Minnen, fåglar och odling

Första April 2018 och 25 år sedan min älskade Mamma lämnade oss.

Mina föräldrar var två av världens finaste människor, som gav så mycket underbart att minnas.
Sådant som ligger mig varmt om hjärtat och som jag aldrig kommer att glömma.

Älskade föräldrar, svärföräldrar och morföräldrar.

Första April 1993 och Harald, som Pappa hette har namnsdag. Den dagen minns jag, som om den vore för något år sedan.
Det mesta från morgonen till sena kvällen.
Jag minns aprilskämten jag varit med om att planera, sopplunchen, den korta andakten efteråt tillsammans med Mamma, hemkommen efter arbetet och fikat tillsammans med sonen och då snart blivande sonhustrun, en fika på Mammas hembakade kakor och sedan en resa hem till Mamma för sista gången.


"MINNS GÅRDAGEN - DRÖM OM MORGONDAGEN"

Vi kan ha mycket att drömma, många önskningar och mycket att planera inför.
De planeringar, som jag har nu, är vårens och sommarens odling.
Jag vill ha sol och värme, som för övrigt alla övervintrande tomatsticklingar, chiliplantor,försådda tomatplantor och penséer också önskar.
När snön försvunnit ska växthuset få sig en rejäl storstädning och tvättning av glaset. Puuuuh!
Lire omorganisation ska det också (förhoppningsvis) bli inne i växthuset.
Kommande vecka ska bli en omskolningsvecka för tomatplantorna. Det får bli inomhus i källaren, mot normalt utomhus. Får se om jag kan husera alla plantor (50 olika sorter, varav många är nya för mig. Det blev fler sorter än som var tänkt) som behöver större krukor.

Tomat som vi skördat i källaren under vintern och som vi delade broderligt.. Kändes lite lyxigt.

Mer tomater på G.

Vi har också fortsatt, ca varannan vecka att åka till Hematolgen, när Krister behövt få mer blod.

Varje gång känner vi stor tacksamhet till de som är blodgivare. 

På tisdag är det dags för nya blodprover och som alltid hoppas vi på att sprutorna, som han tar en gång i veckan, har påverkat benmärgen så att blodvärdet ligger på accepterad nivå.

Fåglar och rådjur har varit så intressanta att följa denna vinter.

Middagsvila

"Var finns nummerlapparna?"

"Hit men inte längre, sa jag"

"Flytta på dig, nu är det min tur"

"Jag kan flyga"

Jag har, många gånger, kommit på mig själv att jag har suttit lääääänge och bara tittat på och studerat fågellivet utanför vårt köksfönster.

Jag vet att naturen har sin egen lag och gång, men den där höken, den gillar jag INTE.

Nu behöver jag inte längre se den utan att jag vet att den är i närheten.  Jag tror att koltrasten är fåglarnas vakt och beskyddare. Många gånger har jag hört ett varningsläte från honom och det blir helt tomt på fåglar. Men, de är så kloka. De fåglar, som inte hunnit flyga ut från "matrestaurangen", sitter kvar inne i den och sitter absolut still, de ser ut som om dom hade frusit fast, alldeles förstenade. En gång tänkte jag kolla hur länge de satt kvar så. Femton minuter tog det innan de rörde på sig, samtidigt som andra fåglar kom tillbaks för att äta.

Våren är trots snö och iskalla vindar, på gång.
Snart får vi höra det underbara, som hörs i den lilla filmen.







T.C.Y