flaggdagar flaggas det hos oss, utan också vid speciella tillfällen, som är värda att firas. Därför har vår flagga vajat flera olika dagar, nu i Juni.

Månadens första flaggdag hos oss, var 5:e Juni.
Barnbarnet James tog studenten, och det var verkligen värd att firas.
Trots att stora regnmoln, som såg hotfulla ut, kunde studenterna springa ut i solsken, till släkt och vänner, som spänt väntade på att få krama om och gratulera.

Grattis James, till gott resultat av flitigt studiearbete.

12.e Juni, så var det åter dags för skolavslutning.
 Då var det Philip och Cajsa, som fick sommarlov.
Jag och Krister var i Forsheda kyrka, där Cajsa hade sin skolavslutning. Philip, som gått ett år i gymnasiet, kunde vi bara fira med att ge  blommor till.
Nu är det bara Cajsa, som traditionsenligt för grundskolan, får röda rosor, i år blev det sju röda rosor, James fick tre vita rosor och Philip en vit ros.

Cajsa, söt fanbärare.

Dagen efter, den 13:e Juni hissades flaggan åter igen.

Då var det Kristers tur att bli firad. Som 70-åring.

En gång tidigare, har jag sett honom så överraskad och snopen, som han var på 70-årsdagen. Det var när han fyllde 50 år. 

Då hade jag, Magnus och Tina med familjer, beställt en resa till Jersey för Krister och mig.  Helt utan att han över huvud taget, inte anat någonting.

Efter många små vita lögner,, hamnade vi på Landvetters flygplats, för att vänta in Magnus och Tinas familjer, som kom med resväskor packade med serietidningar. För fortsatt färd till, som Krister hade trott var  Ronneby Brunn, men som gick till Jersey.

70-årsdagen trodde han, skulle firas med familjen. 

Efter en veckas smusslande, och förberedelse av mat mm, fick jag ofta kommentarer av honom som, "så mycket mat går inte åt", "vad gjorde du där", "vem var det som ringde"?

En otroligt fin 70-årsdag blev det. Tack vare de tjugofem gästerna, som kom och hjälpte oss fira Krister.

Och tack vare, den hjälp jag fick med förberedelser av mat och överraskningar inför och under festen.

Tack, Magnus, Tina, Pia och Patricia för värdefull hjälp. Love you!

Klockan två på natten, var jag och Patricia klara med att ha satt upp bågen, blåst upp 70 ballonger och knutit fast dem i bågen. Roligt hade vi, tysta var vi, för Krister hade inte hört någonting.

Var så goda!  Födelsedagsbarnet får börja.

Patricia´s skapelse.

                                     Tillsammans är vi starka, och vi klarade det.

Omdömen via telefon, av gästerna.

Midsommarafton hissades flaggan för att fira en trevlig och mysig midsommar, tillsammans med goa systerdotter Annette, Ingemar och Kalle. Något som också har blivit till en fin tradition.

Krister, Nettan, Ingemar och "Lille Karl".

Efter nypotatis, sill, nubbe och västerbottenpaj, som Ingemar gjort och hade med sig, gick vi upp till vår sommarfagra kulle. Slåttergubbarna blommar  så fint där nu.

Idag flaggar vi för oss själva.
Det är idag, 50 år sedan vi förlovade oss.
Då var 24:e Juni midsommarafton. Vi har hos Mamma och Pappa, i deras stuga i Olofsbo Falkenberg.

I en sanddyn, utanför dåvarande dansrestaurangen Klittergården, bytte vi ringar.

Samtidigt spelade dansorkestern denna låten.

Efter en stund gick vi hem till stugan, där så helt perfekt föräldrarna bjöd på hummer, utan att veta om förlovningen.
Dagen efter, midsommardagen, åkte vi tillsammans med Svågern Olle och Nettan till Liseberg för att roa oss. Och besöket förevigades av en fotograf, när vi kom ut ur Kärlekstunneln.

Love is in the air

Som socker på moset, fick vi ett lyckligt besked, när krister hade ett återbesök på Ö-N-H i midsommarveckan.
Eftersom läkaren inte var nöjd med vad han såg i halsen, vid besöket tre veckor tidigare, kände vi oss orligare, än inför tidigare besök.
Det som inte sett bra ut tidigare, blodiga stämband, såg betydligt bättre ut nu.
Det var med lätta steg vi gick ut från mottagningsrummet, och hade ett "nu får ni fira och ha en riktigt trevlig midsommar", från fantastiske läkaren Fredrik.
Nu har vi lagt detta åt sidan, och tror och hoppas på lika bra besked om tre månader.


T.C.Y.