Ett år sedan.

 

Idag (1 Juli) är det ett år sedan vi fick ta det svåra och ledsamma beslutet, att vår lille och älskade taxen Amadeus, inte skulle få vara med oss längre.

Den, som aldrig haft någon hund, eller husdjur över huvud taget kan nog inte föreställa sig hur enormt stor saknaden kan bli. 

Idag fick han på sin plats i trädgården,en liten bukett med plockade blommor och ett batteridrivet ljus i sin lykta. Han var så rädd för eld, därför kommer det aldrig finnas några levande ljus i lyktan. Även om det är finare med det. Han ska ha det fint, vår lille "Dedeladededi", "Deden", "Dedus". Kärt barn har många namn ;)

Igår var Cajsa och jag ute på ängen och inspekterade växtligheten :) Det var hennes förslag, vilket jag gillar skarpt.

Det första hon gjorde, var att gå till den extra höga orkidéen, som jag hade berättat för henne om.

Dagen efter mitt förra inlägg, tog jag med tumstocken för att exakt se hur hög den är.

Jag hade tippat knappt 50 cm, men den var ännu högre.

Höjd 66 cm.

Det är kanske inte så ovanligt med så höga, men här hos oss är det den högsta någonsin.

En tistel, också väldigt hög blev efter ängen vårt nästa intressanta mål.

Cajsa sa, "om jag ställer mig jämte den, så kan du se hur stor den är" :) 

Sagt och gjort. Så här blev resultatet..........

På vägen hem hittade vi vilda smultron. När vi plockat några stycken, utbrister Cajsa "EN ÖDLA"!!!!!

Jag såg inte någon ödla, men då pekade hon på väggen och där satt den.

Jag tror det är en Skogsödla.

Cajsa ville hålla i den, men det tyckte inte jag ;)

I kväll var Krister och jag på speedway i Gislaved.

Vädret var perfekt och Lejonen vann stort med 56- 28 (tror jag minns rätt)

Hoppas de klara sig ända fram till allsvenskan nästa år. 

Och efter det, tillbaks i elitserien 2014 .

T.C.Y.