Bortskämda vuxna

Det här arrangemanget, en färgklick för den nu så höstbruna trädgården, fick vi av Tina förra helgen.
En stund efter kom Patricia och hälsade på. Och hon hade också en överraskning med sig. Jag fick ansiktskräm, dag och natt. Man känner sig allt lite bortskämd :)

I lördags var vi och inhandlade ett matförråd till de vilda fåglarna. Vildfågelblandning, solrosfrön, jordnötter och talgbollar.
Under shoppingrundan träffade jag A Lj. som jag jobbade tillsammans med på 80-talet.
Vad roligt det var att träffas. Det kändes som att det var inte alls länge sedan, som vi arbetade tillsammans och gjorde rullgardiner. (lite trams och bus blev det allt emellanåt också, mixat med `fniss´)

På eftermiddagen blev vi åter igen bortskämda, (men jag skall villigt erkänna att det känns bra), för då kom Patricia. Hon hade med sig en flaska gott vin till oss.

Vår bortskämdhet, den dagen, var inte slut med detta besök :)
På kvällen ringde Magnus, och frågade om vi hade ätit kvällsmat ännu.
Nej då, det hade vi inte. Som tur var ;)
Efter en stund kom han och Pia. De hade beställt mat från en restaurang, som vi festade gemensamt på.

Idag söndag, på eftermiddagen,  kom Tina med familj.
Nämnde jag ordet BORTSKÄMD??  Det är bara förnamnet :)
De hade med sig smarrigt fikabröd som vi hade till fikat.

Före fikat, var vi ute i det sköna vädret. Cajsa hjälpte oss att sätta upp fågelbord mm, och fyllde sedan på med mat. Det tog inte lång stund, innan det var full aktivitet vid "matborden".

Vi gläds åt allt det vi får av alla våra goa, nära och kära, och är så tacksamma.
Bara det att de kommer, utan att ha något med sig, gör att man känner sig både bortskämd och priviligierad.

Tack alla, för att ni finns :) :)
Puss, puss och kram!

T.C.Y

"Gubben Höst".

Nu har alla perenner i trädgården och orkidéer, som bott i växthuset över sommaren, fått flytta in till sitt vinterboende i källaren.
Det var i "grevens tid", för natten efter vi flyttat in växterna, kom den första frostnatten.
 Ibland ska man ha tur ;)

Jag fotograferade himlen i skymningen, två dagar i rad. Båda bilderna är tagna i samma väderstreck, men så olika varandra.
Ena dagen var himlen i ett rosa-rött skimmer (bilden gör inte rättvisa i hur fint färgad den var). Som ett fint konstverk.

 

En helt annorlunda bild blev det dagen efter. Lite kusligt svarta moln, som påminde om svart, bolmande rök.

Underbart väder har det varit idag. Lite kyligt, men friskt. Så som det bör, när årets älgjakt har gått av stapeln.
Krister har varit med jaktlaget och suttit på pass i jakttorn.
Bytet idag blev en fälld älgkviga. Behöver avfrosta frysarna, innan köttet kommer.
I morgon är det en ny jaktdag. Hoppas det blir lika fint väder då, som idag.

Växthuset känns så tomt och ödsligt nu, trots att det finns något enstaka smultron, och många vindruvor kvar. Risken är att de ruttnar nu. Kanske jag skulle testa att göra russin av de som finns kvar :)


Som motsats till vissna, bruna löv i växthuset, är här en bild på en av de orkidéer jag köpte på orkidéutställningen i Värnamo.
Fin, eller hur? ;)

T.C.Y

Rosa Oktober......."många bäckar små"

"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något".
I just oktober månad, brinner jag speciellt för "Rosa Bandet". Jag har fått erfara hur viktig Cancerfonden och de olika föreningarna, som ligger inom Cancerfonden är. Som en kvinna inom Rosa Bandet skrev till mig, "varje människa, som får cancer, är en människa för mycket".
Jag hoppas och tror, att i framtiden skall man kunna bota all cancer. Önsketänkandet är att forskningen inte `bara´ skall leda till att alla kan botas, utan också till att den inte ska kunna utvecklas hos en enda människa.
(Det går ju att resa till månen, och det trodde man inte på, för längre tillbaks i tiden)

http://www.cancerfonden.se/rosabandet

 Jag hoppas "Mustaschknappen" ( för prostatacancer), kommer med en kampanj i år också. Jag upplever att den är inte lika drivkraftig, som "Rosa Bandet", men lika viktig.

Nu har jag blivit stick/virksugen igen. Under våren och sommaren har det nöjet legat på is.
Någon efterfrågan har inte funnits ;) , vare sig för stickade hattar, mössor, handledsvärmare, strumpor eller stickade och tovade innetofflor.
Hattarna är jag lycklig över att inte behöva göra längre. Tina, föremålet för hattarna, har fått tillbaks sitt underbart fina hår igen.

I måndags var jag hos Evelyns Mode i Gnosjö, och köpte garn till ett par tofflor till Philip. De ligger förresten i tvättmaskinen nu och tovas. Det ska bli spännande att se, när tvättmaskinen är klar, om de krympt lagom eller för mycket ;)

Samtidigt som jag köpte garnet, köpte jag min första Rosa Bandetgrej för i år.
Det är  "Det lilla undret bh o trosa". Så klart i rosa :)  "Det lilla undret" finns i one size, och har en jätteskön kvalité och bra passform.
Jag kan varmt rekommenderar den, även om den inte skulle ingå i Rosa Bandet-kampanjen.)

Idag har det varit lovdag för skolbarnen i Forsheda.
Skönt för skolbarnen, och så roligt för Mor och Farföräldrar. Cajsa har varit vår nattgäst i natt......(jag ser att klockan har tagit ett skutt över midnatt :) ), så det var natten till igår hon sov hos oss.

Det har blivit lite av en tradition, att när vi får ha barnbarnen  hos oss över natt, vankas det pannkakor till kvällsmat eller lunch. Så blev det denna gången också.
När jag började steka pannkakorna, undrade Cajsa om inte hon kunde få steka en pannkaka.
Ok, tänkte jag. Blir den misslyckad gör det inte något, bara hon inte bränner sig.

Man skall INTE ha några förutfattade meningar. Av bilderna här under att döma, ser hon ut att klara det galant. Och det gjorde hon, inte bara en pannkaka, utan hon stekte upp all pannkakssmeten, som var gjord på en liter mjölk, och jag vill lova att det gick med full fart :)

T.C.Y

Så har ytterligare en månad i 2011 passerat.
Det underbara väder, som avslutade september, följde med in i oktober. Den sköna solen får gärna stanna kvar månaden ut. Men jag antar att det är bara ett önsketänkande. Det vill till att ta vara på solen, så länge den visar sig.

I fredags kom en annan "solstråle" och värmde oss. Det var Patricia, som kom med en fantastisk blombukett i höstens färger, och gav oss. Hon lever efter mottot, "det är roligt att få gåvor, men roligare att ge". Tack "Tissan"!
Bilden på buketten ger inte rättvisa åt de sprakande färgerna. Jag behöver nog gå en fortsättningskurs i fotografering.

På lördagen kom Magnus för att hjälpa oss med vår äng. Den vill vi vårda ömt.
Jag har sagt flera gånger att jag skulle vilja testa med att röja sly med röjsågen. Det har inte varit populärt (Krister anser det för tungt för mig, och att risken finns att jag skadar mig. Sågklingan är mycket vass)
Han har sagt att han skall röja ängen ren från sly. Det har inte varit populärt hos mig. (man ska lyssna på läkarnas ordinationer. Tre månaders läkning, minst, behöver hjärtat för att rehabiliteras.) Tack Magnus!

Det Magnus klarade på ca. två timmar, hade säkert tagit två veckor för mig ;)
Far och son tyckte visst att det värd att förevigas, när fru / mamma, fick premiärköra den tunga och farliga monstermaskinen :)
Av bilden att döma, skadar det inte att vara försiktig, som åskådare heller.

I lördags hade vi nöjet att få ha Philip och Cajsa hos oss några timmar.
Föräldrarna var bjudna på bröllop. Eftersom Cajsa fick vara med under vigselakten i kyrkan, hämtade jag henne och storebror, när vigseln var slut.

