Det skulle firas.

Jag är inte någon morgonpigg person, och har heller aldrig varit.
Men i torsdags, 13 Juni var det med glädje jag stängde av alarmet på telefonen, och steg upp direkt.
Det var en dag där det skulle firas.


Dagen började med att jag hissade flaggan, för Krister som firade födelsedag, och våra tre barnbarn, som hade skolavslutning.
 Solen lyste med sin frånvaro, men inte regnet. Det är så synd att det regnar, när alla fina och sommarklädda barn/ungdomar promenerar från skolan till avslutningen i kyrkan. 
Regnet behövdes för växtligheten och skolbarnen lät inget regn dämpa glädjen över sommarlovet, som väntade.


                                       



Kl.8:20 var vi i Forsheda kyrka. Då hade högstadiet, där Philip gick sista året sin avslutning. En skön, men lite sentimental känsla, efter att ha gått tillsammans med klasskamraterna i tio år.

Skolans rektor höll ett tal till eleverna, som verkligen berörde. Det han sa, skulle kunna varit mina egna ord till mina barn och barnbarn. 
Jag hoppas och tror,att många elever kommer att ha hans ord med sig i framtiden.
Talet avslutade han med en dikt, en indisk dikt. (Jag uppfattade först att det var Alf Henriksson, som skrivit den, men enligt google är författaren okänd.)


                   Dagen i dag är en märklig dag.

Den är Din.
Gårdagen föll ur Dina händer,
den kan inte få mer innehåll
än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag, den har Du.
Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan.
Kanske Dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är Din.

(Författare okänd)  

Kl. 10:00 var det så Cajsa´s avslutning, också i kyrkan.

Det blev till att få sjunga "Den blomstertid nu kommer" två gånger. Det kan det aldrig bli för mycket av, den är så fin.

Prästen Klas hade ballongwolleyboll i båda grupperna, som var populärt och gav många skratt.

Som symbolik för delad glädje, fick vissa blåsa upp "glädjeballonger", och sen släppa upp dem i luften.

De som blåste upp ballongerna, blåste ut sin glädje i dem, och delade sen med sig av sin glädje när ballongerna steg upp mot taket och luften, glädjen, spreds i kyrkan. 

Det var en härlig syn, att se alla blå och gula ballongerna lyfta upp mot taket.

Efter avslutningarna, blev det som tidigare år, avslutningsfika hos Philip och Cajsa, med jordgubbar, glass och dajmkulor. Smaskens!!

"Skolavslutninsrosor",är också tradition. 

Till Philip blev det 10 röda rosor och till Cajsa 6 röda rosor.

Cajsa är nu den enda av barnbarnen, som får röda rosor nästa skolavslutning.

När vi åkte hem åkte vi först till Anderstorp och James.

På gymnasiet, är inte några farföräldrar med på avslutningen. Därför blev det att han fick sina rosor, när han kommit hem från skolan.

Inte röda rosor, utan vita och i år två styck.

På kvällen firade vi Kristers födelsedag, tillsammans med nära och kära.

Kristers födelsedagstårta har också blivit lite av en tradition, eftersom det är säsong för svenska jordgubbar.

Pavlova, med glass, grädde och jordgubbar.

Det blev lite mycket av kalorier den dagen, men ska det firas, så ska det, och mumsigt var det.

T.C.Y.