torsdag 26 april 2018

Que Sera Sera

Arg, ilsken, förbannad, uppbragt, känslor blandade med lycklig, glad och tacksam är adjektiv, som passar just nu.
Sparka på den som redan ligger, är så  ledsamt. Tyvärr händer det fler än oss, men det gör inget bättre.

I söndags morse när Krister vaknat och gick upp för att brygga morgonkaffet, blev han så yr och illamående att han fick lägga sig igen.
Han kom inte ur sängen på hela dagen, eftersom yrseln och illamåendet var konstant. Till och med när han låg och vid minsta vridning på huvudet.
Med allt som Krister bär med sig i "ryggsäcken" sen 2002, ringde jag på kvällen 112 och snart var vi åter på väg in till akuten Värnamo.

Mycket prover, tester och röntgen blev direkt. Stor lycka när vi fick beskedet om att skallröntgen var bra. Blodvärdet hade sjunkit till mininivå, därför planerades också blodtransfusion in.
Framåt natten blev det flytt till en medicinavdelning, på plan 6. Jag med min hisskräck brukar alltid ta trapporna istället. Jag kände att det ville nog inte kroppen, därför steg jag in i hissen och åkte med upp (blundade hela tiden, som om det skulle hindra hissen att fastna). Ingen kan nog ana hur stolt och lycklig jag var över denna, för mig stora prestation.
På akuten misstänkte läkaren, som också var väldigt duktig och trevlig, att det var kristallsjuka.
Dagen efter kom en sjukgymnast och konstaterade att det stämde. Hon gjorde olika tester, men det som övertygade henna var Kristers ögon, när han fick vända huvudet snabbt åt sidan och som orsakade en yrselattack. Ögonen rörde sig intensivt och snabbt.  Hon ville jag skulle se hur ögonen beter sig, så att jag, när vi kommit hem ska kunna se om kristallerna hittat rätt, efter vi gjort övningarna.
Jag åkte med ambulansen in till sjukhuset och var kvar där tills Krister blev utskriven. Så har det varit de flesta gångerna när han varit inlagd. Av en enkel anledning, Krister känner en trygghet när jag är med, jag en trygghet att veta hur Krister mår och hans behandlingar. 
Igår blev det utskrivning och hemresa.

Om knappt en vecka får vi fira Valborg. Det kändes inte så, när jag var ute och kollade alla tomatplantor, som jag satt ut. Jag tror de mår ganska bra där de står på hyllan,med väv och bubbelplast över sig och frostvakten som vakar över kylan, så inte temperaturen sjunker under 10+.
Perennerna bor tillfälligt på släpkärran med säckväv över som skydd.

Vi har ändå haft några sköna varma och soliga vårdagar i April.
Fika på eftermiddagarna i växthuset och grillkväll, som Magnus och Jennie ordnade.

Vi är så lyckligt lottade och glada, jag kan aldrig säga det tillräckligt ofta, som har våra barn och deras familjer.
I helgen var Tina och hennes sambo Magnus här och putsade fönstren, Magnus och hans sambo Jennie, var här och räfsade bort löv och nedfallna grenar.

Den 8:e  var en av aprils sköna vårdagar.  


Man tager det som finns tillgängligt att sitta på 😁😉😍



"Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik"....... det spelar ingen roll vilket humör jag är på, så finns musiken i Spotify. Tack för det Spotify.
Inom loppet av en månad har  tre tragiska händelser inom svensk musik hänt.
Jerry Williams, en idol sedan tonåren, Lill-Babs och nu senast Avicii.
Avicii´s musik är kanske inte tänkt för 70-plusare, men jag har tyckt om hans musik. Jag tycker Oscarskyrkans i Stockholm, hyllning till honom är så fin.


Inte bara för att jag är  mormor och jävig 😊 lyssnar jag ofta på, speciellt två låtar, som jag tycker om extra mycket, av Sophill 💖

https://www.youtube.com/watch?v=hnUSb6SmWDI&list=PL69mLH_UohxVKtvQxj7JMg_GcbOUntMZi



T.C.Y.







måndag 2 april 2018

Minnen, fåglar och odling



Första April 2018 och 25 år sedan min älskade Mamma lämnade oss.

Mina föräldrar var två av världens finaste människor, som gav så mycket underbart att minnas.
Sådant som ligger mig varmt om hjärtat och som jag aldrig kommer att glömma.


