Long time, no see.
Senast jag uppdaterde Änglagårdsbloggen var 4:e Advent 2016.
Därför får det nu bli ett inlägg, som en årskrönika över 2017 och samtidigt en årsdagbok för mig.
2017 började, åter igen med ett läkarbesök i mitten av Januari, följt av olika provtagningar, undesökningar och många återbesök, under kommande månader 2017.
Anledningen till detta var Kristers alltför låga blodvärde, som också orsakar enorm trötthet, huvudvärk och yrsel.
I början av Februari fick han börja med folsyratabletter, som förhoppningsvis skulle hjälpa till att höja blodvärdet. Men så enkelt var det inte. Och vem säger att det ska vara enkelt?
I Mars hade det sjunkit ännu lägre, det blev remiss in till Hematologen i Värnamo, dit han skulle få komma 8:e Maj. Så frustrerande, när det inte gick att undvika och se hur dålig han var.
25:e April var måttet rågat för mig, jag ringde Gnosjö Vårdcentral och någon timma efter det var vi hos vår husläkare. Nytt blodprov, som nu visade 85.
Det blev akuten i Värnamo direkt, efter röntgen och fler prover fick vi åka hem, men nu med starkare medicin mot huvudvärken och löfte om att få komma till Hematologen veckan därpå.
Ibland blir det bättre än vad man tänker sig. Vid niotiden dagen efter besöket på akuten, ringer en sköterska på Hematologen att Krister fått tid för blodtransfusion och benmärgsprov dagen därpå. Så skönt och vilken lättnad.
6 dl blod och Krister kände sig redan betydligt piggare. Tack alla som är blodgivare!!! Med facit i hand hade jag, när jag fick vara blodgivare, varit det. Nu får jag inte, hur gärna jag än skulle göra det.
I mitten av Maj var ett återbesök inbokat till Hematolgen och svar på proverna, bl.a en del av benmärgsprovet.
Det visade att han har en ovanlig blodsjukdom MDS, myelodysplastiska syndrom, som omkring 500 personer insjuknar i per år.
Nya försök att hjälpa benmärgen att producera mer blod, började nu med sprutor, som togs 1/vecka i 6 veckor.
Genom ett missförstånd hände sedan inget förrän i Augusti då det var dags för nytt återbesök.
De tidigare sprutorna hade inte hjälpt något, så nu blev det sprutor med dubbel styrka. Blodtransfusion bokades in dagen efter och Krister med ens piggare.
September och Oktober blodprover varannan vecka, i mitten av Oktober var det dags för ny blodtransfusion.
I början av December, natten mellan lördag och söndag, mådde inte Krister bra.
Efter jag kontaktat 1177 blev det ambulans in till akuten.
Blodvärdet som nu hade sjunkit till 74 orsakade kärlkramp. Uppkommen på avdelning blev det 6 dl nytt blod och sedan hemresa.
Dotter Tina och Magnus I hämtade och skjutsade hem oss och när vi kom hem fick vi se att det var så välskottat hos oss, efter all snö som kommit under dygnet. Det var vår son Magnus som varit här och skottat.
Tack våra underbara "ungar".
Årets sista besök på Hematologen var 28:e December, med både läkarbesök och blodtransfusion.
Vi fick också beskedet att Kristers blodvärde inte får understiga 90, mot gränsen som normalt är 80. Detta gå grund av att Kristers hjärta är svårt skadat, med 4 hjärtinfarkter inklusive ett hjärtstillestånd.
När provsvaren kommit till Hematologen, ringer de direkt om värdet är under 90. Det känns tryggt, precis som Merlin-sändaren gör, som läser av Krister ICD varje natt.
Detta stycke i bloggen är ingen uppmuntrande berättelse, men en del av 2017 års verklighet.............
MEN! Vi har också haft det avkopplande, lugnt och skönt här i vårt paradis.
Eftersom det varnades ofta i massmedia om det låga grundvattnet, samlade jag regnvatten i stora tunnor till min odling, främst tomater. Drygt 1000 L samlade jag in.
Sommaren blev regnig, så mycket av bevattningen utanför växthuset skötte sig självt. När allt var skördat och övervintrande plantor flyttats in för vinterförvaring, fick jag tömma alla tunnor, som var fyllda med vatten. Bäst att det säkra före det osäkra.
En duv- eller sparvhök hade kommit för att dricka vatten ur det regnfyllda upp och nervända locket på en av tunnorna. Den var så gullig där den satt på kanten och lade huvudet på sne. Däremot tycker jag inte om att de kommer fram till trädgården, deras mat består främst av småfåglar. Den kommer på så vis till ett dukat bord. Klart de också ska ha mat, men helst inte "våra" fåglar.
Midsommarafton hade vi, vilket blivit tradition, Nettan, Ingemar och Lille Carl, Tina, Magnus I och Cajsa hos oss. Alltid lika trevligt och roligt.
Något Midsommarfirande utomhus blev det inte, det närmsta utomhus blev inne i växthuset.
"Någon" (hehehe Tina) lånade min kamera, som jag lagt i växthuset. Även om man har gäster, vill det till att sköta om odlingens kommande vattenbehov.
Vår son Magnus, har hjälpt oss hålla fint i trädgården och naturen invid huset hela säsongen. Det behövs friska, starka personer med rejäla muskler till det. Inte som jag och Krister 70-plusare.
Vi är tacksamma för all hjälp våra barn erbjuder oss. Tacksamma så länge vi kan bo kvar i vårt paradis.
Det blev många timmar som vi tillbringade under våren, sommaren och hösten ute i växthuset. Lyssnade på musik (ofta P4Plus), eftermiddagsfika, eller bara satt tysta och filosoferade eller tog en liten tupplur.
Så blev det åter igen Jul. Vi fick en mycket fin Jul tillsammans med våra barn och barnbarn. Vi saknade några nära kära, som på grund av sjukdom hos anhöriga, inte kunde delta i vårt Julfirande. Det är sådant ingen rår över.
Nu har 2017 flytt och 2018 ligger i startgroparna.
Vi firade in det nya året med en trerätters Nyårssupé för två.
Nu önskar vi från djupet av vårt hjärta, att vi, alla nära och kära och alla vänner, skall få ett gott, fint och ljust 2018
GOTT NYTT ÅR.
T.C.Y.
