En vecka blandad av GODHET och ondska.

Life must go on.

Hur grym kan en människa bli? Svaret fick vi genom nyheterna på radion i fredags eftermiddag. Jag varken vill eller kan ta terroristens namn i min mun. Men syftet med massmordet, tror jag blir tvärtom, vad han tänkte sig. 

Som Norges statsminister, Jens Stoltenberg citerade, från minnesgudtjänsten i domyrkan i Oslo, ”Om en person kan visa så mycket hat, tänk då på all den kärlek vi kan visa tillsammans”.

Förr, när något kändes svårt, brukade jag säga, "det finns de som har det värre". Den senaste tiden har jag lagt till, "men det hjälper inte mig nu". Idag finns det de, som har det värre, och jag är lycklig över, att jag inte hade någon av mina kära med på lägret på Utöya.

Trots alla hemska nyheter på tv, radio och tidningar de senaste dagarna, har det funnits glädje hos oss.

I tisdags förmiddag, förra veckan, kom bror L och M och hälsade på. L hade för avsikt att hjälpa oss att bära ut en väl använd soffa. 

Därefter kom Patricia, som också agerade som `bärare´, innan hon klippte gräset åt oss.

Kristers syster I, kom samtidigt, för att hälsa sin bror välkommen hem, med en fin blombukett.

På eftermiddagen kom herr och fru W. från Anderstorp och hälsade på. G. har jag lärt känna genom OrkidéPrat och H. har varit Kristers arbetskamrat. G. hade bakat en ljuvligt god morotskaka, som de bjöd på.

Visst har man rätt, att känna glädje, över en sån dag :)

På onsdagen kom Patricia tillbaks, men nu för att vara vår målare. Ett av våra rum, skulle få ett lyft. Och det fick det. Sent på fredag eftermiddag var ett noggrant arbete slutfört.

När vi köpte målarfärg på måndagen, fick Krister se en väggdekor med bokstäver, som han tyckte hade kloka visdomsord, vilket jag höll med om. Det blev att vi köpte med oss en sådan också.

Vi är så nöjda med vårt `nya´rum.

Denhär boken fick jag av Patricia, samtidigt som hon poängterade att, "DU FÅR BARA SKRIVA POSITIVT I DEN ". Och det lovade jag :)

I lördags kom M och P, och hälsade på. De var nyss hemkomna, från ett soligt och varmt Korfu. 

I kväll kom T och hennes familj och hälsade på. De var också nyhemkomna, fast från stugan i Båstad.

Krister tar sina dagliga promenader, som han fick recept på när han skrevs ut från sjukhuset. Ett besök hos hjärtsköterskan, är inbokat till 3 augusti.

T.C.Y

Hemma igen.

Månen lyste så fint och trolskt på natten, efter att jag hade kommit hem från Jönköping.

 I går fick jag hämta hem K. från sjukhuset. Och det kändes verkligen skönt, för oss båda.
Nu väntar, till att börja med, 4-6 veckor lång rehabilitering. Det är den tiden hjärtat behöver efter en hjärtinfarkt,  för att kunna läka. Därefter kommer det bli lite mer ansträngande träning.
K. har fått ett recept utskrivet av hjärtläkaren, på 2x15 minuters lugna promenader dagligen.
Vi började redan idag med det.
http://www.youtube.com/watch?v=1IPvggh4qv0

Om två veckor har han tid till hjärtsköterska och efter två månader, återbesök till läkaren.

Idag på förmiddagen kom min bror L. och svägerskan M. med en fin krukväxt, för att hälsa K. välkommen hem.
Det var glädjande att se hur M. har rehabiliterats från sviterna efter stroken.

När K låg inlagd på sjukhus, blev det ganska naturligt att det var datorn, som gjorde mig sällskap.
Jag gav mig på att försöka göra bildspel med musik till, och efter att jag hade konsulterat vår datorexpert, J. lyckades jag till slut. Och det är så roligt :)

Våra planerade utflykter, som vi hade planerat göra nu, när vår lille Amadeus inte finns längre, får vi skjuta upp en tid. Vi har tid till det och det som betyder något nu, är naturligtvis, att K. klarade av detta så bra som han gjorde. Det är vi tacksamma för.

