 |
| Guardian Angel Oktober |
Regn, regn, regn och åter regn, med någon solglimt däremellan.
Jag tycker om hösten, med alla vackra färger i naturen. Det är bara det att det vackra framträder inte lika bra i regn.
Under några solglimtar, eller i varje fall uppehåll i regnandet, har jag fångat några färgklickar med kameran.
Tänk om Flugsvampen var ätbar och lika god, som den är vacker.
Denna vackra bukett i höstfärger, kom goa Patricia med i veckan.
Jag har inte lyckats lära mig min kamera riktigt ännu :( Vinröda färger blir aldrig som de är i verkligheten. Krysantemumsblommorna är djupt vinröda i färgen.
I september hade vi äppelfest.
Det var en älgko med sina två kalvar, som lät sig väl smaka av äpplena som fallit ner. De hade först varit och ätit på lönnarna invid huset, och promenerat förbi växthuset.
Oh hemska tanke.....tänk om de gått in i glaset på växthuset.
Förra helgen fick vi rå om Cajsa helt för oss själva. Det är så roligt och underhållande.
De två äldsta barnbarnen, killarna, är inte lika lätta att få som nattgäster längre. De är ju tonåringar nu, så det är precis som det ska vara. Men de är fortfarande lika välkomna som de alltid har varit.
När Cajsa kom hade hon med sig en lapp, där hon skrivit ner ett recept på Cupcakes.
Vi köpte ingredienser, som inte fanns hemma, dagen efter och den lilla bagerskan började baka.
Hon fick göra kakorna från början till slut. Och jag vill lova att det blev ordentligt gjort, med ett bra resultat.
 |
| Koncentration |
När kakorna kallnat var det dags för toppingen.
Det var inte bara till att breda den över kakorna, utan den skulle spritsas ut.
Och sist hämtade hon strössel, som fick bli kronan på verket.
När kakorna var klara kom Magnus och Pia, Tina och Klas kom för att hämta hem sin dotter.
Och så blev det förtsås fika på nybakade cupcakes.
Det är länge sedan de fick så god fika på Norlid, som då.
Nu ska det bli ljusare för oss i skogen.
Vi har beslutat oss för att ta ner alla granar, som har växt mycket sedan vi flyttade hit 1994.
Den minsta och roliga skogsmaskin jag har sett någon gång.
När jag ser mannen köra maskinen, tänker jag på när James och Philip körde med sina radiostyrda bilar. Denna maskinen fungerar ungefär likadant, "chauffören" går bredvid och kör, hugger (klipper) ner, delar och drar virket till uppsamlingsplatsen.
Tekniken går framåt. Samtidigt som samhället med allt det tekniska blir sårbart.
När vi skulle tanka i Gnosjö igår, på den enda mack som finns i Gnosjö, fungerade inte pumparna. Fel på kommunikationen med Telia.
Obemannad bensinstation och ingen sedelautomat, det var tur att det fanns några liter bensin kvar i tanken.
Hoppas killen som skulle tanka samtidigt, kom hem utan bensinstopp. Hans tank var så gott som tom.
När jag plockade fram symaskinen idag, för att sy gardiner, tänkte jag att det är en fantastisk maskin.
En trogen Husqvarna, som jag köpte 1971. Och fungerar helt perfekt, och ytterst lite reparationer under de åren. Och den har använts flitigt.
Nåväl. För några sekunder trodde jag att jag hade fått osynligt besök, som satt sig och sy i en rasande fart. Jag hade sytt klart gardinerna, och hade börjat stryka dem.
Med ryggen vänd mot symaskinen, hör jag hur den börjar sy och ökar hastigheten.
Vad mycket man hinner att tänka under några få ögonblick. "Vem är det, som syr"? För inte var det Krister.
Jag rusar dit och drar ur sladden ur väggkontakten, och får se hur det börjar ryka inifrån maskinen. Fort ut med den i regnet.
Min symaskin, som jag trivs så bra med. Jag vill inte ha någon annan :(
I morgon skall den till reparatören, som jag en gång köpte maskinen av. Hoppas, hoppas, hoppas!!!
Jag förbereder mig på att jag måste köpa en ny symaskin, för det kan jag inte vara utan.
Vi är noga med att aldrig åka hemifrån med några maskiner på, inte ens kaffebryggaren. Men att symaskinen skulle kunna orsaka något, det hade jag inte räknat med.
Så summa summarum, lämna aldrig någon maskin eller elektriskt på när du inte är hemma.
T.C.Y.