Älskade föräldrar, svärföräldrar och morföräldrar.


Första April 1993 och Harald, som Pappa hette har namnsdag. Den dagen minns jag, som om den vore för något år sedan.
Det mesta från morgonen till sena kvällen.
Jag minns aprilskämten jag varit med om att planera, sopplunchen, den korta andakten efteråt tillsammans med Mamma, hemkommen efter arbetet och fikat tillsammans med sonen och då snart blivande sonhustrun, en fika på Mammas hembakade kakor och sedan en resa hem till Mamma för sista gången.


"MINNS GÅRDAGEN - DRÖM OM MORGONDAGEN"

Vi kan ha mycket att drömma, många önskningar och mycket att planera inför.
De planeringar, som jag har nu, är vårens och sommarens odling.
Jag vill ha sol och värme, som för övrigt alla övervintrande tomatsticklingar, chiliplantor,försådda tomatplantor och penséer också önskar.
När snön försvunnit ska växthuset få sig en rejäl storstädning och tvättning av glaset. Puuuuh!
Lire omorganisation ska det också (förhoppningsvis) bli inne i växthuset.
Kommande vecka ska bli en omskolningsvecka för tomatplantorna. Det får bli inomhus i källaren, mot normalt utomhus. Får se om jag kan husera alla plantor (50 olika sorter, varav många är nya för mig. Det blev fler sorter än som var tänkt) som behöver större krukor.



Tomat som vi skördat i källaren under vintern och som vi delade broderligt.. Kändes lite lyxigt.




















Mer tomater på G.













Vi har också fortsatt, ca varannan vecka att åka till Hematolgen, när Krister behövt få mer blod.
Varje gång känner vi stor tacksamhet till de som är blodgivare. 
På tisdag är det dags för nya blodprover och som alltid hoppas vi på att sprutorna, som han tar en gång i veckan, har påverkat benmärgen så att blodvärdet ligger på accepterad nivå.


Fåglar och rådjur har varit så intressanta att följa denna vinter.

Middagsvila


"Var finns nummerlapparna?"




"Hit men inte längre, sa jag"

"Flytta på dig, nu är det min tur"



"Jag kan flyga"

Jag har, många gånger, kommit på mig själv att jag har suttit lääääänge och bara tittat på och studerat fågellivet utanför vårt köksfönster.
Jag vet att naturen har sin egen lag och gång, men den där höken, den gillar jag INTE.
Nu behöver jag inte längre se den utan att jag vet att den är i närheten.  Jag tror att koltrasten är fåglarnas vakt och beskyddare. Många gånger har jag hört ett varningsläte från honom och det blir helt tomt på fåglar. Men, de är så kloka. De fåglar, som inte hunnit flyga ut från "matrestaurangen", sitter kvar inne i den och sitter absolut still, de ser ut som om dom hade frusit fast, alldeles förstenade. En gång tänkte jag kolla hur länge de satt kvar så. Femton minuter tog det innan de rörde på sig, samtidigt som andra fåglar kom tillbaks för att äta.

Våren är trots snö och iskalla vindar, på gång.
Snart får vi höra det underbara, som hörs i den lilla filmen.







T.C.Y

måndag 1 januari 2018

Årskrönika för Änglagårdsbloggen 2017


Long time, no see.

Senast jag uppdaterde Änglagårdsbloggen var 4:e Advent 2016. 
Därför får det nu bli ett inlägg, som en årskrönika över 2017 och samtidigt en årsdagbok för mig.



2017 började, åter igen med ett läkarbesök i mitten av Januari, följt av olika provtagningar, undesökningar och många återbesök, under kommande månader 2017.
Anledningen till detta var Kristers alltför låga blodvärde, som också orsakar enorm trötthet, huvudvärk och yrsel. 

I början av Februari fick han börja med folsyratabletter, som förhoppningsvis skulle hjälpa till att höja blodvärdet. Men så enkelt var det inte. Och vem säger att det ska vara enkelt?

I Mars hade det sjunkit ännu lägre, det blev remiss in till Hematologen i Värnamo, dit han skulle få komma 8:e Maj. Så frustrerande, när det inte gick att undvika och se hur dålig han var.