T.C.Y

Naturen....ett underverk.

2011 är Internationella Skogsåret.

FN har utlyst 2011 till internationella skogsåret. Under hela året pågår aktiviteter runt om i världen för att uppmärksamma skogen och dess värde.

I vår skog, finns ett träd som vi är lite extra stolta över. Det är en fin Bok, som det skulle vara roligt att veta åldern på.
På bilden är det K, C. som är femte generationen och jag, som är tredje generationen på Norlid.
(Bilderna är tagna i mars 2008)

Det var svårt, men med fingertopparnas hjälp, lyckades vi omfamna Boken.

C har tagit med kikaren på vandringen.

Den ståtliga Boken är värd för många stora och fina trädtickor.

Bilden är inte felvänd ;) det är en av alla tjocka grenar, som finns på Boken.

Söndagen den 19 juni 2011 var det  Vilda Blommornas Dag i Norden.

Årets växt 2011 är Knärot, Goodyera repens (orkidé)

Det är som att meditera, när jag och min kamera går till ängen, för att beundra växterna där. 
Det är en god medicin till vintern, att titta på bilderna från sommarens naturbilder. 


För en vecka sedan, hörde jag Malena Ernman sjunga "I det fria" för första gången. Både text, melodi och hennes sång, gick direkt till mitt hjärta.

http://youtu.be/EWEiKQq-oVQ

 

Nästan vita Blåklockor. Jag trodde först, att de var så gott som överblommade, men det var de inte. Det fanns knoppar i samma färg.

Jungfru Marie Nycklar (orkidé, Dactylorhiza)
Fridlyst, alla orkidéer är fridlysta i vårt land.

Jungfru Marie Nycklar, i en annan färgton.

Nattviol. Doftar helt ljuvlig på kvällarna. Tyvärr snart överblommad.

Käringtand. På småländska "Kärringatand"

Ska kolla upp vad växten, med de söta 2-3 mm stora blommorna heter.

Gökärt. Min älskade Far, kallade den för "Gökaböxer".

Näpen vitklöver.

Rödklöver.

En ensam orkidé, bredvid nästan överblommade Slåttergubbar (Arnica), som nu är rödlistade i hela landet.

Det är länge sedan jag blev så utskälld, som jag blev i veckan :)
K. har gjort fågelholkar, och två av dem sitter uppsatta på garageväggen. När jag var vid garaget och skulle fixa till en blomlåda, som ramlat ner, var det ett ihållande pipande från ena holken. Ett lika ihållande, men ilsket ´rytande´ hörde jag från en Rhododendronbuske strax intill. När jag tittade efter vad det var, satt det en Talgoxe på en gren med en mask i munnen. Den här föräldern, hade sådan respekt med sig, därför gick bort från arbetet jag höll på med, och direkt vankades det en superb måltid för ungarna.

Ännu mer mat på gång. Jag tror det är en grön larv.

http://www.youtube.com/watch?v=W-vAyqHnEdE

Åkervädden (Fältvädd?), är en välbesökt växt, av bl.a Nässelfjärilar.

Den här lilla grodan mötte jag på vägen.

Vill veta vad det lilla krypet heter ;)

                                                                               

 

Midsommarbuketten.

Midsommarbuketten hade i år åtta sorters blommor. Det viktigaste var endå att det var sju sorter som jag plockat på ängen. Blåklinten, som jag tycker om, är köpta.
Vi hade en skön och jättetrevlig Midsommarafton, tillsammans med kära västkustborna A, I och D. T och hennes familj, gjorde en kort visit, innan de for vidare till goda vänner i Gnosjö.
Tack A, I och inte minst D ;) , för att ni kom och för den goda silltårtan ni hade med er.

