Trettiotredje och sista gången

Så är det dag "33" och tågresan vi startade fjärde Januari, har nått sin ändhållplats.

Vi är allt lite "sletna" (småländska), trötta på bilåkning, framför allt till Jönköping, men glada att Krister strålats klart.
Tiden har trots allt gått fort och resorna utan några intermesson, även om vi emellanåt  har varit ute i både snöoväder och glashala vägar.

 Avslutningen skulle firas och det gjorde vi i alla enkelhet, när vi kommit hem, med semlor till fikat.

Före strålningen fick vi träffa en läkare på onkologen. Ett slutbesök.
Vi diskuterade bl.a biverkningar av strålningarna och vad som ska ske härnäst.
Vi hade många frågor, som vi inte kunde få svar på. Den viktigaste var om behandlingen har gjort någon verkan.
Först efter en månads väntan (drygt) kommer det bli en skiktröntgen och därefter besök hos urulog.
"Inget är som väntans tider", men strålningen fortsätter att verka ca en månad efter att behandlingen avslutats. Samtidigt som det kan bli fler biverkningar under tiden.

Efter strålningen var nästa besök på Pacemaker-ICD-mottagningen. Av samma anledning som besöket före och efter första strålningen. Här lämnas inget åt slumpen. Det kontrollerades att ICD'n inte tagit skada av strålningsbehandlingen. Det blev ett glädjande besked, den fungerar precis som den ska.

På hemresan igår pratade vi om att det ska bli skönt att inte behöva åka till Jönköping på en vecka.
Då är det min tur, jag har tid till Klinisk bettfysiologi, tandläkare, i Jönköping på onsdag nästa vecka.
Trodde vi ja. Nästan lite skrattretande. När vi öppnade posten, hade Krister en kallelse till Ö-N-H i Jönköping. Han är välkommen dit på måndag.
Vi försökte idag få tiden ändrad till onsdag också, men får veta först i morgon om det går. Det är ett sista återbesök för efterkontroll av strålningen av cancertumören i halsen för fem år sedan.

Nu ska vi njuta av att Krister avslutat ännu ett stort jobb, som strålnigsbehandlingen inneburit för honom och att han genomfört den på ett enormt strongt och positivt sätt. Min kämpe!
Det skulle egentligen firats på ett mer gentilt sätt än med semlor, men det gör vi efter svaret från röntgen.

T.C.Y.

Bara tre gånger kvar

Fredag eftermiddag och vi har nu ledigt i två dagar.

Vi har sagt att vi tar Kristers strålningar, som ett heltidsjobb. Vi fokuserar på det och gör bara det vi känner för, inte mer än det som är ett måste, eller det vi känner för.
När det kommer till "måste", finns det egentligen inte så många "måsten". Jag tror vi "tillverkar" mycket av dem själva.

Idag gjordes strålning nummer 30 av 33.
Det är ofattbart hur fort tiden gått. Det sägs "tiden går fort när man är lycklig". Och vi ÄR trots allt lyckliga.
Vi har gjort de här resorna med humor, fast det emellanåt känts tröttsamt.
Det jag upplever som värst med resorna är motorvägen. När trafiken flyter på är det absolut bra, men det vore bra om alla bilförare kunde använda backspeglar och blinkers.

Det har blivit många trevliga möten i väntrummet på Strålningen. Alla har vi  något gemensamt, antingen som patient eller resesällskap.
Något som står klart är, cancern kan angripa allt på en människokropp. Otäcka cancer.
Men som vi sagt många gånger, vi är tacksamma över den sjukvård som vi har i Sverige.

Världen är bra liten.
När vi idag var vid kassan innan behandlingen, dyker två välkända ansikten upp.

 Tack Doris och Nisse för ett trevligt sällskap på restaurang Matilda och en trevlig pratstund.

Och tack Nisse för versen du delade med dig av och som jag fotograferade. Den ska jag spara, även om jag finns med som en skugga nere i högra hörnet.

Igår när vi gick ut för att åka till Jönköping, hördes ett ivrigt kvittrande från bl.a talgoxarna. De hade fått vårkänslor och påminde mig samtidigt om att, de där tomatfröerna jag beställde hem i höstas, bör komma i jorden snart.

Och jag blev inspirerad, så nu väntar jag på att få se små gröna plantor sticka upp ur jorden inom en vecka.

Väl hemkomna i eftermiddag, till motorvägens kontrast, välkomnades vi av våra vänner, de vilda djuren.
Det var ett intensivt håll- i- gång vid fåglarnas matbord. Där kan de skaffa sin energi från olika sorters frön och "hemmagjort godis", som jag gjort av cocosfett, matolja, havregryn, solrosfrön, cocosflingor och lite flytande smör.

En av mina favoriter bland vinterfåglarna är Stjärtmesen. Har tyvärr synts till allt för sällan i vinter.

Jag börjar nästan tro att rådjuren ser eller hör när jag lägger ut viltfordret till dem.
Det tar inte lång tid innan de kommer fram och tar för sig av maten.
Många säckar foder har det gått åt. Magnus bjöd på tre säckar för ett par veckor sedan och nu är det dags för en ny ranson.
Det är värd varenda krona. Vår livskvalité höjs mycket med deras besök.

Dagens finbesök

Veckan som gått har vi också firat två födelsedagsbarn.

Vi firade svägerskan Marja som fyllt år, och som bjöd på 70-årsfest. Välkommen till klubben Marja.

I lördags firade vi barnbarnet James, som kommit hem från Linköping, så vi kunde krama om och gratulera till 21-årsdagen.

T.C.Y.