Finfina dagar i Blekinge

I veckan har vi varit på besök, och haft det väldigt trevligt, hos Kusin Greta och hennes man Rupert, i Hällevik.

Resan gick i varierande väder av sol och regn. Det är inte ofta, när man kör  på 120-väg,  man ser att alla bilar ligger i högerfilen och inte kör om. När de värsta regnskurarna kom, var sikten minimal. Vindrutetorkarna hann inte med regnets framfart :/

 Senare än beräknat, kom vi lyckligt fram till Hällevik och fint väder.

En fika  på terrassen under den magnifika, knappt fyrtioåriga vinrankan satt fint, efter resan från Gnosjö. Många stora klasar, med små gröna vindruvor finns det på den.

Som avslutning på dagen, tog vi en kvällspromenad ner till hamnen. 

Kusin med man

Där fanns inte bara båtar, utan ett svanpar med sin duniga och söta unge. De hade fullt upp med att smaka på resterna av en melonskiva.

På torsdagsförmiddagen planerade vi  för en tur ut till Hanö. Vi chansade på hyggligt väder, trots att det såg lite hotfullt ut bland molnen.

Det enda jag tidigare känt till om ön, är att jag hört den nämnas på SMHI´s sjörapporter i radio.

Hanö är ingen stor ö. Öns yta är 2,2 kvadratkilometer, omkretsen ca 6 km.

Vilken upplevelse! Jag kan varmt rekommendera  ett besök där, i en avstressande, lugn och bilfri miljö.  Naturen är underbart vacker och samtidigt lite dramatisk, med en fascinerande vy över Östersjön och Hanöbukten.

Vill man tillbringa mer än en dag på ön, finns där ett vandrarhem.

Upplevelsen är svår att återge i ord, så det blir bilder i stället. 

Utsikten från öns högsta punkt, där fyren finns.

Dagens fyrvaktare?

Vädergudarna var på vår sida. Det blev bara ett kortvarigt regn.

Vildkaprifol

 
 
 
 


 

Rosor och lavendel, på vägen upp till fyren.

"Marsipanrosor", som verkar tjuvkika på lavendeln på andra sidan :)

Tillbaks i hamnen igen, åt vi lunch på gemytliga restaurang Briggen.

 

Nöjda och belåtna gick vi på färjan igen, för en 25 minuters hemresa.

 

 Det var mer vind på hemresan än ditresan. Det är min frisyr ett bevis på ;)...............

 ...............OCH landkrabba som jag är, finns det också ett bevis på min ena arm.

Beviset, ett blåmärke, fick jag på väg till övre däck, när lyftkranen för livräddningsbåtarna stöttade mig. :) :)

Det blåmärket är resan väl värd.

Hemkomna och efter en stunds vila, tog vi en promenad till stranden.

På tillbakavägen gick vi genom en fin skogsdunge, som hämtad ur en sagoberättelse och med ett magiskt ljus.

 Tack kära Hälleviksbor för trevliga dagar.

T.C.Y.