Det känns så positivt och SKÖNT, att blogga med både mycket text och många bilder, utan skriva om sjukdomar och tråkigheter.
Lite, lite blir det i alla fall.
T. har ett nytt besök hos cancerläkare i Jönköping i morgon. Jag hoppas och tror att det blir ett positivt besök.
Vår svägerska M. har kommit hem från sjukhuset, och har rehabiliterat sig bra, även om det är en bit kvar innan fullt tillfrisknande.
K. blir bättre och bättre, vad det gäller att svälja. Han väntar på remiss om ett nytt psa-prov.
Och jag själv, har efter remiss från husläkaren, varit på Hudkliniken och tagit prov på ett rött märke i ansiktet. Hudläkaren ringde i veckan och sa att provet visade en sorts cancer, som inte sprider sig, men som kan växa. Därför väntar jag på tid, för att operera bort märket.
Jag oroar mig inte för detta. Eftersom hon, läkaren, hade bild på märket, sa hon att det går bra att operera, "för du har en del rynkor, så det går att dra ihop huden fint". hahahahahaha, man får se det positiva i det negativa.

I eftermiddag var vi i Forsheda och blev bjudna på en god rabarberpaj, jordgubbar och vaniljsås. Mums!
Nu skall jag ut i den sköna kvällen och vattna i växthuset och blomlådor och krukor.
T.C.Y.

Liten hund, lämnar stort tomrum efter sig.

Amadéus af Norlid. Vår älskade fyrbente och trogne vän.

Ofattbart!
Idag hade vi tid till veterinären för Amadeus. Hans ögoninflammation hade förvärrats, trots behandling med salva, som han har behandlats med i flera år, och extra droppar. Lika bra att få en extrakoll, innan hans doktor går på semester.
Varför vet jag inte, men innan vi åkte tvättade jag honom i öronen och borstade pälsen, och sa till honom att han måste vara fin när han går till sin doktor.
Han sprang glatt iväg till bilen när han fick se Husse där.
Väl framme vid Veterinärhuset i Värnamo, när vi skulle lyfta ut honom ur bilen, såg han inte ut att må bra.  Han kunde inte stå på bakbenen.
Någon ögonkoll blev det inte tal om.Veterinären bad oss sätta ner honom på golvet, för att vi skulle kunna se hur han gick. Då förstod vi att det var allvarligt med "Deden". Han tog sig fram genom att använda frambenen , för att dra bakkroppen med sig :(
Vi har alltid sagt att han skall inte behöva lida, bara för att vi inte vill ta bort honom.
Han har alltid varit så snäll och go mot oss, och det var han enda in i det sista. Han hjälpte och underlättade för oss, genom att bli dålig på vägen in till Värnamo. På så sätt slapp vi ta beslutet att ringa för att få tid för att ta bort honom.
Han fick ett fint slut och vi ett fint avsked.
Han somnade i min famn efter första sprutan och när han skulle somna in för gott, gosade och kelade vi med honom som vi alltid har gjort.
När hans lilla hjärta slutat slå, då brast det för både Husse och Matte. Känslan går inte beskriva. Sorg, saknad, tomhet blandat med att vi visste att han inte behövt lida och ha ont länge.
Vi fick alla tre en fin stund tillsammans, med en tänd ljuslykta bredvid vår älskade vän.

http://youtu.be/RS_UaPrQ3DI

 

Här under blodboken och blodapeln, jämte barnbarnens `stenstol´, ska  D-dus få vila, när han kommer hem någon gång i augusti. 

(Vackra ord av en Kaj Munk)
"Bara en hund" finns det människor som säger.
Att säga "bara" om en varelse som kommit mig så nära
Om en svans som slår i golvet av glädje över att höra min röst
Om en nos som förtroligt sticks in i min hand
Om två ögon som rymmer världar av tillit och tillgivenhet"                                                                                                               


                                          R.I.P Amadéus

                                        WE LOVE YOU.                  
T.C.Y                                   
                         
                                                                                                           

Sommaren, som kom och försvann

21 Juni, Sommarsolståndet..........men var finns sommarsolen?
Nu har barnen sommarlov och snart börjar semestern för många. Efter en rejäl vinter, behöver vi alla (och även växter) nu, sol och värme.
Kanske har det sista ett och halvt året präglat mig, men jag upplever att det ligger en aning av sordin även i naturen.
Ärland Ärlandsson, Sädesärlan, som varje sommar dagligen brukar trippa omkring i trädgården och vippa på stjärten, har synts till tre gånger. Hon brukar alltid bygga bo under tegelpannorna och efter en tid kan vi höra  små fågelungar, som skriker efter mat. Till och med fågelholkarna verkar inte ha fått några hyresgäster i år, mer än ett Flugsnapparepar, som har flyttat in i en holk. Över huvud taget är fågelsången inte alls lika intensiv i år, som den annars brukar vara tiden före midsommar.

