Den ljusnande framtid är VÅR........

Middagsvila på vägen.

Idag, för en månad sedan var det julafton. I fredags åkte julgranen ut och julpyntet ligger åter igen i sina kartonger och får vila till nästa Jul. Vi hade julsakerna kvar lite längre i år, än vad vi brukar, bara för att kunna mysa av dem, utan att behöva tänka på resorna till Jönköping.
I lördags kom bror L och M med ytterligare två säckar viltfoder, som de köpt åt oss. Vår lilla skogsväg är som en sämre isbana nu. L gav mig tipset att använda sparken när jag ger `grannarna´ mat. En genialisk idé,det är en bra fösäkring för att hålla sig uppe på fötterna, och inte vara som Bambi på hal is ;) Nu levereras maten till rådjur m.fl via sparkstöttning.
Idag hade rådjuren tabberas. Tidigare i vinter, har vi som mest sett fyra rådjur  framme samtidigt. Idag var det åtta stycken som mumsade i sig av morotsslantar och pellets.
Det är så intressant, att varje dag kunna följa de fina djuren. Till de olika utfodringsplatserna är det upptrampade stigar i snön. Jag följde en idag, och bara några meter från maten fanns det fem legor. Sovplats, med ett par meter till mat och på andra hållet ett par meter till en bäck, med rinnande vatten.

I går testade jag om jag kunde ta mig till växthuset, trots all snö. Det var skare, men trots att jag gick försiktigt, som att jag gick på äggskal, plumsade jag ner då och då. Det var det värt. När jag kom fram till växthuset och försökte öppna skjutdörrarna så lyckades det tillräckligt för att jag skulle kunna gå in. 

I fredags -7 / 1, nådde tåget fram till ändhållplatsen!!!!!

Fågelmat smakar bättre än viltfoder, trots endast tre meter från köksfönstret.

Helt otroligt, vilken frihetskänsla.
I fredags fick K två strålningar, jobbigt med dubbla doser med sex timmars mellanrum , men den andra strålningen har vi längtat efter. Det var strålning nr 34 och också den sista.
Advent, Jul, Nyår och Trettondag Jul kom, men rusade på något märkligt sätt snabbt förbi. Med facit i hand, blev högtiderna både mysigare och trevligare, än vad jag räknat med.
Nyår och Trettondagshelgen firade K och jag tillsammans på sjukhuset i Jönköping. Inför Trettondagshelgen packade jag för två nätter. Sonen hade lovat bli hus och hundvakt.
På fredagen bestämde vi oss för att höra om M kunde agera `hustomte´ till söndagen. Det var inte några problem med det, så jag bokade Patienthotellet ytterligare två nätter.
A6 blev räddningen för mig, jag hade inte räknat med så många dagar när jag packade. Det blev lite inköp av sådant som jag behövde för min vistelse i Jönköping ;)
På fredagen hade T tid för röntgen av hjärtat. Jag mötte upp, K, P och C i entréhallen och efter en stund var T klar och vi tog en fika tillsammans, innan de följde med och hälsade på Morfar.
På lördagen sa K till personalen att han vill åka hem i morgon. Det var de tveksamma till. Hur som helst, sonden togs bort och han skulle försöka få i sig de kalorier han måste ha, för att läkning och tillfrisknande ska gå bra.
Han kämpade på med mat och kalorijakt. Vid ronden på söndagen ansåg läkaren att det inte var lämpligt med hemgång redan, utan K fick stanna kvar till måndagen.
T hade lovat att hämta Amadeus till Forsheda på söndagen, eftersom M skulle arbeta. Det behövde hon inte, M stannade kvar en natt till. Lillbrosan L skulle åka och släppa ut vår fyrbente vän några timmar efter M lämnat honom .

Välkommen hem!

 Det känns helt underbart, med all omtänksamhet och hjälp vi har fått under den här tiden. Det går inte att beskriva, men vi säger ett JÄTTESTORT TACK! Ingen nämnd och ingen glömd ;)
Nä vi väl kom hem i måndags, var L och M här. De hade varit och köpt viltfoder och morötter åt oss, som rådjuren ska mumsa på. På köksbordet stod en fin Välkommen hem-Orkidé till K.
I går på förmiddagen, kom syster A och S med en bukett tulpaner. Det är blomman som jag tycker gör att vintern övergår till vår. A hade gjort en soppa, som de också hade med sig. Perfekt för K, som fortfarande har svårt att svälja. Receptet på den soppan, det är bara ett måste :) Den var superbt god.
På eftermiddagen kom T, K, P och C, och K fick ännu en fin vårbukett. P tvättade sin cross, som han tänker sälja, för att köpa en större.
Den jobbiga resan är nu framme vid slutmålet. Vi har haft trevliga medpassagerare, som gjort att den känts ljusare :)
Nu är det rehabilitering som gäller för K. Kaloririk mat, vila, stark smärtlindring, slemlösande och olika salvor för den brända halsen. Att jag varit så mycket hos K på sjukhuset, är en stor fördel nu. Jag har lärt mig vad som gäller, för att K ska hämta sig bra efter behandlingen.
10 februari är ett återbesök bokat. Då kommer K att träffa Onkologteamet, läkare från Onkologen, Ö-N-H och Hudläkare.
Om tre månader är det återbesök till Käkkirurgen, och dietisten kommer hålla kontakt med oss genom telefon tills K nått en accepterad vikt.
Vi ser nu ljust på framtiden. K är klar med strålningsbehandlingen, T är klar med cellgiftsbehandlingen, vintermörkret får snart ge vika för vårljuset. Då är det snart tid för att börja så och förgro sommarens växter.
T.C.Y

