Krösnamos och smörstekta kantareller

Tiden är inne för "skogens guld" och "skogens röda guld".

Varken jag eller Krister har varit ute i skogen, för att ta till vara av det som naturen erbjuder.
Nu har vi ändå fått fylla på förrådet inför vintern. I varje fall när det gäller lingonsylt, eller som den smålänning jag är, krösnamoset.

Syster Alice och svåger Sven kom på förmiddagen, med en 10-liters spann fylld med nyplockade lingon, toppade med några kantareller. Och det är vi verkligen tacksamma för :) Det är Sven, som plockat lingonen, men "söstra mi" var med som sällskap i skogen.

Jag känner mig rik, när jag häller upp den färdiga sylten på burkar. Inte några extra tillsatser med konserveringsmedel eller andra konstigheter i.

Senare på eftermiddagen fick jag för mig att ta en promenad med gåstavarna.

De kunde jag lämnat hemma, för det blev en skogspromenad istället. Och jag hittade kantareller!!

Och så alla dessa gula löv, som jag blev lurad av.

Det har pratats om att det är ett riktigt svampår i år, och det stämmer säkert, för jag har aldrig plockat 5 liter kantareller tidigare.

När jag kom hem, tog Krister vid och rensade svampen, och bjöd sedan på smörstekta kantareller till kvällsmat.

Av lingonen kokade jag sylt på hälften av bären och resten får ligga i frysen tills det är dags att fylla på burkarna igen. 

 

Nu som först, smakar våra vindruvor i växthuset som bäst, och är en prydnad för köksbordet där de ligger i fruktskålen.

Årets första och enda ros i vår trädgård.

I morgon ska jag tillbaks till sjukgymnasten, som jag räknar med blir sista gången.
Även om värken finns kvar, känns det mycket bättre. Jag kommer fortsätta med övningarna, och det tror jag räcker och blir bra med det.


T.C.Y.