På tomten har vi sett tre huggormshanar och två honor. Det är första gången jag har sett en brun huggorm, och googlade fram till att det är honorna , som är bruna. De bor i stengärdesgården vid tomtgränsen. Undrar just hur många ungar de har nu :(  Jag lider av ormskräck.....så de hade jag inte saknat. Det är också stor risk att vår tax Amadeus, blir nyfiken på dem och får sig ett bett, vilket kan innebära livsfara för honom.

Dagen före vi skulle ta ett sista farväl av mina älskade Syster, som blev ett mycket fint avsked, fick vi ännu ett dråpslag.
Vår kära Svägerska M, drabbades av en allvarlig sjukdom, som innebär lång konvalecens, men som vi innerligt hoppas hon klarar bra.
NU SÄTTER JAG NER FOTEN OCH SÄGER STOPP!!!!!! Nu får det vara nog, vi har prövats tillräckligt.

Jag vill inte skrämma iväg er, som hälsar på i Änglagårdens blogg, med bara dyster läsning.

K har haft återbesök på Ö-N-H och strålningsbehandlingen har lyckats besegra tumören. Positivt!
Nytt prov på prostatacancern ska tas nu i juni.
T har haft återbesök till sin cancerläkare och hennes cellgiftsbehandling har också lyckats. Positivt!
Både K och T dras fortfarande med biverkningar av behandlingarna, men där gör de också framsteg. De är tappra!

Idag var jag kallad till det årliga besöket hos min tandläkare. Inga hål, ingen tandsten och mycket beröm för att jag sköter tänderna så bra :) Yippie!!

 Efter förra bloggandet har flera vänner varit på besök. Vad det är skönt med vänner. Kort, telefonsamtal och besök, det värmer!
F d. arbetskamraten A, kom och hälsade på. Hon hade med var sitt paket till K och mig. Vackert inslaget i julklappspapper med rött och krusat band och adresslapp påklistrad med våra namn, och en önskan om God Jul :) :) ;)  Det gillar jag, "bättre sent än aldrig".

  Min goa  `orkidévän´ L, har också varit på besök. Vi fick en Fuchsia, som hon drivit upp själv, och som skall vara blå. Det blir spännande att se blommorna, för den har många knoppar på gång.

På fredag är det Midsommarafton och då skall jag ut på ängen och plocka sju sorters blommor. En bukett till köksbordet och en bukett till mina älskade föräldrars grav.

T.C.Y

En länk i syskonskaran har brustit

Det har gått lång tid sedan jag uppdaterade Änglagårdbloggen. En tid som har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Hoppet fick ge med sig för en vecka sedan, när telefonen ringde på morgonen och jag fick beskedet att min älskade storasyster D hade fått somna in för gott under natten.

 http://www.youtube.com/watch?v=EidJV2mb9h8&feature=related

Att förlora ett syskon är att förlora en del av sig själv. Man förlorar en del av sitt förflutna, gemensamma minnen, händelser och platser. 

Den starkaste verkan av ett syskons död är vår egen sårbarhet och vår maktlöshet och om vilken ömtålig gåva vårt liv är.

Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus.

 

Midsommarängen 2010

I vårt föräldrahem, som kallas för Änglagården på min blogg, finns många fina minnen.
Jag och K flyttade till mitt föräldrahem Norlid, våren 1994. Samma år firade vi midsommar här tillsammans med min syster D och svåger O. Jag ska varsamt bevara den solrosprydda krukan,  med en miniatyrsolros som var planterad i den., som de hade med sig till oss.
Midsommarafton förra året firade vi också gemensamt med D och hennes dotter A med familj . Det var en riktigt gemytlig och trevlig midsommarafton. När vi hade ordnat med så att alla fick stövlar på sig, gav vi oss ut på ängen och botaniserade bland alla midsommarblommor.
Jag är så tacksam över denna fina midsommarafton. Ett minne bland så oändligt många fler tillsammans med en kär syster.

