torsdag 21 januari 2016

Strålningsbehandling dag 14







 Vår resa med Kristers strålbehandling mot cancern i urinblåsan går vidare.

Som jag skrev i inlägget 12/1 skall han strålbehandlas 33 gånger. Idag var det fjortonde gången. Dessa gånger plus ytterligare fem, så har vi kommit drygt halvvägs.
Det är med Kristers och personalens på Strålningen, godkännande som jag lägger upp dagens bilder och videofilmer från behandlingen.

Efter några dagars Jönköpingsresor med riktigt dåliga vägar, både oplogade och glashala, fick vi en riktigt fin resa idag. Det var som att färdas genom olika konstverk. Eller sagolandskap.
Säga vad man vill om årstiden vinter. Men är det riktigt vinterväder, då är vintern en stor konstnär.




Som jag också berättade i förra blogginlägget, är både lokaler och maskiner på Strålningen helt nya.

Jag upplever det inte som en sjukhumiljö när jag kommer dit. Väntrummet "Tellus", ser inbjudande ut med ett fint akvarium och inte minst kaffeautomaten.




Eftersom både jag och Krister är mäkta imponerade av maskinerna och deras teknink, den underbara personalen, vill vi gärna dokumentera en av Kristers besök på behandlingen.


Jag fick vara med vid förberedelsen inne i strålningsrummet.



Förberedelse



Vid förberedelsen inför strålningarna har små punkter tatuerats in på kroppen, där strålarna riktas emot.
De gröna och röda strålarna som syns på filmen, har med strålningsprecisionen att göra. För mig en hel vetenskap, men att strålarna bildar ett kryss exakt över tatueringspunkterna såg jag.
 





När förberedelserna var klara, lämnade vi Krister och rummet, för att gå till "kontrollrummet", där strålningen styrs från och bevakas genom olika skärmar.
Eftersom ingen får vara i rummet under strålningen, filmade jag det hela på övervakningskameran.





De två supergoa tjejerna, som idag tog hand om Krister och som var så snälla och lät mig vara med.




Allt verkar vara så genomtänkt, för patienternas bästa.
Ett exempel på det är, den lugna och avslappnande vyn som finns i taket, för att vila ögonen på.








T.C.Y.

tisdag 12 januari 2016

                                                 2016

 

Nej!!!!!!!!!!!!!!!!..................... säg NEJ till cancer!

Nytt år 2016. 

2016 startade vi Krister och jag en ny tågresa, en resa som vi tycker vi inte skulle behöva upprepa, ännu en gång. Förra gången var 2010. Den resan gick inte smärtfritt, men, och det är det viktigaste, vi nådde resmålet.

2016 års resa, startade i början av oktober, med ett återbesök för kontroll av Kristers hjärta.
Blodvärdena hade sjunkit alldeles för mycket, så det blev utredning för att hitta orsaken.
Resultatet blev röntgen av urinvägarna, som vid besök hos Urulogen gav oss en kraftig spark i magen, tumör i urinblåsan.
Det blev en akutremiss till Urulogen i Eksjö två dagar senare, för hyvling av tumören. Läkaren lyckades inte hyvla bort hela tumören eftersom det fanns risk för att komma in i bukhålan, vilket absolut inte får ske.

En vecka senare nytt besök på Urulogen, för provsvar från hyvlingen. 
Nu gällde det att se det nya året med tillförsikt. Och det gör vi!  En fem cm stor tumör, som dessutom är aggressiv och sitter nära bukhålan, skulle vi nu börja kämpa mot. Och det gör vi också och kommer göra, tills vi nått tågresans ändhållplats.

Tre veckor efter första operationen, var det åter igen dags för en ny operation i Eksjö. Denna gång för att se om tumören gått in i urinblåsans muskulatur. 

Nästa återbesök på Urulogen bestämdes det, efter nya provsvar, att behandlingen skulle bli injecering 1 gång/ veckan i 6 veckor och därefter 1 gång / månad i ett år.

Fyra dagar före första injeceringen, fick Krister telefonsamtal från Urulogen i Jönköping. Tiden för injeceringen i Värnamo, hade stoppats och ett besök  för diskussion med läkare i Jönköping skulle det bli istället. Allt detta för att läkaren som opererat i Eksjö var mycket tveksam till hur tumören växer kontra urinblåsans muskler.

Ett besök i Jönköping blev till många besök. Första utredningen gjordes 14 december och sista 23 december. Sammanlagt blev det sex resor med besök hos urulog, Klin Fys (ena dagen med belastning för hjärtat och andra dagen utan), hjärtläkare, onkolog och narkosläkare. Besök för att utreda om Kristers hjärta, pga fyra hjärtinfarkter, varav den fjärde orsakade hjärtstillestånd, klarar av att operera bort urinblåsan, vilket vore allra bäst.
Det är näst intill ofattbart, hur alla möten med olika läkare har organiserats på ett helt fantastiskt sätt. Och inte minst, hur trevliga och tillmötesgående alla varit. Trots att de flesta tider har fått klämmas in mellan andra patienters tider. Vi är både förvånade och framför allt glada för det.
Sista besöket dagen före julafton var hos urulogen. 
Med facit i hand, efter alla undersökningar, fick vi beskedet att han (urulogen) vågade inte operera bort urinblåsan. Han var rätt fram och gick rätt på sak och sa att "det är stor risk att du inte klara av operationen, utan ligger och avlider på operationsbordet". Detta gjorde han på ett mycket humant och fint sätt.
That´s life.

Efter julhelgen, hoppade vi så på tåget den 4:e januari med destination strålningsenheten i Jönköping. Behandling 5 dagar i veckan, sammanlgt 33 gånger. 

Igår var vi premiärlejon, troligtvis ingen som är avundsjuk på oss. Men endå, vi tycker detta är stort.
På förmiddagen invigdes en helt ny strålningsavdelning, med två nya och mer effektiva strålningsmaskiner, som också har mindre risk för strålningsskador.
Vi TROR på dessa och säger, FUCK CANCER. FÖRSVINN!




   


 

  
 Snart är det tjugondag Knut och Julen ska dansas ut.
Vi har haft en toppenfin och rolig julafton, med våra barn, barnbarn, bror och svägerska. Och trots intensiva sjukhusresor, saknades inte något av våra Julars traditioner. (jo en sak, mindre städning (heheheh)
Nyårsafton firade jag och Krister på tu man hand, något som har blivit lite av en tradition också. 
Jag bjuder på en hemlig trerätters supé, där det är slipstvång.




 Tovad tavla med änglavingar, är en julklapp till mig från Cajsa. Tovningen är ett skolarbete. Är så glad för den.


T.C.Y.