50- årsjubiléum, nostalgi

Vilken träff!!!!
Klassträff och 50-årsjubileum.

Femtio år sedan första realexamen ägde rum i Gnosjö.

Femtio år är ganska lång tid :),  men det tog inte lång stund innan vi hade lärt känna varandra igen.

Vår fina och härliga Rektor Gotthard Sjölander med "sina realister".

Många nostalgiska känslor blev det när vi samlades på Bäckaskolan och gjorde studiebesök till de olika klassrummen, där vi hade haft våra lektioner.
Att tiderna hunnit förändrats, sedan vi sprang ut med de grå mössorna på våra huvuden ( känslan jag hade då, kan jag känna än idag) insåg jag, när vi kom till skyddsrummets dörr i källaren.
Där inne fick vi, som hade för långt hem för att kunna åka hem och äta på lunchrasten, äta maten som vi fått med oss hemifrån.

Efter en god fika och mycket prat, åkte vi sedan vidare till restaurang Köket.

Kvällen blev en verkligt trevlig och gemytlig fortsättning på eftermiddagens tidigare återförening.
Ju mer vi berättade för varandra om de fyra skolåren, ju mer kom jag ihåg.

Årets klassträff är en god karamell att suga på, till nästa träff. Kanske redan om tio år, för vi blir ju inte yngre med åren ;)

Tre gånger har vår klass firat jubiléum. Det tycker jag är stort.
Jag är tacksam över att jag kunnat vara med på både 15, 30 och 50-årsjubiléum.

Extra roligt var det att två lärare var med på träffen, Barbro Sandberg och Rolf Melander.

Helgen startade med att Cajsa kom till oss i fredags kväll.
Hon skulle stanna hos oss till lördag kväll, eftersom föräldrarna skulle ut på en resa under lördagen.

När det, för ett par veckor sedan, bestämdes att "den lilla" skulle vara hos oss, hade jag inte en tanke på att det var samma dag som träffen.

Det blev Morfar och Cajsa, som fick nöjet att umgås på tu man hand.
Och det hade de verkligen gjort.
Först en promenad på en och en halv timma, före en tur till ICA. Där handlade de för en myskväll, både kvällsmat och mys framför TV´n, allt efter vad Cajsa önskade :) :)
De två hade också varit företagsamma och ringt Tina på mobilen. De skulle bara tala om att de hade bestämt att Cajsa skulle stanna en natt till. Härligt!! 

Innan jag åkte till träffen , kom Patricia och James.
När jag såg att det var James som körde, börjat övningsköra, insåg jag att det inte är så konstigt att jag skall iväg på ett 50-årsjubiléum ;)
Ett barnbarn, som börjat övningsköra för bilkörkort, en Farmor med grått hår, ja då har man nog blivit lite äldre ;)


T.C.Y.

Carpe Diem

" Carpe Diem - Fånga Dagen,

 Lev som om varje dag var din sista,

Var rädda om varann,

Ta inte allt för givet ".

Ett kort möte, idag på sjukhuset med ett kort samtal,blev till ett tankeväckande och sorgligt möte för oss, trots glädjen över att träffas efter lång tid.
Det blev ett kort möte, de skulle tillbaks till salen, där en till dem, nära och älskad person  låg.

Det skulle inte ta lång stund, innan de fick lämna sjukhussalen, för att åka hem i en djup sorg och saknad.
Ett dygn, och allt ändras.

Jag är väl medveten om att allt kan ändras så snabbt, alltför snabbt, men är lycklig över att fortfarande få ha hela min familj kvar.

Igår blev det, sedan länge planerade bullbaket av. 99 bullar blev det.
Meningen med bakningen var att barnbarnen skulle få dela på bullarna.
Bullarna på en plåt behöll vi själva. De hade blivit väldigt solbrända i ugnen.
Jag skyller på finalen av Robinson på tv´n. Jag var tvungen att se hur sista tävlingen slutade ;)

Hemvägen från Värnamo tog vi över Forsheda, för att lämna bullpåsarna till Philip och Cajsa. I helgen blir det en leverans till James.

 Flera påsar kantareller, klara för att bara lägga in i frysen, hade vi med hem från Forsheda.
Vad det värmer ens hjärta, när människor är så snälla. Vi har allt blivit lite bortskämda, Gubben min och jag.
Tidigare i veckan fick vi lingon och idag kantarellerna.
Det är Philip och Cajsas farföräldrar, som plockat, rensat och förvällt svampen, som vi fick.
Tack Kerstin och Ola, inte minst för omtanken :)

Nästa lördag skall jag bli riktigt nostalgisk.
Då blir det 50-årsjubileum!!

