Sommaren, som kom och försvann

21 Juni, Sommarsolståndet..........men var finns sommarsolen?
Nu har barnen sommarlov och snart börjar semestern för många. Efter en rejäl vinter, behöver vi alla (och även växter) nu, sol och värme.
Kanske har det sista ett och halvt året präglat mig, men jag upplever att det ligger en aning av sordin även i naturen.
Ärland Ärlandsson, Sädesärlan, som varje sommar dagligen brukar trippa omkring i trädgården och vippa på stjärten, har synts till tre gånger. Hon brukar alltid bygga bo under tegelpannorna och efter en tid kan vi höra  små fågelungar, som skriker efter mat. Till och med fågelholkarna verkar inte ha fått några hyresgäster i år, mer än ett Flugsnapparepar, som har flyttat in i en holk. Över huvud taget är fågelsången inte alls lika intensiv i år, som den annars brukar vara tiden före midsommar.

På tomten har vi sett tre huggormshanar och två honor. Det är första gången jag har sett en brun huggorm, och googlade fram till att det är honorna , som är bruna. De bor i stengärdesgården vid tomtgränsen. Undrar just hur många ungar de har nu :(  Jag lider av ormskräck.....så de hade jag inte saknat. Det är också stor risk att vår tax Amadeus, blir nyfiken på dem och får sig ett bett, vilket kan innebära livsfara för honom.

Dagen före vi skulle ta ett sista farväl av mina älskade Syster, som blev ett mycket fint avsked, fick vi ännu ett dråpslag.
Vår kära Svägerska M, drabbades av en allvarlig sjukdom, som innebär lång konvalecens, men som vi innerligt hoppas hon klarar bra.
NU SÄTTER JAG NER FOTEN OCH SÄGER STOPP!!!!!! Nu får det vara nog, vi har prövats tillräckligt.

Jag vill inte skrämma iväg er, som hälsar på i Änglagårdens blogg, med bara dyster läsning.

K har haft återbesök på Ö-N-H och strålningsbehandlingen har lyckats besegra tumören. Positivt!
Nytt prov på prostatacancern ska tas nu i juni.
T har haft återbesök till sin cancerläkare och hennes cellgiftsbehandling har också lyckats. Positivt!
Både K och T dras fortfarande med biverkningar av behandlingarna, men där gör de också framsteg. De är tappra!

Idag var jag kallad till det årliga besöket hos min tandläkare. Inga hål, ingen tandsten och mycket beröm för att jag sköter tänderna så bra :) Yippie!!

 Efter förra bloggandet har flera vänner varit på besök. Vad det är skönt med vänner. Kort, telefonsamtal och besök, det värmer!
F d. arbetskamraten A, kom och hälsade på. Hon hade med var sitt paket till K och mig. Vackert inslaget i julklappspapper med rött och krusat band och adresslapp påklistrad med våra namn, och en önskan om God Jul :) :) ;)  Det gillar jag, "bättre sent än aldrig".

  Min goa  `orkidévän´ L, har också varit på besök. Vi fick en Fuchsia, som hon drivit upp själv, och som skall vara blå. Det blir spännande att se blommorna, för den har många knoppar på gång.

På fredag är det Midsommarafton och då skall jag ut på ängen och plocka sju sorters blommor. En bukett till köksbordet och en bukett till mina älskade föräldrars grav.

T.C.Y

En länk i syskonskaran har brustit

Det har gått lång tid sedan jag uppdaterade Änglagårdbloggen. En tid som har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Hoppet fick ge med sig för en vecka sedan, när telefonen ringde på morgonen och jag fick beskedet att min älskade storasyster D hade fått somna in för gott under natten.

 http://www.youtube.com/watch?v=EidJV2mb9h8&feature=related

Att förlora ett syskon är att förlora en del av sig själv. Man förlorar en del av sitt förflutna, gemensamma minnen, händelser och platser. 

Den starkaste verkan av ett syskons död är vår egen sårbarhet och vår maktlöshet och om vilken ömtålig gåva vårt liv är.

Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus.

 

Midsommarängen 2010

I vårt föräldrahem, som kallas för Änglagården på min blogg, finns många fina minnen.
Jag och K flyttade till mitt föräldrahem Norlid, våren 1994. Samma år firade vi midsommar här tillsammans med min syster D och svåger O. Jag ska varsamt bevara den solrosprydda krukan,  med en miniatyrsolros som var planterad i den., som de hade med sig till oss.
Midsommarafton förra året firade vi också gemensamt med D och hennes dotter A med familj . Det var en riktigt gemytlig och trevlig midsommarafton. När vi hade ordnat med så att alla fick stövlar på sig, gav vi oss ut på ängen och botaniserade bland alla midsommarblommor.
Jag är så tacksam över denna fina midsommarafton. Ett minne bland så oändligt många fler tillsammans med en kär syster.

I sorgen finns glädjen för allt Du oss gav

Av kärlek och omsorg till dem Du höll av

Redo att hjälpa, glad i Ditt sinne

Är Du oss alla i käraste minne

 http://www.youtube.com/watch?v=VzA6Gl5CYYU&feature=feedwll&list=WL

MÖTAS OCK SKILJAS 

Mötas ock skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång.

Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl, men vi hoppas att vi ses igen.

Mötas ock skiljas är livets gång, skiljas ock mötas är hoppets sång.

Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl,

Farväl, vi ses igen.

( Melodi: Göte Strandsjö Texten efter ett gammalt tänkespråk)

SOV GOTT KÄRA SYSTER
LOVE!

Oförberedd på ännu en natt på Patienthotellet

Nyss hemkomna från Jönköping.
Tack för kramar, tummar och tankar, som jag/vi har fått i föregående inlägg. Det bubblade till så där skönt inombords, när jag läste kommentarerna.
Jag är så otroligt glad över att gårdagen slutade bra.
Sammanfattning över gårdagen:
K var som planerat på plats 11:30. Jag åt först lunch på Matilda, innan jag skulle vidare för att kolla in vårens nyinkommna vårplagg. Vid tolvtiden ringde K och sa att operationen blivit framflyttad till 13:30, han hade gjort misstaget att dricka lite kaffe på morgonen. Det var endast klar dryck som gällde. Jaha, det förlängde en orolig väntan så klart.
När jag var på A6 ringde K åter igen, nu var op framflyttad till 15:00 :( :(   Inget att göra åt, bara att acceptera.
Vi räknade med att jag kunde hämta honom vid 17-tiden, så jag åkte tillbaks till sjukhuset i god tid. En fika på sjukhuset cafeteria (så klart ;) ), innan jag hämtade en rullstol, som K skulle åka i. (han skulle inte få gå till bilen)
Jag satte mig att lösa korsord, mellan entréhallen och operationscentralen.
Nu kändes verkligen fjärilarna i magen av.
Vid halv sextiden ringde äntligen mobilen, och jag tog ett djupt andetag innan jag svarade, jag var så nervös över hur det hade sett ut i halsen.
Det var inte K, som ringde och sa att han var klar, det var F, hans läkare. K skulle inte få åka hem. När han skulle flyttas från op till uppvaket, kunde han plötsligt inte andas.

Vad som hänt är lite oklart, men troligtvis svullnade det igen efter ingreppet, samtidigt som det fortfarande finns biverkningar kvar efter strålningen och mycket slem.
Efter fem timmar med syrgas på intensiven, fick K komma upp på Ö-N-H-avdelningen.
Trots det oväntade som tillstötte, tycker vi idag operationen var positiv, tumören är borta.  UNDERBART!!!!!!!

Min bror och svägerska hade varit och släppt ut Amadeus på eftermiddagen.
Det kändes inte bra att åka hem efter läkarens telefonsamtal. Jag ringde sonen M och frågade om han kunde vara hos Amadeus över natten. Det var ok. Det är skönt att veta om, att både våra barn och L och M finns till hands, när vi behöver hjälp med den lille, fyrbente vännen.
Som tur var fanns det ett enda rum ledigt på patienthotellet.
Upp till A6 igen för inköp av lite mat för kvällen och morgonen, tandborste, tandkräm, trosor och ett par inneskor med bara remmar över foten. Jag hade, och har fortfarande, ont i fötterna efter allt travande.
Om c:a tre månader skall K på återbesök, för kontroll av matstrupen. Han har fortfarande svårt att svälja, men det är betydligt bättre än för någon månad sen. Läkaren sa att det blir troligtvis inte genom op , utan magnetröntgen.
Det kommer att bli återbesök med kontroll, var tredje månad ett bra tag framöver. Det är positivt att det följs upp.
Hoppas att prostatacancern håller sig lugn, så att PSA-provet inte stigit, när ett nytt skall tas i början av juni.

Nu suger vi på den goda karamellen, som vi fick igår, och njuter av den :)

T.C.Y

Hoppas!!!

Om några timmar är vi åter igen på väg till Jönköping.
I eftermiddags fick K veta operationstiden, 11:30 skall han infinna sig på operationscentralen.
Jag får försöka se till att underhålla mig själv några timmar. Det är mycket troligt att det blir en runda till A6, där det inte är svårt att fördriva några timmar.

Det jobbiga är inte just tiden, som jag får vänta på att K skall bli klar, utan väntan på resultatet av vad operationen visar.
Men, DET SKALL OCH KOMMER BLI BRA.

 T:C:Y

Sommartid, vårens första fjäril, och nysnö.

                                                    Några orkidéer, som  som blommar nu.

  En gammal orkidésort, Coelogyne cristata, kallas också för Snödrottning.    