Den lilla flickan var verkligen bröllopsfint klädd, därför tyckte jag hon skulle ta på sig lite ledigare kläder innan vi åkte hem till oss. Så blev det också, men jag blev konfunderad när hon började packa ner finkläderna, för att ta dem med sig. Jag protesterade, de skulle hon inte använda ändå.
Jag förstod att det där skulle inte bli någon fortsatt diskussion om detta. "Dom ska jag ha när vi begraver Amadeus". Det var ord och inga visor. Så klart skulle kläderna med :)

Innan vi åkte, skulle hon bara hämta en plastpåse. OK DÅ!............ I plastpåsen skulle hon ha en liten, välarrangerad blombukett, blommor som hon plockat i trädgården. Buketten skulle "Deden" få till sin grav.

På dagen exakt, tre månader efter att vi fick ta det svåra och ledsamma beslutet, att inte ha vår älskade och trogna vän kvar hos, fick han så komma till sin viloplats under blodboken och blodapeln.
En fin solig dag, som vi har bestämt det skulle vara, han älskade att ligga ute i solen, i sin hängmatta = ett badlakan. (Vi har varit barnsliga med honom, det vet vi, men det blir så när man älskar någon djupt från sitt hjärta.) Filten, som han brukade ligga på i soffan, "hängmattan", och en pipleksak i form av en hamburgare fick han med sig.

En ljuslykta vill vi ha på hans viloplats, tills vidare. Men, men. Han var jätterädd för eld. Så fort han såg att någon tog i en tändare och skulle tända ex. i öppna spisen, gick han bort till ett annat rum.
Därför skall det inte vara något som brinner i lyktan. Det blev ännu en pipleksak, nu i form av en "gubbpenna".

Bada barnen ville gräva igen gropen och räfsa.
För att få det ännu finare, föreslog Philip att de skulle plocka fina röda löv och lägga ovanpå jorden.
När vi alla var belåtna med den fina stunden med Amadeus, sa Cajsa. "Nu ska vi sjunga". Jag sjöng några rader "får man ta hunden med sig in i himlen.....". Det var inget bra val ..........Så Cajsa sjöng "Du gamla du fria, du söta hund" (jag minns inte fortsättningen, tyvärr)

Det jag skrivit om Amadeus begravning, är så viktigt.
Barn ska få vara så delaktiga, som de önskar, vid sådana här tillfällen. Den fina stunden vi hade under träden, och det allvar, som barnen agerade på, är ett bevis på detta. Alla liv ska ha ett värdigt liv, och ett värdigt slut på jorden. Tack barnen för att ni gjorde det så fint för Amadeus, D-den, D-dus, Dedeladededi, Pojke-lojke-lonken. (Kärt barn har många namn)

Idag på förmiddagen gick Krister en promenad på 5 km. Jag önskar jag hade hans självdiciplin , när det gäller träna, träna och åter träna. I den takt, som känns bra.
Jag gjorde ett gott försök i eftermiddags. Jag cyklade till Patricia och James i Anderstorp. (En dryg mil) Krister kom efter med bilen och cykelstället påsatt på den :) ;)

Vi var så nyfikna på att få inspektera den nya datorn som James har skaffat sig. Han har köpt alla delar till den och byggt den själv. Jag förundras över hans datorintresse och kunnande.
Tack för att du är så duktig på datorer Jamie. Det har vi haft och har oersättlig hjälp av.

Ikväll har jag gjort mysli. Det blir ett litet smakprov nu tillsammans med yoghurt, som  nattamat ;)

T:C:Y

Brittsommar / indiansommar

29:e september, 20 grader och härligt solsken. Vilket underbart höstväder.
Jag tycker om alla årstiderna, alla har något speciellt.
Men hösten, känner jag så där lite extra för :) Det kan regna och storma, då gillar jag att sitta inne och kura, lyssna på hur det smattrar mot fönsterrutorna och höra hur det viner runt husknutarna.
Nästa dag kan vädret vara som idag, solsken och hög frisk luft, perfekt för en cykeltur eller skön promenad. Vi cyklade, en för oss lång runda ,och hälsade på min bror och svägerska.
Enligt meteorologerna är det "indiansommar" vi haft idag.  "Brittsommar" ska infalla någon dag mellan 4-10 oktober.

