lördag 5 mars 2016

Återbesök, rådjur och odling

Idag avslutade vi tågresan, som vi startade för fem år sedan.
Krister hade sitt sista återbesök på Ö-N-H i Jönköping, efter strålningsbehandlingen för halscancern.
Allt såg bra ut, läkaren nöjd och inte minst vi, som också blev glada över att kunna lägga denna resan bakom oss.

Vi har nog ett par veckor till att vänta, innan vi får besked om resultatet av strålningsbehandlingen mot urinblåsecancern. Det går inte att komma ifrån, utan att det är en jobbig väntan. Efter slutresultatet från dagens besök, så tror vi på ett lyckat resultat även denna gång.

Det är inte bara sjukdomar och sjukhusbesök som präglar vår vardag.
Vi tar dagen som den kommer och njuter av den.

Vårsolen som visade sig några dagar, för någon vecka sedan, har nu ångrat sig. Man kan gott säga att den lyser med sin frånvaro. Men jag upplevde något härligt i förrgår framåt kvällskvisten. Koltrasten sjöng! Ljuvlig musik.

Den bästa "naturmedisinen" är naturen själv.
Så gott som varje dag, har vi sju rådjur som kommer för att äta av viltfodret vi ger dem.
Igår var det så mysigt när de ätit och sedan låg bredvid matplatsen och vilade.






De små frösådda tomat och gurkplantorna har fått det lite extra lyxigt i år. Vi har gett dem lite extraljus i form av en växtbelysning. Det är orkidéerna som fått låna ut sin ena belysning. Miniplantorna ser ut att gilla det. Nu får vi bara hoppas att det blir en bättre sommar än föregående, både med sol och värme. En bra odlingssäsong.






Min orkidéodling är inte vad den varit.
Odlingsskåpet ligger så gott som i träda. Jag velar fram och tillbaka, ska jag avveckla det. Ena dagen ja det ska jag, nästa dag nej det ska jag inte. Jag vet jag kommer att sakna det. Rätt vad det är kanske det är både nystädat och nya plantor i skåpet igen. Eller så är det till salu.

Trots misären i skåpet så finns det ändå orkidéer som trivs och blommar, men dom växer  på fönsterbrädor och fönsterbord.
"Phragmipedium wallisii" är trogen till att blomma. Den blommar varje år till min födelsedag. Jag brukar få höra av en del gäster, "är det dom blommorna vi inte får gå nära"? 
Japp, det är det. De långa hängande spröten slutar att växa om de nuddas.






 Trevlig helg.

T.C.Y.