Que Sera Sera

Arg, ilsken, förbannad, uppbragt, känslor blandade med lycklig, glad och tacksam är adjektiv, som passar just nu.
Sparka på den som redan ligger, är så  ledsamt. Tyvärr händer det fler än oss, men det gör inget bättre.

I söndags morse när Krister vaknat och gick upp för att brygga morgonkaffet, blev han så yr och illamående att han fick lägga sig igen.
Han kom inte ur sängen på hela dagen, eftersom yrseln och illamåendet var konstant. Till och med när han låg och vid minsta vridning på huvudet.
Med allt som Krister bär med sig i "ryggsäcken" sen 2002, ringde jag på kvällen 112 och snart var vi åter på väg in till akuten Värnamo.

Mycket prover, tester och röntgen blev direkt. Stor lycka när vi fick beskedet om att skallröntgen var bra. Blodvärdet hade sjunkit till mininivå, därför planerades också blodtransfusion in.
Framåt natten blev det flytt till en medicinavdelning, på plan 6. Jag med min hisskräck brukar alltid ta trapporna istället. Jag kände att det ville nog inte kroppen, därför steg jag in i hissen och åkte med upp (blundade hela tiden, som om det skulle hindra hissen att fastna). Ingen kan nog ana hur stolt och lycklig jag var över denna, för mig stora prestation.
På akuten misstänkte läkaren, som också var väldigt duktig och trevlig, att det var kristallsjuka.
Dagen efter kom en sjukgymnast och konstaterade att det stämde. Hon gjorde olika tester, men det som övertygade henna var Kristers ögon, när han fick vända huvudet snabbt åt sidan och som orsakade en yrselattack. Ögonen rörde sig intensivt och snabbt.  Hon ville jag skulle se hur ögonen beter sig, så att jag, när vi kommit hem ska kunna se om kristallerna hittat rätt, efter vi gjort övningarna.
Jag åkte med ambulansen in till sjukhuset och var kvar där tills Krister blev utskriven. Så har det varit de flesta gångerna när han varit inlagd. Av en enkel anledning, Krister känner en trygghet när jag är med, jag en trygghet att veta hur Krister mår och hans behandlingar. 
Igår blev det utskrivning och hemresa.

Om knappt en vecka får vi fira Valborg. Det kändes inte så, när jag var ute och kollade alla tomatplantor, som jag satt ut. Jag tror de mår ganska bra där de står på hyllan,med väv och bubbelplast över sig och frostvakten som vakar över kylan, så inte temperaturen sjunker under 10+.
Perennerna bor tillfälligt på släpkärran med säckväv över som skydd.

Vi har ändå haft några sköna varma och soliga vårdagar i April.
Fika på eftermiddagarna i växthuset och grillkväll, som Magnus och Jennie ordnade.

Vi är så lyckligt lottade och glada, jag kan aldrig säga det tillräckligt ofta, som har våra barn och deras familjer.
I helgen var Tina och hennes sambo Magnus här och putsade fönstren, Magnus och hans sambo Jennie, var här och räfsade bort löv och nedfallna grenar.

Den 8:e  var en av aprils sköna vårdagar.  

Man tager det som finns tillgängligt att sitta på 😁😉😍

"Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik"....... det spelar ingen roll vilket humör jag är på, så finns musiken i Spotify. Tack för det Spotify.
Inom loppet av en månad har  tre tragiska händelser inom svensk musik hänt.
Jerry Williams, en idol sedan tonåren, Lill-Babs och nu senast Avicii.
Avicii´s musik är kanske inte tänkt för 70-plusare, men jag har tyckt om hans musik. Jag tycker Oscarskyrkans i Stockholm, hyllning till honom är så fin.

https://www.facebook.com/p4stockholm/videos/1773879659321860/

Inte bara för att jag är  mormor och jävig 😊 lyssnar jag ofta på, speciellt två låtar, som jag tycker om extra mycket, av Sophill 💖

https://www.youtube.com/watch?v=hnUSb6SmWDI&list=PL69mLH_UohxVKtvQxj7JMg_GcbOUntMZi

T.C.Y.

Minnen, fåglar och odling

Första April 2018 och 25 år sedan min älskade Mamma lämnade oss.

Mina föräldrar var två av världens finaste människor, som gav så mycket underbart att minnas.
Sådant som ligger mig varmt om hjärtat och som jag aldrig kommer att glömma.

Älskade föräldrar, svärföräldrar och morföräldrar.

Första April 1993 och Harald, som Pappa hette har namnsdag. Den dagen minns jag, som om den vore för något år sedan.
Det mesta från morgonen till sena kvällen.
Jag minns aprilskämten jag varit med om att planera, sopplunchen, den korta andakten efteråt tillsammans med Mamma, hemkommen efter arbetet och fikat tillsammans med sonen och då snart blivande sonhustrun, en fika på Mammas hembakade kakor och sedan en resa hem till Mamma för sista gången.


"MINNS GÅRDAGEN - DRÖM OM MORGONDAGEN"

Vi kan ha mycket att drömma, många önskningar och mycket att planera inför.
De planeringar, som jag har nu, är vårens och sommarens odling.
Jag vill ha sol och värme, som för övrigt alla övervintrande tomatsticklingar, chiliplantor,försådda tomatplantor och penséer också önskar.
När snön försvunnit ska växthuset få sig en rejäl storstädning och tvättning av glaset. Puuuuh!
Lire omorganisation ska det också (förhoppningsvis) bli inne i växthuset.
Kommande vecka ska bli en omskolningsvecka för tomatplantorna. Det får bli inomhus i källaren, mot normalt utomhus. Får se om jag kan husera alla plantor (50 olika sorter, varav många är nya för mig. Det blev fler sorter än som var tänkt) som behöver större krukor.

Tomat som vi skördat i källaren under vintern och som vi delade broderligt.. Kändes lite lyxigt.

Mer tomater på G.

Vi har också fortsatt, ca varannan vecka att åka till Hematolgen, när Krister behövt få mer blod.

Varje gång känner vi stor tacksamhet till de som är blodgivare. 

På tisdag är det dags för nya blodprover och som alltid hoppas vi på att sprutorna, som han tar en gång i veckan, har påverkat benmärgen så att blodvärdet ligger på accepterad nivå.

Fåglar och rådjur har varit så intressanta att följa denna vinter.

Middagsvila

"Var finns nummerlapparna?"

"Hit men inte längre, sa jag"

"Flytta på dig, nu är det min tur"

"Jag kan flyga"

Jag har, många gånger, kommit på mig själv att jag har suttit lääääänge och bara tittat på och studerat fågellivet utanför vårt köksfönster.

Jag vet att naturen har sin egen lag och gång, men den där höken, den gillar jag INTE.

Nu behöver jag inte längre se den utan att jag vet att den är i närheten.  Jag tror att koltrasten är fåglarnas vakt och beskyddare. Många gånger har jag hört ett varningsläte från honom och det blir helt tomt på fåglar. Men, de är så kloka. De fåglar, som inte hunnit flyga ut från "matrestaurangen", sitter kvar inne i den och sitter absolut still, de ser ut som om dom hade frusit fast, alldeles förstenade. En gång tänkte jag kolla hur länge de satt kvar så. Femton minuter tog det innan de rörde på sig, samtidigt som andra fåglar kom tillbaks för att äta.

Våren är trots snö och iskalla vindar, på gång.
Snart får vi höra det underbara, som hörs i den lilla filmen.







T.C.Y