" Carpe Diem - Fånga Dagen,
Lev som om varje dag var din sista,
Var rädda om varann,
Ta inte allt för givet ".
Ett kort möte, idag på sjukhuset med ett kort samtal,blev till ett tankeväckande och sorgligt möte för oss, trots glädjen över att träffas efter lång tid.
Det blev ett kort möte, de skulle tillbaks till salen, där en till dem, nära och älskad person låg.
Det skulle inte ta lång stund, innan de fick lämna sjukhussalen, för att åka hem i en djup sorg och saknad.
Ett dygn, och allt ändras.
Jag är väl medveten om att allt kan ändras så snabbt, alltför snabbt, men är lycklig över att fortfarande få ha hela min familj kvar.
Igår blev det, sedan länge planerade bullbaket av. 99 bullar blev det.
Meningen med bakningen var att barnbarnen skulle få dela på bullarna.
Bullarna på en plåt behöll vi själva. De hade blivit väldigt solbrända i ugnen.
Jag skyller på finalen av Robinson på tv´n. Jag var tvungen att se hur sista tävlingen slutade ;)
Hemvägen från Värnamo tog vi över Forsheda, för att lämna bullpåsarna till Philip och Cajsa. I helgen blir det en leverans till James.
Flera påsar kantareller, klara för att bara lägga in i frysen, hade vi med hem från Forsheda.
Vad det värmer ens hjärta, när människor är så snälla. Vi har allt blivit lite bortskämda, Gubben min och jag.
Tidigare i veckan fick vi lingon och idag kantarellerna.
Det är Philip och Cajsas farföräldrar, som plockat, rensat och förvällt svampen, som vi fick.
Tack Kerstin och Ola, inte minst för omtanken :)
Nästa lördag skall jag bli riktigt nostalgisk.
Då blir det 50-årsjubileum!!
50 år sedan min klass, som var den första klassen i Gnosjö, som tog realexamen . Ofattbart.
Men vad roligt det ska bli att få träffas igen. Hoppas på att få återse många klasskamrater.
T.C.Y.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar