Nu har vi,  "gubben min" och jag, fått årets dos av influensavaccin. Och det känns i armen.
Denna gång nöjde vi oss inte med en spruta, utan vi bjöds på två sprutor var.

Sköterskan som gav sprutorna, tyckte att Krister skull ta en spruta mot lunginflammation också.
Det förslaget antog han, förståndigt. Men när han fick den sprutan, bad han sköterskan att ge mig en också :) Det motsatte jag mig först, men med lite övertalning, antog också jag erbjudandet .

Men vad är lite värk i armen, mot vad "Sandy" ställer till med i USA?
Stackars människor. Vad beror dessa naturkatastrofer på, de blir bara värre och värre med åren?
Jag är oerhört tacksam över att vi har klarat oss med "Gudrun och "Per".  Det var illa nog med de stormarna, men inte jämförbart med vad andra länder får stå ut med.

Jag önskar dig en trevlig Halloween, med mycket bus eller godis.
Och framförallt en fin Alla Helgonhelg med besök på smyckade och ljusprydda kyrkogårdar, som inbjuder till eftertanke för de , som vi bär med oss i hjärtat och har betytt så mycket för oss.

http://open.spotify.com/track/0F0CfQTaps7nqfuQaOkJju


T.C.Y.

Fira vad som firas kan

Veckan som gått, var en intensiv vecka, betydligt intensivare än normalt. Men så givande, ur fler perspektiv.

Tisdag morgon skjutsade Krister mig till Värnamo, där Tina och Klas mötte upp.
Tina var inbjuden till bloggmöte på M-magasin i Stockholm, för kvinnor som drabbats av bröstcancer och bloggar om det.
Klart att jag ville följa med, när hon ville ha sällskap dit.

Tågresan trodde jag skulle bli dryg, men där hade jag fel. Det var faktiskt en liten upplevelse bara den ;) Länge sedan jag åkte tåg nu.

Vårt hotell låg alldeles invid Centralen, så där sparade vi stegen inför eftermiddagens shoppingrunda.

En stunds vila på rummet, och sen ut i storstadsrusningen.

Allra först gick vi till Klara kyrka . En vacker kyrka, och en kyrka som engagerar sig för hemlösa / uteliggare.

Efter att vi  suttit en stund och beundrat det fina i kyrkan, fortsatte vi med "studiebesök" i affärerna.
För att hinna med vad vi ville, hade det behövts minst en dag till i huvudstaden.

Efter ett par timmar på stan, var det skönt med en stunds vila, med fötterna i högläge, på hotellrummet, innan vi gav oss ut för att äta.

Trött, men nöjd med dagen

(Tina har berättat på sin blogg, att hon hade "hörts" under natten. Det stämmer :)
Och jag hade, vad jag förstått, också "hörts", fast troligtvis mer rejält. En kudde, som daskar till mig och en kraftig knuff mot sängen, talar för det.
Jag säger som Martin Ljung, "det är skönt med en egen kuppe". )

Skämt åsido, roligt hade vi. Många härliga skratt.

Om bloggmötet har Tina skrivit  och återgett så fint på sin blogg, därför länkar jag till den istället.
Absolut läsvärd!!!  http://gaellagaella.blogspot.se/


I fredags var det 19:e oktober. Ett datum, som jag/vi aldrig glömmer.
Ju närmre datumet kom i år, desto mer upplevde jag förra årets 19:e oktober.

I fredags var det ett år sen Kristers hjärta stannade, men helt otroligt, lyckligtvis kom igång igen.

Vi säger nu att Krister har två födelsedagar, och det skulle firas.

Jag och födelsedagsbarnet firade på Varberg Spa hotell.

 Jag välkomnade Krister med förbeställd frukt, choklad och gott mousserande vin.

 Magnus ......

........och Tina med familjer gratulerade också

 Tyvärr var inte vädrets makter på vår sida på fredagen. Därför blev den inplanerade promenaden inte av.

Istället fick vi en lugn och skön eftermiddag på hotellet. Utsikten från rummet var fantastisk, med hav och klippor. 

 På kvällen åt vi en god buffé, och strosade runt i det gemytliga och hemtrevliga hotellet.

På lördagen, efter vi checkat ut, tog vi en promenad och tittade på omgivningen. Så fint och välorganiserat.

Vi hade inte bokat in oss på några behandlingar, vi tyckte tiden var för kort för det.
Men en sak har vi klart för oss. Det var första gången vi bodde där, men absolut inte den sista.
Nästa gång hoppas vi kunna ta till vara på möjligheterna till både poolen, de fina tillgångarna för sköna promenader och varför inte fiskpedikyr.

På hemvägen föreslog Krister ett besök på Ge-Kå´s i Ullared.
Inget som ja sa nej till.
När vi efter 20-25 minuter hittat en parkeringsplats och kom fram till ingången till affären, då backade vi båda två.
Det gick inte se var kön slutade, för den ringlade sig runt och försvann bland buskarna.
Hade jag åkt lång väg för att handla i Ullared, då hade jag nog ställt mig kön, men inte nu.

Ta vara på dagen och njut av livet. Det gör vi.

Med stor tacksamhet till de underbara killarna, som kom som räddande änglar, till oss på kvällen den 19:e oktober förra året.
De fyra ambulansmännen, de tre brandmännen från Gnosjö räddningstjänst, och all personal på Värnamo och Jönköpings sjukhus. Och för pacemaker med defibrillator.


T.C.Y.

Härliga höstdagar

När min gamla trogna symaskin för egen maskin började sy så det rök om det, var jag övertygad om att jag sytt på den för sista gången.
Men, vad glad jag blev när reparatören ringde och sa att nu är maskin lagad. Och till ett billigt pris också.
Jag hoppas reparatören har rätt i sin kommentar, "maskinen är ju bara 18 år, så den kan du sy på i många år till". Med andra ord, min Husqvarna är ung trots de  40 + åren.


Veckans väder har varit helt underbart. Rena önskevädret för årstiden.

Och perfekt väder för höststädningen i växthuset.
De få vindruvor som fanns kvar plockade jag och kastade på komposten, de smakade nu mer vin än vindruvor.
Alla blad på vinrankan ruskade vi ner, och när det var klart, sög Krister upp allt med lövblåsen / sugen.

Dagen före vi röjde ut växthuset, planterade jag om Cymbidierna, de mest otympliga orkidéerna som jag äger. Rotklumpen och bulberna på de allra största, var så svåra att dela,  så jag fick ta till den största kökskniven.
När jag kämpade på med omplanteringen, bestämde jag mig för att, inte någon mer Cymbidium. Det räcker med de tio, som finns.
När häften av plantorna var omplanterade, hade jag inte fler innerkrukor i passande storlekar.
Det blev en tur in till Blomsterlandet. Där fanns bra sortiment på krukor, så jag fick med mig de storlekar som jag behövde, plus.......................en sådan där växt, som jag inte skulle köpa fler av.

Kalla det för dålig karaktär, orkidéberoende eller svag för orkidéer, men jag var bara tvungen att ha med den hem också.

Cymbidium

I måndags startade älgjakten.

Jaktlaget, där Krister ingår, började jaga först i torsdags och fortsatte på fredagen.
Bra utdelning blev det på de två dagarna. En stor älg varje dag. Det gick snabbt att fylla kvoten på vuxna djur.
Det blir lite påfyllning till frysen.



T.C.Y.

 

Ja, nu är hösten här på riktigt.

Det märks, inte bara på att träden börjat tappa sin löv och att dagarna blir kortare och kortare.

 Lika glad och upprymd, som jag blir på våren, när jag hör och ser tranorna kommer tillbaks från södern, lika vemodigt tycker jag det är, när de i v-formation flyger söderut igen på hösten.
Två gånger fick jag uppleva detta igår. Först hördes deras högljudda "sång", innan jag lyckades hitta flocken högt upp bland molnen.
Eftersom jag, hade kameran med mig ute i trädgården, lyckades jag fånga fåglarna, om än otydligt, på bild.

Alla perenner, som för ett par veckor sedan fick flytta in i växthuset, har nu fått lämna det, för att tillbringa vintern under växtbelysning i källaren.

Det var mycket klippande och rensande av vissna, ruttna och till och med mögliga blad och blommor, innan jag kunde flytta in dem. Det är väl ännu ett bevis på den blöta sommaren vi haft i år.

Det finns också de plantor, som blommar mer än de någonsin gjort under sommarsäsongen.
Bland annat en Fuchsia, som jag fick som liten stickling förra året av orkidékompisen Lena.
Vilken blomsterprakt det blir i källaren framöver, om alla knopparna slår ut.

Tack Lena.

 Skottkärran och barnbarnens skrinda, "pinnavagn", fick fungera som flyttfordon.

Det är vemodigt att "ta farväl av sommaren", som Lasse Berghagen sjunger, men jag tycker om hösten.
Det är inte så många måsten då, och framför allt mer mys med tända ljus, och när det blir kallare elda i öppna spisen.

Nu finns bara de orkidéer, som vill ha lite kallare temperatur innan de får flytta in under orkidébelysningen i källaren, kvar i växthuset.
Innan dess ska de planteras om, och det är lite extra jobbigt, för de är stora och otympliga, men så fina när (om) de blommar runt jultiden.

Vinrankan tappar bladen snabbt nu, och jag är glad för att de flesta vindruvorna har tagits tillvara på.

