Ett år sedan.

 

Idag (1 Juli) är det ett år sedan vi fick ta det svåra och ledsamma beslutet, att vår lille och älskade taxen Amadeus, inte skulle få vara med oss längre.

Den, som aldrig haft någon hund, eller husdjur över huvud taget kan nog inte föreställa sig hur enormt stor saknaden kan bli. 

Idag fick han på sin plats i trädgården,en liten bukett med plockade blommor och ett batteridrivet ljus i sin lykta. Han var så rädd för eld, därför kommer det aldrig finnas några levande ljus i lyktan. Även om det är finare med det. Han ska ha det fint, vår lille "Dedeladededi", "Deden", "Dedus". Kärt barn har många namn ;)

Igår var Cajsa och jag ute på ängen och inspekterade växtligheten :) Det var hennes förslag, vilket jag gillar skarpt.

Det första hon gjorde, var att gå till den extra höga orkidéen, som jag hade berättat för henne om.

Dagen efter mitt förra inlägg, tog jag med tumstocken för att exakt se hur hög den är.

Jag hade tippat knappt 50 cm, men den var ännu högre.

Höjd 66 cm.

Det är kanske inte så ovanligt med så höga, men här hos oss är det den högsta någonsin.

En tistel, också väldigt hög blev efter ängen vårt nästa intressanta mål.

Cajsa sa, "om jag ställer mig jämte den, så kan du se hur stor den är" :) 

Sagt och gjort. Så här blev resultatet..........

På vägen hem hittade vi vilda smultron. När vi plockat några stycken, utbrister Cajsa "EN ÖDLA"!!!!!

Jag såg inte någon ödla, men då pekade hon på väggen och där satt den.

Jag tror det är en Skogsödla.

Cajsa ville hålla i den, men det tyckte inte jag ;)

I kväll var Krister och jag på speedway i Gislaved.

Vädret var perfekt och Lejonen vann stort med 56- 28 (tror jag minns rätt)

Hoppas de klara sig ända fram till allsvenskan nästa år. 

Och efter det, tillbaks i elitserien 2014 .

T.C.Y.

Så har ytterligare en månad i 2011 passerat.
Det underbara väder, som avslutade september, följde med in i oktober. Den sköna solen får gärna stanna kvar månaden ut. Men jag antar att det är bara ett önsketänkande. Det vill till att ta vara på solen, så länge den visar sig.

I fredags kom en annan "solstråle" och värmde oss. Det var Patricia, som kom med en fantastisk blombukett i höstens färger, och gav oss. Hon lever efter mottot, "det är roligt att få gåvor, men roligare att ge". Tack "Tissan"!
Bilden på buketten ger inte rättvisa åt de sprakande färgerna. Jag behöver nog gå en fortsättningskurs i fotografering.

På lördagen kom Magnus för att hjälpa oss med vår äng. Den vill vi vårda ömt.
Jag har sagt flera gånger att jag skulle vilja testa med att röja sly med röjsågen. Det har inte varit populärt (Krister anser det för tungt för mig, och att risken finns att jag skadar mig. Sågklingan är mycket vass)
Han har sagt att han skall röja ängen ren från sly. Det har inte varit populärt hos mig. (man ska lyssna på läkarnas ordinationer. Tre månaders läkning, minst, behöver hjärtat för att rehabiliteras.) Tack Magnus!

Det Magnus klarade på ca. två timmar, hade säkert tagit två veckor för mig ;)
Far och son tyckte visst att det värd att förevigas, när fru / mamma, fick premiärköra den tunga och farliga monstermaskinen :)
Av bilden att döma, skadar det inte att vara försiktig, som åskådare heller.

I lördags hade vi nöjet att få ha Philip och Cajsa hos oss några timmar.
Föräldrarna var bjudna på bröllop. Eftersom Cajsa fick vara med under vigselakten i kyrkan, hämtade jag henne och storebror, när vigseln var slut.

Den lilla flickan var verkligen bröllopsfint klädd, därför tyckte jag hon skulle ta på sig lite ledigare kläder innan vi åkte hem till oss. Så blev det också, men jag blev konfunderad när hon började packa ner finkläderna, för att ta dem med sig. Jag protesterade, de skulle hon inte använda ändå.
Jag förstod att det där skulle inte bli någon fortsatt diskussion om detta. "Dom ska jag ha när vi begraver Amadeus". Det var ord och inga visor. Så klart skulle kläderna med :)

Innan vi åkte, skulle hon bara hämta en plastpåse. OK DÅ!............ I plastpåsen skulle hon ha en liten, välarrangerad blombukett, blommor som hon plockat i trädgården. Buketten skulle "Deden" få till sin grav.

På dagen exakt, tre månader efter att vi fick ta det svåra och ledsamma beslutet, att inte ha vår älskade och trogna vän kvar hos, fick han så komma till sin viloplats under blodboken och blodapeln.
En fin solig dag, som vi har bestämt det skulle vara, han älskade att ligga ute i solen, i sin hängmatta = ett badlakan. (Vi har varit barnsliga med honom, det vet vi, men det blir så när man älskar någon djupt från sitt hjärta.) Filten, som han brukade ligga på i soffan, "hängmattan", och en pipleksak i form av en hamburgare fick han med sig.

En ljuslykta vill vi ha på hans viloplats, tills vidare. Men, men. Han var jätterädd för eld. Så fort han såg att någon tog i en tändare och skulle tända ex. i öppna spisen, gick han bort till ett annat rum.
Därför skall det inte vara något som brinner i lyktan. Det blev ännu en pipleksak, nu i form av en "gubbpenna".