Höstfärgerna i naturen är inte så intensiva i år, som de oftast brukar. Lite för mycket regn och för varma nätter, kanske är en av orsakerna. Jag tycker ändå, att naturens `höstpalett´ 2011 har fina färger.

En ensam och övergiven, men levnadsglad Blåklocka.

Inget för svampkorgen, men så vackra att titta på.

Förra veckan var en gemytlig och mycket trevlig vecka.
Långt om länge, blev det äntligen av att jag och härliga väninnan "Fröken Ström d.y." äntligen träffades. Vi träffades över en fika på Bernts i Anderstorp. Många härliga skratt och intensivt pratande, gjorde att tiden gick allt för fort. Tur för fiket att inte alla besökare sitter två och en halv timma och fikar :)

På torsdagen var jag en, bland många fler "orkidéberoende", på orkidéutställning med föreläsning, på Blomsterlandet i Värnamo. Många fina orkidéer fanns att köpa. Jag fick med mig några monterade småttingar hem till odlingsskåpet.
På lördagen var jag tillbaks på Blomsterlandet, nu tillsammans med Krister. Där träffade vi några medlemmar från FORK, ( F-läns ORkidé Klubb). Givetvis fanns det med ännu en orkidé hem.

Orkidéutstälnningen och föreläsningen gav mig inspiration, välbehövlig sådan. På söndagen tog jag med mig svampkorgen ut i skogen. Nu var det inte svamp som skulle plockas, utan jag tog sikte på vitmossan i ett kärr.
Det tog tid och gav värk i händer och handleder, mossan skall klippas av ett par cm, inte ryckas upp. Får rötterna vara kvar, växer mossan till sig fint igen.
En hel del mossa blev det.
Veckan som gått har jag planterat om 35 orkidéer i vitmossa. Hoppas nu att mossan är rätt medicin för de mer eller mindre misskötta plantorna.

Mjuk och skön vitmossa, trots sin gröna färg.

Krister har ett besök hos hjärtläkare avklarat. Han var, efter omständigheterna,  nöjd. I fortsättningen om inte något speciellt inträffar, och det SKALL DET INTE! , vara  Gnosjö vårdcentral, som följer upp honom.
Någon kallelse till Urologen har ännu inte dykt upp, vilket det är hög tid för.

Något svar på hudförändringen, som jag fick bortopererad första september, har jag inte fått. Så jag förutsätter att provet är/var negativt.

T.C.Y

September, flygplanstragediernas månad.

Vilket underbart höstväder det har varit idag. Solig och hög, frisk luft.
På förmiddagen var vi på en shoppingrunda och avslutade den med restaurangmat.
Efter det blev det en liten kort siesta, innan vi tog en skön långpromenad.

Solen behövs lite extra nu, för att lysa upp det mörka, som vi påminns om extra mycket nu.
Som det fruktansvärda, som hände i Ryssland i veckan, då ett flygplan störtade. En katastrof som gjorde slut på ett helt ishockeylag, där också Stefan Liv, före detta duktig målvakt i HV71 också fanns med.
Orsaken till olyckan tror jag inte är fastställd ännu.
Tekniskt eller mänskligt fel, i vilket fall, så är den inte orsakad med berått mod, som olyckan 11:e september i USA, för tio år sedan. Än idag, när jag ser film eller bilder på hur flygplanet kommer och kör in i tornen, verkar det som en mardröm.

 Här är Julia Othmers fantastiskt fina låt "The First Day",som hon gjort för att hedra alla offer den 11 september. Detta är inte bara en låt för det ofattbara som hände då, utan även nu då så många människor sörjer Stefan Liv och hans lagkamrater. Ja för alla, som förlorat någon kär, antingen känd eller okänd.

T.C.Y

"Det är okej att känna" - Ung Cancer

En känslomässig och talade film, som berör. Ett måste på Änglagårdens blogg.