Maj månad, och våren har åter kommit till vårt Paradis.
Vi är lyckligt privilegierade, som får ha naturen alldeles utanför dörren, med allt vad det innebär.
Växter och djur bjuder nu på godis för både ögon, öron och näsa.
Häggen med sin fantastiska doft är överblommad, istället får vi nu njuta av syrénerna ett tag framöver.
Vid bäcken lyser kabelekan i kapp med solen.
Fåglarna har haft och har en bråd tid nu.
Några samlar fortfaranade och intensivt, bomaterial till sina bon, andra jagar efter mat till redan kläckta ungar.
Det vore intressant att veta, vilken sorts fågel det är som tycker att fiberduk är ett bra bomaterial.
Fiberduken, som jag haft till att skydda plantor med, är perforerad med massa små hål. Avslöjade!
Undrar vad för en liten fågelunge det var, som kröp ur det fina ägget. Jag har googlat på blå/turkos ägg med svarta prickar, ev är det en koltrast.
Vid halv elvatiden ikväll var det så skönt ute. Syrénerna doftade och fåglarna sjöng.
Jag kom att tänka på Arja Saijonmaas låt - "Jag vill tacka livet som gett mig så mycket"
I eftermiddags var vi och hälsade på kusin Greta och hennes man Rupert, i deras sommarställe i Sjöarp.
Det är nostalgi med att besöka Sjöarp. Fundera över och försöka sätta sig in i, hur det såg ut när vår Farmor Emilia, sprang omkring och lekte där.
Tack Greta och Rupert för en mysig stund.
Vi brukar oftast försöka att veckohandla. Så gjorde vi i fredags också.
När vi var på väg till kassan, Krister en bit ifrån mig, ropade han "vill du ha en sån här?", och höll upp ett gosedjur. Självklart!! ville jag det. Man kan aldrig bli för gammal för kramdjur. Så nu får "Kramiz" sitta på en pall i köket och dela ut kramar till alla som är i köket.
Tack mannen min.