25:e April var måttet rågat för mig, jag ringde Gnosjö Vårdcentral och någon timma efter det var vi hos vår husläkare. Nytt blodprov, som nu visade 85.
Det blev akuten i Värnamo direkt, efter röntgen och fler prover fick vi åka hem, men nu med starkare medicin mot huvudvärken och löfte om att få komma till Hematologen veckan därpå.
Ibland blir det bättre än vad man tänker sig. Vid niotiden dagen efter besöket på akuten, ringer en sköterska på Hematologen att Krister fått tid för blodtransfusion och benmärgsprov dagen därpå. Så skönt och vilken lättnad.
6 dl blod och Krister kände sig redan betydligt piggare. Tack alla som är blodgivare!!! Med facit i hand hade jag, när jag fick vara blodgivare, varit det. Nu får jag inte, hur gärna jag än skulle göra det.

I mitten av Maj var ett återbesök inbokat till Hematolgen och svar på proverna, bl.a en del av benmärgsprovet.
Det visade att han har en ovanlig blodsjukdom MDS, myelodysplastiska syndrom, som omkring 500 personer insjuknar i per år.
Nya försök att hjälpa benmärgen att producera mer blod, började nu med sprutor, som togs 1/vecka i 6 veckor.

Genom ett missförstånd hände sedan inget förrän i Augusti då det var dags för nytt återbesök. 
De tidigare sprutorna hade inte hjälpt något, så nu blev det sprutor med dubbel styrka. Blodtransfusion bokades in dagen efter och Krister med ens piggare.

September och Oktober blodprover varannan vecka, i mitten av Oktober var det dags för ny blodtransfusion.

I början av December, natten mellan lördag och söndag, mådde inte Krister bra. 
Efter jag kontaktat 1177 blev det ambulans in till akuten.
Blodvärdet som nu hade sjunkit till 74 orsakade kärlkramp. Uppkommen på avdelning blev det 6 dl nytt blod och sedan hemresa.
Dotter Tina och Magnus I hämtade och skjutsade hem oss och när vi kom hem fick vi se att det var så välskottat hos oss, efter all snö som kommit under dygnet. Det var vår son Magnus som varit här och skottat. 
Tack våra underbara "ungar". 
Årets sista besök på Hematologen var 28:e December, med både läkarbesök och blodtransfusion.
Vi fick också beskedet att Kristers blodvärde inte får understiga 90, mot gränsen som normalt är 80. Detta gå grund av att Kristers hjärta är svårt skadat, med 4 hjärtinfarkter inklusive ett hjärtstillestånd.
När provsvaren kommit till Hematologen, ringer de direkt om värdet är under 90. Det känns tryggt, precis som Merlin-sändaren gör, som läser av Krister ICD varje natt.

Detta stycke i bloggen är ingen uppmuntrande berättelse, men en del av 2017 års verklighet............. 


MEN!  Vi har också haft det avkopplande, lugnt och skönt här i vårt paradis.

 

  
  
Eftersom det varnades ofta i massmedia om det låga grundvattnet, samlade jag regnvatten i stora tunnor till min odling, främst tomater. Drygt 1000 L samlade jag in.
Sommaren blev regnig, så mycket av bevattningen utanför växthuset skötte sig självt. När allt var skördat och övervintrande plantor flyttats in för vinterförvaring, fick jag tömma alla tunnor, som var fyllda med vatten. Bäst att det säkra före det osäkra.
En duv- eller sparvhök hade kommit för att dricka vatten ur det regnfyllda upp och nervända locket på en av tunnorna. Den var så gullig där den satt på kanten och lade huvudet på sne. Däremot tycker jag inte om att de kommer fram till trädgården, deras mat består främst av småfåglar. Den kommer på så vis till ett dukat bord. Klart de också ska ha mat, men helst inte "våra" fåglar. 




Midsommarafton hade vi, vilket blivit tradition, Nettan, Ingemar och Lille Carl, Tina, Magnus I och Cajsa hos oss. Alltid lika trevligt och roligt.
Något Midsommarfirande utomhus blev det inte, det närmsta utomhus blev inne i växthuset. 




"Någon" (hehehe Tina) lånade min kamera, som jag lagt i växthuset. Även om man har gäster, vill det till att sköta om  odlingens kommande vattenbehov.