Bada barnen ville gräva igen gropen och räfsa.
För att få det ännu finare, föreslog Philip att de skulle plocka fina röda löv och lägga ovanpå jorden.
När vi alla var belåtna med den fina stunden med Amadeus, sa Cajsa. "Nu ska vi sjunga". Jag sjöng några rader "får man ta hunden med sig in i himlen.....". Det var inget bra val ..........Så Cajsa sjöng "Du gamla du fria, du söta hund" (jag minns inte fortsättningen, tyvärr)

Det jag skrivit om Amadeus begravning, är så viktigt.
Barn ska få vara så delaktiga, som de önskar, vid sådana här tillfällen. Den fina stunden vi hade under träden, och det allvar, som barnen agerade på, är ett bevis på detta. Alla liv ska ha ett värdigt liv, och ett värdigt slut på jorden. Tack barnen för att ni gjorde det så fint för Amadeus, D-den, D-dus, Dedeladededi, Pojke-lojke-lonken. (Kärt barn har många namn)

Idag på förmiddagen gick Krister en promenad på 5 km. Jag önskar jag hade hans självdiciplin , när det gäller träna, träna och åter träna. I den takt, som känns bra.
Jag gjorde ett gott försök i eftermiddags. Jag cyklade till Patricia och James i Anderstorp. (En dryg mil) Krister kom efter med bilen och cykelstället påsatt på den :) ;)

Vi var så nyfikna på att få inspektera den nya datorn som James har skaffat sig. Han har köpt alla delar till den och byggt den själv. Jag förundras över hans datorintresse och kunnande.
Tack för att du är så duktig på datorer Jamie. Det har vi haft och har oersättlig hjälp av.

Ikväll har jag gjort mysli. Det blir ett litet smakprov nu tillsammans med yoghurt, som  nattamat ;)

T:C:Y

En riktigt grå och regnig dag.

Besöket hos sjukgymnasten för Krister igår var någorlunda bra. Det var ett besök, som vi upplevde som `nyttigt´. Konditionstestet, visade att han måste vara lyhörd till, vad kroppen säger till om, vid träning.
Till nästa besök, om tre månader, skall han träna efter ett nytt "recept", och samtidigt försiktigt utöka promenadernas längd.

Idag var vi åter igen i Värnamo, men nu på Veterinärhuset. Det var dags för vår älskling Amadeus, att få
 komma hem. Känslomässigt var det svårare än vad jag hade föreställt mig. Det blev så definitivt på något sätt.                                       

Eftersom Cajsa, samma dag som vi tagit bort "Deden", ringde och frågade om hon får vara med på begravningen,  har vi inte begravt honom än. Senast igår påminde hon oss om det, och jag tycker det är viktigt att acceptera hennes önskan.
T.C.Y

Liten hund, lämnar stort tomrum efter sig.

Amadéus af Norlid. Vår älskade fyrbente och trogne vän.

Ofattbart!
Idag hade vi tid till veterinären för Amadeus. Hans ögoninflammation hade förvärrats, trots behandling med salva, som han har behandlats med i flera år, och extra droppar. Lika bra att få en extrakoll, innan hans doktor går på semester.
Varför vet jag inte, men innan vi åkte tvättade jag honom i öronen och borstade pälsen, och sa till honom att han måste vara fin när han går till sin doktor.
Han sprang glatt iväg till bilen när han fick se Husse där.
Väl framme vid Veterinärhuset i Värnamo, när vi skulle lyfta ut honom ur bilen, såg han inte ut att må bra.  Han kunde inte stå på bakbenen.
Någon ögonkoll blev det inte tal om.Veterinären bad oss sätta ner honom på golvet, för att vi skulle kunna se hur han gick. Då förstod vi att det var allvarligt med "Deden". Han tog sig fram genom att använda frambenen , för att dra bakkroppen med sig :(
Vi har alltid sagt att han skall inte behöva lida, bara för att vi inte vill ta bort honom.
Han har alltid varit så snäll och go mot oss, och det var han enda in i det sista. Han hjälpte och underlättade för oss, genom att bli dålig på vägen in till Värnamo. På så sätt slapp vi ta beslutet att ringa för att få tid för att ta bort honom.
Han fick ett fint slut och vi ett fint avsked.
Han somnade i min famn efter första sprutan och när han skulle somna in för gott, gosade och kelade vi med honom som vi alltid har gjort.
När hans lilla hjärta slutat slå, då brast det för både Husse och Matte. Känslan går inte beskriva. Sorg, saknad, tomhet blandat med att vi visste att han inte behövt lida och ha ont länge.
Vi fick alla tre en fin stund tillsammans, med en tänd ljuslykta bredvid vår älskade vän.

http://youtu.be/RS_UaPrQ3DI

 

Här under blodboken och blodapeln, jämte barnbarnens `stenstol´, ska  D-dus få vila, när han kommer hem någon gång i augusti. 

(Vackra ord av en Kaj Munk)
"Bara en hund" finns det människor som säger.
Att säga "bara" om en varelse som kommit mig så nära
Om en svans som slår i golvet av glädje över att höra min röst
Om en nos som förtroligt sticks in i min hand
Om två ögon som rymmer världar av tillit och tillgivenhet"                                                                                                               


                                          R.I.P Amadéus

                                        WE LOVE YOU.                  
T.C.Y