 I lördags såg jag årets första fjäril. Det är  lika speciellt varje år. Jag tycker sommaren är på god väg, när jag ser årets första fjäril och sedan när sädesärlan, "Ärland Ärlandsson" kommer tillbaks från sin övervintring på varmare breddgrader..
 Visst är det komiskt! I går kväll föll stora snöflingor, som återigen gjorde  marken vit. Detta nyckfulla väder får vi säkert räkna med långt in i april.
Jag fick hem några nya orkidéplantor i lördags. Det var "orkidévännerna"  J, M och H från Jönköping, som kom på förmiddagen och hade med sig orkidéerna, som jag har köpt av M. Vi fikade och som alltid, blev det mycket orkidéprat.
På eftermiddagen grattade vi M, som tagit klivet in i pensionärsklubben. Med mig hem hade jag receptet på kladdkakan, som hon bl.a bjöd på. Den var sååååå god!

Natten mellan lördag och söndag, är en magisk natt. Att klockan ska flyttas fram från 02:00 till 03:00 en gång om året, det har jag vant mig vid, men för min kropp tar det minst en vecka varje gång, innan den vänjer sig vid omställningen.
Igår var det en  sådan där dag, där tiden gick utan att man vet vart den har tagit vägen. Det blir väl lite så, när man har något framför sig som väntar, något man önskar vore avklarat.

En runda ut till växthuset blev det ändå igår eftermiddag. Där var så skönt, solen värmde gott genom glaset.
Jag satte mig i min gamla korgstol, som jag hade i mitt flickrum på 50-talet, lade upp fötterna på en bänk, vilade huvudet mot stolen och vände ansiktet mot solen. Där satt jag och planerade hur jag skall organisera, när det är dags att starta upp växthuset igen. Plötsligt kändes det inte så skönt längre, jag hade somnat och sovit i över en timma. När jag vaknade hade solen försvunnit, inte alls konstigt att jag frös.
Då smakade det bra med nybryggt kaffe, som K bjöd på när jag kom in :)

Ofta, ofta tränger tankarna på mina tre kära, som drabbats av sjukdom, bort alla andra tankar.
Marie Fredriksson, med sin fina röst, har bevisat att denna avskyvärda sjukdom verkligen kan besegras.

Marie´s inspelning av "Tro", tycker jag är så fin, jag delar gärna med mig av den till dig :)
http://www.youtube.com/watch?v=zQNQHMLJzG4&feature=mfu_in_order&list=UL

T.C.Y

Att sätta värde på det lilla, som till exempel små vårtecken

Tsunami, jordbävning, kärnkraftverk och en ruskigt hemsk diktator.
Vad är det för värld vi lever i. Dessa händelser, är nu de största nyheterna i TV och radions nyhetssändningar. Stackars människor, både i Japan och Libyen. Efter nyheterna kommer oftast väderprognosen.......vad är det att klaga på kyla och snö i 4-5 månader?
Jag har gjort det, men är evigt tacksam att jag bor i Sverige. Fyra årstider, bra sjukvård och inte några naturkatastrofer att tala om. Några höststormar, bl.a Gudrun och Per har farit fram rejält här, men har inte tagit med sig tusentals människor och hem.

I torsdags var P och C här, det var studiedag i skolan. Solen sken, så C och jag tog med kameran när vi gjorde den dagliga utfodringsrundan för rådjuren.
 C passade samtidigt på att rensa bland sina smultronplantor, som drivits upp från frön, som hon sådde förra sommaren. Under tiden höll P och Morfar på att greja med P´s nya cross.
I dagens blogg tänker jag lägga in en del bilder, om de vårtecken jag hittat senaste veckan.

Under veckan som gått, har K fått kallelse till Ö-N-H i Jönköping.
Han har fått tid till 31/3, och då skall läkaren undersöka om strålningsbehandlingen har tagit bort tumören, och hur det ser ut inuti halsen, där han strålats. Detta görs under narkos.

Här kommer lite vårtecken, och jag skall försöka komma ihåg att fota desamma, om ungefär en vecka. Intressant att se hur naturen förändras efter hand.
                                                            
                                                           
                                                                  VÄXTHUSET

 

                                         Smultronplantor och gräslök har vaknat till.         

                                          " Videungarna" och......

                                          Blodboken har också vaknat.

                                         Amadeus's `vintertoalett´ har blivit grön.

                                        Jag vill inte skryta, men detta är VÅR Autostrada ;)

                                          Om några veckor hoppas jag hitta Blåsippor.

                                             Lite is pryder ännu, den  porlande bäcken.
                                            (Bilden är tagen av C :)  )

T.C.Y



                                               

Efterrätt mitt i veckan.

C ringde i eftermiddags och frågade om hon får komma och sova över hos oss i natt. "Jag vet inte om P hänger med", fortsatte hon.
Jodå, nu ligger det två av våra tre "Livets efterrätter" och sussar så gott :) Det skulle vara mysigt om alla tre sov över här samtidigt någon gång.
Det var roligt när de sov över natt, när de var yngre, men nu är det mer som att ha små, vuxna på besök. Det blir många gemytliga pratstunder. Vi är glada så länge vi får rå om våra tre godingar lite då och då.

Lite `nattamat´ blev det innan läggdags. P käkade två smörgåsar med banan som pålägg, C åt fruktsallad. MYSIGT!!!!

Jag får nog lägga mig och sova snart också. I morgon blir det säkert lite kortare sovmorgon ;) ;)

T.C.Y.