Vår son Magnus, har hjälpt oss hålla fint i trädgården och naturen invid huset hela säsongen. Det behövs friska, starka personer med rejäla muskler till det. Inte som jag och Krister 70-plusare.
Vi är tacksamma för all hjälp våra barn erbjuder oss. Tacksamma så länge vi kan bo kvar i vårt paradis.




Det blev många timmar som vi tillbringade under våren, sommaren och hösten ute i växthuset. Lyssnade på musik (ofta P4Plus),  eftermiddagsfika, eller bara satt tysta och filosoferade eller tog en liten tupplur. 






Så blev det åter igen Jul. Vi fick en mycket fin Jul tillsammans med våra barn och barnbarn. Vi saknade några nära kära, som på grund av sjukdom hos anhöriga, inte kunde delta i vårt Julfirande. Det är sådant ingen rår över.

Nu har 2017 flytt och 2018 ligger i startgroparna.
Vi firade in det nya året med en trerätters Nyårssupé för två. 




 Nu önskar vi från djupet av vårt hjärta, att vi, alla nära och kära och alla vänner, skall få ett gott, fint och ljust 2018


GOTT NYTT ÅR. 

T.C.Y.


måndag 19 december 2016

Fjärde Advent, Julens dörr står på glänt.






Adventsbön 

 "Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt.
       Det första ska lysa i mig djup härinne, bevara mitt hjärta och värma mitt sinne.

        Det andra ska lysa för alla jag känner, att alla får plats och kan leva som vänner.

          Det tredje ska lysa för alla som lider, som kämpar och drömmer om lyckliga tider.

                    Det fjärde ska lysa för marken och skogen, för luft och för hav och vår framtid på jorden.
Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt." 

                                                                                               Margareta Melin  


 Så har  också det fjärde ljuset tänts. Vart tog tiden vägen, mellan att det första och fjärde ljuset tändes?

Vid närmre eftertanke, har det ändå blivit en del gjort under tiden.
Julmaten ligger klar i frysen, förutom doppeköttet, som ligger i saltlake.
Jag vet jag är gammaldags, när det gäller jultraditionerna. 
Julkorven gjorde jag och Krister i veckan, pepparkakorna har bakats. Tina med familj var här och bakade sina pepparkakor i förra veckan och vårt äldsta barnbarn bor nu 20 mil härifrån, så han kunde inte baka sina pepparkakor. Men, pepparkakor finns här och väntar på honom, när han kommer hem till Jul.
Ett besök i Linköping har också gjorts under tiden.
Jag var med Tina, som genomgår en bröstrekonstruktion. Jag var med för att vara chaufför när hon fick åka hem.
Redan klockan 7:00 skulle hon vara på sjukhuset, därför åkte vi upp dagen före operationsdagen. Vi hade bokat rum på hotell och kunde på kvällen uppleva ett snöigt och "julpyntat" Linköping. Det var så fint.








 Eftersom Tina fick ligga kvar över natten, fick jag möjlighet till att umgås hela dagen med vårt barnbarn James och Maria. "Inget ont utan att det har något gott med sig". Dagen avslutade vi på en tapasrestaurang.  

Luciadagen bjöds vi morföräldrar på en riktig överraskning.
Det var Cajsa´s klass, som stod för Luciafirandet i Forsheda kyrka.
Cajsa hade några dagar tidigare frågat oss om vi ville komma och titta. När jag undrade vem som skulle vara Lucia, så visst hon inte!?
Det var i varje fall en mycket vacker Lucia, som heter Cajsa. (ler).
Musikläraren hade verkligen lyckats, tillsammans med åk 9, ordna med ett riktigt fint Luciatåg och med fin sång. 
Under Luciasången tågade följet upp till läktaren, där ungdomarna avslutade med "Nu tändas tusen ljuleljus"






                                                                                      

                                                                 





I eftermiddags tog vi en liten tupplur efter vi ätit och vaknade av att sonen Magnus kom. 
Utan att vi varken sett eller hört något, hade han varit här i över en timme och kört ut grus, som han fyllt igen de stora hålorna med på vår grusväg, som regnet orsakat. Vi är tacksamma och lyckliga över våra barn.

T.C.Y.


söndag 30 oktober 2016


Klockan har varit läggdags för länge sedan, den är nu 02:23, men skyndar jag mig att uppdatera bloggen nu, så kan jag vara i säng om en timme, 02:23. Fördelen med att gå från sommartid till vintertid.