I sorgen finns glädjen för allt Du oss gav

Av kärlek och omsorg till dem Du höll av

Redo att hjälpa, glad i Ditt sinne

Är Du oss alla i käraste minne

 http://www.youtube.com/watch?v=VzA6Gl5CYYU&feature=feedwll&list=WL

MÖTAS OCK SKILJAS 

Mötas ock skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång.

Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl, men vi hoppas att vi ses igen.

Mötas ock skiljas är livets gång, skiljas ock mötas är hoppets sång.

Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl,

Farväl, vi ses igen.

( Melodi: Göte Strandsjö Texten efter ett gammalt tänkespråk)

SOV GOTT KÄRA SYSTER
LOVE!

Oförberedd på ännu en natt på Patienthotellet

Nyss hemkomna från Jönköping.
Tack för kramar, tummar och tankar, som jag/vi har fått i föregående inlägg. Det bubblade till så där skönt inombords, när jag läste kommentarerna.
Jag är så otroligt glad över att gårdagen slutade bra.
Sammanfattning över gårdagen:
K var som planerat på plats 11:30. Jag åt först lunch på Matilda, innan jag skulle vidare för att kolla in vårens nyinkommna vårplagg. Vid tolvtiden ringde K och sa att operationen blivit framflyttad till 13:30, han hade gjort misstaget att dricka lite kaffe på morgonen. Det var endast klar dryck som gällde. Jaha, det förlängde en orolig väntan så klart.
När jag var på A6 ringde K åter igen, nu var op framflyttad till 15:00 :( :(   Inget att göra åt, bara att acceptera.
Vi räknade med att jag kunde hämta honom vid 17-tiden, så jag åkte tillbaks till sjukhuset i god tid. En fika på sjukhuset cafeteria (så klart ;) ), innan jag hämtade en rullstol, som K skulle åka i. (han skulle inte få gå till bilen)
Jag satte mig att lösa korsord, mellan entréhallen och operationscentralen.
Nu kändes verkligen fjärilarna i magen av.
Vid halv sextiden ringde äntligen mobilen, och jag tog ett djupt andetag innan jag svarade, jag var så nervös över hur det hade sett ut i halsen.
Det var inte K, som ringde och sa att han var klar, det var F, hans läkare. K skulle inte få åka hem. När han skulle flyttas från op till uppvaket, kunde han plötsligt inte andas.

Vad som hänt är lite oklart, men troligtvis svullnade det igen efter ingreppet, samtidigt som det fortfarande finns biverkningar kvar efter strålningen och mycket slem.
Efter fem timmar med syrgas på intensiven, fick K komma upp på Ö-N-H-avdelningen.
Trots det oväntade som tillstötte, tycker vi idag operationen var positiv, tumören är borta.  UNDERBART!!!!!!!

Min bror och svägerska hade varit och släppt ut Amadeus på eftermiddagen.
Det kändes inte bra att åka hem efter läkarens telefonsamtal. Jag ringde sonen M och frågade om han kunde vara hos Amadeus över natten. Det var ok. Det är skönt att veta om, att både våra barn och L och M finns till hands, när vi behöver hjälp med den lille, fyrbente vännen.
Som tur var fanns det ett enda rum ledigt på patienthotellet.
Upp till A6 igen för inköp av lite mat för kvällen och morgonen, tandborste, tandkräm, trosor och ett par inneskor med bara remmar över foten. Jag hade, och har fortfarande, ont i fötterna efter allt travande.
Om c:a tre månader skall K på återbesök, för kontroll av matstrupen. Han har fortfarande svårt att svälja, men det är betydligt bättre än för någon månad sen. Läkaren sa att det blir troligtvis inte genom op , utan magnetröntgen.
Det kommer att bli återbesök med kontroll, var tredje månad ett bra tag framöver. Det är positivt att det följs upp.
Hoppas att prostatacancern håller sig lugn, så att PSA-provet inte stigit, när ett nytt skall tas i början av juni.

Nu suger vi på den goda karamellen, som vi fick igår, och njuter av den :)

T.C.Y