 50 år sedan min klass, som var den första klassen i Gnosjö, som tog realexamen . Ofattbart.
Men vad roligt det ska bli att få träffas igen. Hoppas på att få återse många klasskamrater.


T.C.Y.

Krösnamos och smörstekta kantareller

Tiden är inne för "skogens guld" och "skogens röda guld".

Varken jag eller Krister har varit ute i skogen, för att ta till vara av det som naturen erbjuder.
Nu har vi ändå fått fylla på förrådet inför vintern. I varje fall när det gäller lingonsylt, eller som den smålänning jag är, krösnamoset.

Syster Alice och svåger Sven kom på förmiddagen, med en 10-liters spann fylld med nyplockade lingon, toppade med några kantareller. Och det är vi verkligen tacksamma för :) Det är Sven, som plockat lingonen, men "söstra mi" var med som sällskap i skogen.

Jag känner mig rik, när jag häller upp den färdiga sylten på burkar. Inte några extra tillsatser med konserveringsmedel eller andra konstigheter i.

Senare på eftermiddagen fick jag för mig att ta en promenad med gåstavarna.

De kunde jag lämnat hemma, för det blev en skogspromenad istället. Och jag hittade kantareller!!

Och så alla dessa gula löv, som jag blev lurad av.

Det har pratats om att det är ett riktigt svampår i år, och det stämmer säkert, för jag har aldrig plockat 5 liter kantareller tidigare.

När jag kom hem, tog Krister vid och rensade svampen, och bjöd sedan på smörstekta kantareller till kvällsmat.

Av lingonen kokade jag sylt på hälften av bären och resten får ligga i frysen tills det är dags att fylla på burkarna igen. 

 

Nu som först, smakar våra vindruvor i växthuset som bäst, och är en prydnad för köksbordet där de ligger i fruktskålen.

Årets första och enda ros i vår trädgård.

I morgon ska jag tillbaks till sjukgymnasten, som jag räknar med blir sista gången.
Även om värken finns kvar, känns det mycket bättre. Jag kommer fortsätta med övningarna, och det tror jag räcker och blir bra med det.


T.C.Y.

Vad gör vi med vår jord?

  Guardian Angel September

  

1:sta September, och ett underbart höstväder.

När väl molnen skingrats på förmiddagen och solen visade sig, var det så skönt.
Sol och hög frisk luft, så får gärna höstvädret fortsätta att vara, tills snön kommer.
Nej nej, inte tänka på någon snö ännu ;)

Jag hade en skön stund på eftermiddagen, när jag satt ute i en solstol och läste.
Boken heter "nu vill jag sjunga dig mina sånger", av Linda Olsson.
Boken har jag lånat av Tina, och hon sa " har man väl börjat läsa den vill man inte sluta".
Jag är villig att hålla med.

Senare på eftermiddagen blev det en tur på cyklarna igen :) Till slut hamnade vi hos  min bror och svägerska, en liten kort men trevlig visit.

Jag tittar inte så ofta på tv längre. Men i kväll är jag tacksam över att jag gjorde det.
Det var programmet, Fridlyst, en naturserie.
Kvällens avsnitt var  från Borneo, med  Matias Klum, Börje Salming och hans dotter Theresa.

Det var ett trevligt men samtidigt deprimerande program.
Man fick se hur regnskogen skövlats, för att ge plats åt   palmoljeindustri, på både djur och växtrikets bekostnad.

Skogarna skövlas i jakt på värdefullt timmer och för att ge plats åt storskaliga oljepalmsplantager.

Nu funderar jag över, "vad ska jag undvika att konsumera, för att inte gynna den här industrin"?



http://www.wwf.se/vrt-arbete/arter/1125849-orangutang


http://www.sydsvenskan.se/varlden/brattom-att-radda-utrotningshotade-arter-pa-borneo

Nästa lördag kommer ett nytt avsnitt.
Var och vad det handlar om vet jag inte ännu, men programmet får jag inte missa.

T.C.Y........ och om vår jord!

Saknad

31 Augusti, en älskad Mamma, Svärmor och Mormors födelsedag.

Det är helt otroligt.
 Nitton år sedan vi firade "Arvida-dagen" med Mamma tillsammans med oss, och  ändå känns det så nära.


"Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,

Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly"

 (Erik Lindegren)

Bladet, i form av ett hjärta,växer på en Phalaenopsis (Brudorkidé).

Plantan är inte min, men var så klart tvungen att föreviga det hjärtliga bladet.

Den lyckliga ägaren till orkidén är en Mamma, och som har fått den i födelsedagspresent av sin son.

Bladet får representera kärleken till en Mor.

En Mor
 

En Mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.
I livets alla skeden
förblir hon dock densamma

Min alldeles unika,
högt älskade Mamma! 

(Diktare okänd)

Love.

T.C.Y.