Välkommen till Änglagårdsbloggen

Så har ytterligare en månad i 2011 passerat.
Det underbara väder, som avslutade september, följde med in i oktober. Den sköna solen får gärna stanna kvar månaden ut. Men jag antar att det är bara ett önsketänkande. Det vill till att ta vara på solen, så länge den visar sig.

I fredags kom en annan "solstråle" och värmde oss. Det var Patricia, som kom med en fantastisk blombukett i höstens färger, och gav oss. Hon lever efter mottot, "det är roligt att få gåvor, men roligare att ge". Tack "Tissan"!
Bilden på buketten ger inte rättvisa åt de sprakande färgerna. Jag behöver nog gå en fortsättningskurs i fotografering.

På lördagen kom Magnus för att hjälpa oss med vår äng. Den vill vi vårda ömt.
Jag har sagt flera gånger att jag skulle vilja testa med att röja sly med röjsågen. Det har inte varit populärt (Krister anser det för tungt för mig, och att risken finns att jag skadar mig. Sågklingan är mycket vass)
Han har sagt att han skall röja ängen ren från sly. Det har inte varit populärt hos mig. (man ska lyssna på läkarnas ordinationer. Tre månaders läkning, minst, behöver hjärtat för att rehabiliteras.) Tack Magnus!

Det Magnus klarade på ca. två timmar, hade säkert tagit två veckor för mig ;)
Far och son tyckte visst att det värd att förevigas, när fru / mamma, fick premiärköra den tunga och farliga monstermaskinen :)
Av bilden att döma, skadar det inte att vara försiktig, som åskådare heller.

I lördags hade vi nöjet att få ha Philip och Cajsa hos oss några timmar.
Föräldrarna var bjudna på bröllop. Eftersom Cajsa fick vara med under vigselakten i kyrkan, hämtade jag henne och storebror, när vigseln var slut.

Den lilla flickan var verkligen bröllopsfint klädd, därför tyckte jag hon skulle ta på sig lite ledigare kläder innan vi åkte hem till oss. Så blev det också, men jag blev konfunderad när hon började packa ner finkläderna, för att ta dem med sig. Jag protesterade, de skulle hon inte använda ändå.
Jag förstod att det där skulle inte bli någon fortsatt diskussion om detta. "Dom ska jag ha när vi begraver Amadeus". Det var ord och inga visor. Så klart skulle kläderna med :)

Innan vi åkte, skulle hon bara hämta en plastpåse. OK DÅ!............ I plastpåsen skulle hon ha en liten, välarrangerad blombukett, blommor som hon plockat i trädgården. Buketten skulle "Deden" få till sin grav.

På dagen exakt, tre månader efter att vi fick ta det svåra och ledsamma beslutet, att inte ha vår älskade och trogna vän kvar hos, fick han så komma till sin viloplats under blodboken och blodapeln.
En fin solig dag, som vi har bestämt det skulle vara, han älskade att ligga ute i solen, i sin hängmatta = ett badlakan. (Vi har varit barnsliga med honom, det vet vi, men det blir så när man älskar någon djupt från sitt hjärta.) Filten, som han brukade ligga på i soffan, "hängmattan", och en pipleksak i form av en hamburgare fick han med sig.

En ljuslykta vill vi ha på hans viloplats, tills vidare. Men, men. Han var jätterädd för eld. Så fort han såg att någon tog i en tändare och skulle tända ex. i öppna spisen, gick han bort till ett annat rum.
Därför skall det inte vara något som brinner i lyktan. Det blev ännu en pipleksak, nu i form av en "gubbpenna".

Bada barnen ville gräva igen gropen och räfsa.
För att få det ännu finare, föreslog Philip att de skulle plocka fina röda löv och lägga ovanpå jorden.
När vi alla var belåtna med den fina stunden med Amadeus, sa Cajsa. "Nu ska vi sjunga". Jag sjöng några rader "får man ta hunden med sig in i himlen.....". Det var inget bra val ..........Så Cajsa sjöng "Du gamla du fria, du söta hund" (jag minns inte fortsättningen, tyvärr)

Det jag skrivit om Amadeus begravning, är så viktigt.
Barn ska få vara så delaktiga, som de önskar, vid sådana här tillfällen. Den fina stunden vi hade under träden, och det allvar, som barnen agerade på, är ett bevis på detta. Alla liv ska ha ett värdigt liv, och ett värdigt slut på jorden. Tack barnen för att ni gjorde det så fint för Amadeus, D-den, D-dus, Dedeladededi, Pojke-lojke-lonken. (Kärt barn har många namn)

Idag på förmiddagen gick Krister en promenad på 5 km. Jag önskar jag hade hans självdiciplin , när det gäller träna, träna och åter träna. I den takt, som känns bra.
Jag gjorde ett gott försök i eftermiddags. Jag cyklade till Patricia och James i Anderstorp. (En dryg mil) Krister kom efter med bilen och cykelstället påsatt på den :) ;)

Vi var så nyfikna på att få inspektera den nya datorn som James har skaffat sig. Han har köpt alla delar till den och byggt den själv. Jag förundras över hans datorintresse och kunnande.
Tack för att du är så duktig på datorer Jamie. Det har vi haft och har oersättlig hjälp av.

Ikväll har jag gjort mysli. Det blir ett litet smakprov nu tillsammans med yoghurt, som  nattamat ;)

T:C:Y