Underbart!
År 2010 ligger bakom oss, ett nytt, orört 2011 ligger framför oss. Det skall bli ett fint och friskt år. Det har jag bestämt ;)
Hundvakt var ordnad och rum på Patienthotellet bokat, så på Nyårsafton körde jag upp till sjukhuset Ryhov och K.
Väl framme på sjukhuset skulle jag först få tag på nyckeln till rummet. Receptionen var stängd, så efter ett telefonsamtal, kom en vakt till entrén med nyckeln. Först skulle han visa var patienthotellet låg. Utan att tveka, bar han min packning, som var ganska tung, eftersom K inte hade med sig något för vistelsen på sjukhuset när han blev inlagd i tisdags. Väl framme vid hissen, som skulle ta oss till planet där rummet fanns, blev det stopp. Är jag inte tvungen undviker jag allt vad hissar heter. Det slutade med att mitt bagage och vakten åkte hiss, och jag fick lite motion i trapporna.
Jag hade föreställt mig ett litet och dystert rum, men där hade jag fel. Rummet var mysigt.
Nu vidare till Ö-N-H-avd. på annan plats och plan. Denne fantastiske gentleman, tog åter igen mitt bagage och följde med mig ända fram till salen som var K's. Jag trodde detta möte med vakten, var årets sista, stora medmänskliga bemötande. Efter önskan om ett gott nytt år till varandra, skiljdes våra vägar utanför salsdörren.
En sköterska var inne hos K när jag kom. Hon höll på med att tvätta och smörja hans hals. Den är fruktansvärt bränd nu efter strålningarna. Vissa ställen varas och blöder lite. Jag tänker, hur ska det bli efter strålningarna kommande vecka, och efter den dagen han skall strålas två gånger, med sex timmars mellanrum. Jag vill klart att han kommer hem snart, men hoppas för hans skull att han får vara kvar tills behandlingen är över, och gärna några dagar till. `Hans läkare´hade sagt på nyårsafton att de två kommande veckorna blir de besvärligaste för honom.
När jag talade om att jag redan fått nyckeln till mitt rum, sa sköterskan. "Inte ska du väl ligga på patienthotellet, det är ju nyårsafton". Ännu en sköterska kom, och hon tyckte det samma. "Vi sätter in en säng till, för ni ska vara tillsammans hela nyårsnatten. Klart ska ni det" Det går inte att beskriva hur det värmer och känns djupt, djupt inne i hjärtat. Underbara människor.
En stund före tolvslaget frågade nattpersonalen om vi skulle vara vakna till klockan tolv. Visst skulle vi vara det :) Jag sa att jag har med mig `grön champagne´utan bubbel. Ska ni skåla i plastmuggarna undrade hon. Det hade jag tänkt, men rätt vad det var kom hon in med två champagneglas på en bricka. Skansen och Jan Malmsjö, sen "skål och GOTT NYTT ÅR"
Det kunde bara bli en klunk för K, men det är inte mängden som avgör ;)
Kvart över tolv kom sköterskorna in och önskade gott nytt år.
Både K och jag tyckte vårt nyårsfirande var mysigt och trevligt. Vi sa det är många år sen vi hyrde rum för att fira in det nya året :) :) K tillade "och två nätter också". För det blev det, K frågade läkaren på ronden på Nyårsdagen, om det är ok att jag stannar en natt till. "Absolut, det är den bästa medicinen", svarade han. Inte kunde vi ana, tidigare i veckan, att vi skulle få ett så fint och mysigt nyårsfirande.
På hemresan idag var vägarna saltade och mycket spolarvätska gick åt. Jag körde in till en mack för att köpa spolarvätska och fylla på vindrutespolarna.
Javisst ja!!! :o Eftersom bilen är ny har jag aldrig behövt göra det tidigare på den. Nu memorerade jag hur K gjort tidigare. Först en spak under instrumentbrädan, sen var det stopp. Hur jag än försökte fick jag inte upp motorhuven. Inne på macken fanns ingen som kunde hjälpa mig, så ut igen och nya försök. Nähä tänkte jag, jag skäms inte för att jag inte fixar detta, utan frågade en kille, som också behövde fylla på spolarvätska, om " han har en aning om hur motorhuven öppnas på en sådan här modell (hahahahahaha). Ja sa han,"du är för långt ner, här under finns spärren". Och visst gjorde den det :) Tack för hjälpen, och "god fortsättning på det nya året" önskade vi varandra.
Så skönt att få avsluta ett jobbigt år och börja ett nytt med att få förmånen att fått uppleva all denna medmänsklighet och vänliga möten.
Lite smolk i bägaren blev det ikväll, när K ringde och talade om att han kräkts upp slem och att sonden samtidigt lossnade och fastnade i halsen, Hoppas han får en ny insatt, droppet gör sönder kärlen, så vätskan rinner ut under huden i armarna och ger kraftig svullnad, rodnad och värk,
God Fortsättning på 2011.
T.C.Y