I morgon (läs måndag) ska jag köpa stora planteringskrukor och orkidékompost. På måndag har vi blivit lovade uppehåll och sol, och då ska det planteras orkidéer utomhus.

T.C.Y.

Guardian Angel Oktober

Regn, regn, regn och åter regn, med någon solglimt däremellan.

Jag tycker om hösten, med alla vackra färger i naturen. Det är bara det att det vackra framträder inte lika bra i regn.
Under några solglimtar,  eller i varje fall uppehåll i regnandet, har jag fångat några färgklickar med kameran. 

 Tänk om Flugsvampen var ätbar och lika god, som den är vacker.

Denna vackra bukett i höstfärger, kom goa Patricia med i veckan.

Jag har inte lyckats lära mig min kamera riktigt ännu :( Vinröda färger blir aldrig som de är i verkligheten. Krysantemumsblommorna är djupt vinröda i färgen.

I september hade vi äppelfest.
Det var en älgko med sina två kalvar, som lät sig väl smaka av äpplena som fallit ner. De hade först varit och ätit på lönnarna invid huset, och promenerat förbi växthuset.
Oh hemska tanke.....tänk om de gått in i glaset på växthuset.

Förra helgen fick vi rå om Cajsa helt för oss själva. Det är så roligt och underhållande.
De två äldsta barnbarnen, killarna, är inte lika lätta att få som nattgäster längre. De är ju tonåringar nu, så det är precis som det ska vara. Men de är fortfarande lika välkomna som de alltid har varit.

När Cajsa kom hade hon med sig en lapp, där hon skrivit ner ett recept på Cupcakes.
Vi köpte ingredienser, som inte fanns hemma, dagen efter och den lilla bagerskan började baka.
Hon fick göra kakorna från början till slut. Och jag vill lova att det blev ordentligt gjort, med ett bra resultat.

Koncentration

När kakorna kallnat var det dags för toppingen.
Det var inte bara till att breda den över kakorna, utan den skulle spritsas ut.

Och sist hämtade hon strössel, som fick bli kronan på verket.

 

När kakorna var klara kom Magnus och Pia, Tina och Klas kom för att hämta hem sin dotter.

Och så blev det förtsås fika på nybakade cupcakes.

Det är länge sedan de fick så god fika på Norlid, som då.

Nu ska det bli ljusare för oss i skogen.

Vi har beslutat oss för att ta ner alla granar, som har växt mycket sedan vi flyttade hit 1994.

Den minsta och roliga skogsmaskin jag har sett någon gång.
När jag ser mannen köra maskinen, tänker jag på när James och Philip körde med sina radiostyrda bilar. Denna maskinen fungerar ungefär likadant, "chauffören" går bredvid och kör, hugger (klipper) ner, delar och drar virket till uppsamlingsplatsen.

Tekniken går framåt. Samtidigt som samhället med allt det tekniska blir sårbart.
När vi skulle tanka i Gnosjö igår, på den enda mack som finns i Gnosjö, fungerade inte pumparna. Fel på kommunikationen med Telia.
Obemannad bensinstation och ingen sedelautomat, det var tur att det fanns några liter bensin kvar i tanken.
Hoppas killen som skulle tanka samtidigt, kom hem utan bensinstopp. Hans tank var så gott som tom.

När jag plockade fram symaskinen idag, för att sy gardiner, tänkte jag att det är en fantastisk maskin.
En trogen Husqvarna, som jag köpte 1971. Och fungerar helt perfekt, och ytterst lite reparationer under de åren. Och den har använts flitigt.

Nåväl. För några sekunder trodde jag att jag hade fått osynligt besök, som satt sig och sy i en rasande fart. Jag hade sytt klart gardinerna, och hade börjat stryka dem.
Med ryggen vänd mot symaskinen, hör jag hur den börjar sy och ökar hastigheten.
Vad mycket man hinner att tänka under några få ögonblick. "Vem är det, som syr"? För inte var det Krister.
Jag rusar dit och drar ur sladden ur väggkontakten, och får se hur det börjar ryka inifrån maskinen. Fort ut med den i regnet.
Min symaskin, som jag trivs så bra med. Jag vill inte ha någon annan :(
I morgon skall den till reparatören, som jag en gång köpte maskinen av. Hoppas, hoppas, hoppas!!!
Jag förbereder mig på att jag måste köpa en ny symaskin, för det kan jag inte vara utan.

Vi är noga med att aldrig åka hemifrån med några maskiner på, inte ens kaffebryggaren. Men att symaskinen skulle kunna orsaka något, det hade jag inte räknat med.
Så summa summarum, lämna aldrig någon maskin eller elektriskt på när du inte är hemma.


T.C.Y.