Brittsommar / indiansommar

29:e september, 20 grader och härligt solsken. Vilket underbart höstväder.
Jag tycker om alla årstiderna, alla har något speciellt.
Men hösten, känner jag så där lite extra för :) Det kan regna och storma, då gillar jag att sitta inne och kura, lyssna på hur det smattrar mot fönsterrutorna och höra hur det viner runt husknutarna.
Nästa dag kan vädret vara som idag, solsken och hög frisk luft, perfekt för en cykeltur eller skön promenad. Vi cyklade, en för oss lång runda ,och hälsade på min bror och svägerska.
Enligt meteorologerna är det "indiansommar" vi haft idag.  "Brittsommar" ska infalla någon dag mellan 4-10 oktober.

Höstfärgerna i naturen är inte så intensiva i år, som de oftast brukar. Lite för mycket regn och för varma nätter, kanske är en av orsakerna. Jag tycker ändå, att naturens `höstpalett´ 2011 har fina färger.

En ensam och övergiven, men levnadsglad Blåklocka.

Inget för svampkorgen, men så vackra att titta på.

Förra veckan var en gemytlig och mycket trevlig vecka.
Långt om länge, blev det äntligen av att jag och härliga väninnan "Fröken Ström d.y." äntligen träffades. Vi träffades över en fika på Bernts i Anderstorp. Många härliga skratt och intensivt pratande, gjorde att tiden gick allt för fort. Tur för fiket att inte alla besökare sitter två och en halv timma och fikar :)

På torsdagen var jag en, bland många fler "orkidéberoende", på orkidéutställning med föreläsning, på Blomsterlandet i Värnamo. Många fina orkidéer fanns att köpa. Jag fick med mig några monterade småttingar hem till odlingsskåpet.
På lördagen var jag tillbaks på Blomsterlandet, nu tillsammans med Krister. Där träffade vi några medlemmar från FORK, ( F-läns ORkidé Klubb). Givetvis fanns det med ännu en orkidé hem.

Orkidéutstälnningen och föreläsningen gav mig inspiration, välbehövlig sådan. På söndagen tog jag med mig svampkorgen ut i skogen. Nu var det inte svamp som skulle plockas, utan jag tog sikte på vitmossan i ett kärr.
Det tog tid och gav värk i händer och handleder, mossan skall klippas av ett par cm, inte ryckas upp. Får rötterna vara kvar, växer mossan till sig fint igen.
En hel del mossa blev det.
Veckan som gått har jag planterat om 35 orkidéer i vitmossa. Hoppas nu att mossan är rätt medicin för de mer eller mindre misskötta plantorna.

Mjuk och skön vitmossa, trots sin gröna färg.

Krister har ett besök hos hjärtläkare avklarat. Han var, efter omständigheterna,  nöjd. I fortsättningen om inte något speciellt inträffar, och det SKALL DET INTE! , vara  Gnosjö vårdcentral, som följer upp honom.
Någon kallelse till Urologen har ännu inte dykt upp, vilket det är hög tid för.

Något svar på hudförändringen, som jag fick bortopererad första september, har jag inte fått. Så jag förutsätter att provet är/var negativt.

T.C.Y

September, flygplanstragediernas månad.

Vilket underbart höstväder det har varit idag. Solig och hög, frisk luft.
På förmiddagen var vi på en shoppingrunda och avslutade den med restaurangmat.
Efter det blev det en liten kort siesta, innan vi tog en skön långpromenad.

Solen behövs lite extra nu, för att lysa upp det mörka, som vi påminns om extra mycket nu.
Som det fruktansvärda, som hände i Ryssland i veckan, då ett flygplan störtade. En katastrof som gjorde slut på ett helt ishockeylag, där också Stefan Liv, före detta duktig målvakt i HV71 också fanns med.
Orsaken till olyckan tror jag inte är fastställd ännu.
Tekniskt eller mänskligt fel, i vilket fall, så är den inte orsakad med berått mod, som olyckan 11:e september i USA, för tio år sedan. Än idag, när jag ser film eller bilder på hur flygplanet kommer och kör in i tornen, verkar det som en mardröm.

 Här är Julia Othmers fantastiskt fina låt "The First Day",som hon gjort för att hedra alla offer den 11 september. Detta är inte bara en låt för det ofattbara som hände då, utan även nu då så många människor sörjer Stefan Liv och hans lagkamrater. Ja för alla, som förlorat någon kär, antingen känd eller okänd.

T.C.Y

"Det är okej att känna" - Ung Cancer

En känslomässig och talade film, som berör. Ett måste på Änglagårdens blogg.

Så var det gjort.

Efter lite morgonstress, infann jag mig 8:20 på Ö-N-H-avd. på Värnamo Sjukhus. Tiden, som jag hade fått för att operera bort märket i ansiktet. Trodde jag!! Väl framme vid kassan, fick jag veta att jag inte hade tid förrän kl. 10:00. När op-dagen, för en tid sedan, ändrades från 29/8 till 1/9, fick jag inte veta att också tiden skulle ändras, utan tog då för givet att det var samma tid.
Efter att sköterskan bett om ursäkt flera gånger för `missen´, och vi sagt att det är mänskligt och helt ok för oss, gick vi och tog en fika i cafeterian.

Ingreppet gick smärtfritt, så när som bedövningen, som var lite obehaglig.
Det är allt lite spännande att få se hur ärret ser ut, när stygnen ska tas om en vecka. Jag hoppas doktorn är en skicklig `sömmerska´. Skämtsamt sa han att han "syr korsstygn", så det blir säkert bra ;)
Jag fick förhållningsregler att inte plocka svamp ;) de närmaste dagarna. Inga rörelser, som anstränger såret, så att det spricker upp.
Om två till tre veckor kommer jag få provsvar.

När jag var klar på sjukhuset, åkte vi till Tina och gjorde henne sällskap till sopplunchen i Forsheda församlingshem. Soppan vi åt var fisksoppa, och den var mycket god.

Efter en skön eftermiddagsvila, fick vi besök av syster A och svåger S. Det är alltid roligt, med oväntat besök. Och så bra, "vi hade Gevalia hemma" :)

T.C.Y