Det är inte lätt att vara född på stenåldern i datoråldern.
Visserligen har jag, sedan lång tid tillbaka, konstaterat att det här med IT-världen, det är  INTE enkelt och har nu bekräftat det riktigt för mig själv. Jag har "lyckats" radera senate inlägget. Jag har försökt att leta rätt på inlägget länge nu, men fick ge upp.
Man ska inte "gråta över spilld mjölk", men det känns så himla onödigt att vara så klåfingrig.


Foderautomaten, som vi köpt till ekorren, är en riktigt bra investering. "Kurre" är så rolig att iaktta, när han kommer fram och äter.
Jag har filmat med mobilen genom fönsterrutan, därför är det ingen bra kvalité på den lilla videon.
I början på filmen kan man se att han har lyft på taket och krupit in i sin lilla restaurang och äter.







Nere i källaren ser odlingen ut att trivas. Vi skördar fortfarande tomater och alla sticklingar verkar att acceptera odlingsplatsen.




Det bästa har jag sparat till sist.
Krister har fått svar från Urulogen angående cellprovet. Det visade INTE några cancerceller!!! Skönt!!!
Nu är det röntgen 9 november, som väntar härnäst. Där hoppas och tror vi också på ett bra resultat .

Nu säger jag go´natt,  det är hög tid nu för att gå och krama kudden.

T.C.Y.



söndag 16 oktober 2016

Hobby-odlingsnörd



Jag, en hobby-odlingsnörd?  Ja  kanske det.


Ett citat av Martin Luther, "Om jag visste  att världen skulle gå under imorgon, skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag."

Jag har inga planer på att plantera något äppelträd  just idag, men fortsätter att planera nästa års odling.
Idag kom lite nya fröer med posten. Det är tomatsorter som är nya för mig, gurka och chili. Det blir första gången jag odlar chili, så det blir spännande.




Höststädningen i växthuset är klar, förutom att vi väntar på vinrankan, som ska fälla alla bladen. De som redan har fallit har örterna fått som skydd inför vinterkylan.
Det har varit mycket tvättande av odlingskärl, tillbehör och redskap. Vågar inte riskera att någon ev smitta eller annat oönskat, finns med till nästa år.





Istället för att flytta in under växtbelysningen i källare och andra övervintringsrum, har en växt fått flytta in på en  fönsterbräda i bostaden.
Det är Bägarrankan, som Krister fick av Patricia, efter det positiva besöket hos Urulogen förra gången. Den har blommat så fint och med otroligt många blommor hela sommaren, och gör fortfarande. Så länge den verkar trivas på fönsterbrädan, ska den få stå kvar där. Sedan får den flytta till de andra perennerna under växtbelysningen. Jag vet inte om den över huvud taget går att övervintra, men är väl värd ett försök.





På tal om äppelträd.
Vi har skördat äpplen från vårt enda äppelträd, som har funnits sedan jag bodde här som barn.
Något äppelmos blev det inte. Tre äpplen kunde vi ta hand om, resten hade fåglarna varit och knaprat på. Sammanlagt fanns det ungefär tio till femton äpplen.

Det äppelträdet har en nostalgisk historia.
Mina föräldrar hade tre svärsöner. Var och en fick var sin kvist från olika äppelsorter av Pappa.
Kvistarna fick de sedan ympa på trädet. Vilka sorterna var, ja det har hjärnkontoret slarvat bort. Däremot  var det två olika sorter av årets äpplen.  Kanske vår bror också ympade en sort. Kommer du ihåg vilket, Lennart ?


Någon teori vilken/vilka sorter?



Min syster Alice, kom med paradisäpplen, som var från ett träd i deras trädgård. De blev fina att dekorera med. Jag tycker att bland de finaste dekorationerna, de kan man hämta i naturen.





Idag har jag lagat mat till de övervintrande fåglarna.
Det blev riktigt energirik mat, "talgbollar" gjorda på smält ister. Det fanns ingen talg att köpa i affären.



Istret smälter i grytan.

 Solros och pumpafrön, havregryn, kokosflingor, vildfågelblandning, smör, olivolja och lite slattar av det som fanns hemma och som var lämpligt att blanda i.

Lite smått, gott och blandat till fåglarna. "Man tager vad man haver.



Sexton stora "muffins"blev det.



Fåglarnas meny. Dricka ingår.




T.C.Y.