Vårsysslor och lite annat

Tiden går fort. 

Det är nu sju veckor sedan Krister avslutade strålningsbehandlingen.......... och fortfarande har han inte fått någon kallelse för skiktröntgen och inte heller något återbesök för besked om resultatet av strålningen. 

Det var jobbigt med alla resorna för behandlingen, men det är ta mig sjutton mycket värre med denna ovissa väntan.

Vi tror och hoppas på ett tillfredsställande resultat och njuter av och tar vara på dagen.

Idag är det 3:e April och vi firade Påsk, redan för en vecka sedan. 

Påskafton och Påskdagen firade vi tillsammans med Tina och Cajsa. En liten enkel påsksupé och så lite gott vin på kvällen blev det. Men ingen påskeld eller påsksmällare, inte ens prickskjutning med luftgevär. Vädret inbjöd inte till någon utevistelse, regn och lite blåsigt.

 

Denna maffiga orkidé, en Dendrobium, fick vi som påskpresent av våra flickor när de kom på Påskafton. Den kommer blomma länge med så många knoppar. (Om den nu får den skötsel som den vill ha.)

Många av mina orkidéer har jag fått markera som "döda" i min orkidédokumentation.

Men, det finns också de orkidéer som försöker se till att antalet inte sjunker för mycket.

En Phalaenopsis equestris, som jag haft ganska länge och som har fått keikies (barn), är nu inte bara mamma utan har också blivit mormor, till tvillingar. 

I glaskrukan står "barn nummer ett", som nu är mamma till "tvillingarna". På stängeln till vänster sitter den ena och blommar nu, på stängeln till höger kommer kommer den andra alldeles i toppen av stjälken. Sådana här orkidéupplevelser gör att orkidéintresset får en extra kick. Det behövs när den ena efter den andra plantan får åka på komposten.

Tomat och gurkodlingen verkar gå bra, "peppar, peppar ta i trä". (Knackar mig i huvudet ;) )

Tomatplantorna frösådde jag 11: februari, gurkplantorna några dagar senare.

Jag var för tidigt ute med att så, men det är inte så lätt när det kliar i fingrarna för att sätta igång. 

Får nog sätta upp bubbelplast och frostvakten i växthuset, då kan de få flytta ut dit. Ska bara tvätta glaset i växthuset först, blir det någorlunda varmt i morgon, så ska jag göra det då.

Förra sommaren när jag vattnade hos Magnus och Pia, när de var på semester, samlade jag på mig frökapslar av små minipenséer. Mot förmodan grodde, jag tror alla fröerna, så nu har jag säkert 400 microsmå plantor.Jag har omskolat en hel del, men har minst lika många småttingar kvar. Klarar de omskolade sig, blir det till att kasta de som är kvar i såjorden.

Idag blev det premiär för flytt från vinterförvaring till växthuset, för ett par växter. Det var bl.a ampeljordgubbar, jordgubbsmynta, Christmas Tree, ramslök och smultron.

De plantorna fick åka enhjuling, resterande kommer att få åka fyrhjuling.

I eftermiddags när jag gav de vilda fåglarna mat, ja då blev jag riktigt lycklig. När jag höll på vid fågelbordet kom den så söta Stjärtmesen och åt. Den ser ut som en liten ullboll med lång stjärt. Jag var ca. 30 cm från dem och hade som tur var med mig mobilen. Utan att de blev rädda, kunde jag ta upp den ur fickan och filma när de åt.

(Om ljudet är högt på kan man höra hur de tjattrar och hur en talgtoxe, inte lika tuff, sitter i trädet bredvid, och man hör hur irriterad den är av min närvaro)

T.C.Y.

Återbesök, rådjur och odling

Idag avslutade vi tågresan, som vi startade för fem år sedan.
Krister hade sitt sista återbesök på Ö-N-H i Jönköping, efter strålningsbehandlingen för halscancern.
Allt såg bra ut, läkaren nöjd och inte minst vi, som också blev glada över att kunna lägga denna resan bakom oss.

Vi har nog ett par veckor till att vänta, innan vi får besked om resultatet av strålningsbehandlingen mot urinblåsecancern. Det går inte att komma ifrån, utan att det är en jobbig väntan. Efter slutresultatet från dagens besök, så tror vi på ett lyckat resultat även denna gång.

Det är inte bara sjukdomar och sjukhusbesök som präglar vår vardag.
Vi tar dagen som den kommer och njuter av den.

Vårsolen som visade sig några dagar, för någon vecka sedan, har nu ångrat sig. Man kan gott säga att den lyser med sin frånvaro. Men jag upplevde något härligt i förrgår framåt kvällskvisten. Koltrasten sjöng! Ljuvlig musik.

Den bästa "naturmedisinen" är naturen själv.
Så gott som varje dag, har vi sju rådjur som kommer för att äta av viltfodret vi ger dem.
Igår var det så mysigt när de ätit och sedan låg bredvid matplatsen och vilade.

De små frösådda tomat och gurkplantorna har fått det lite extra lyxigt i år. Vi har gett dem lite extraljus i form av en växtbelysning. Det är orkidéerna som fått låna ut sin ena belysning. Miniplantorna ser ut att gilla det. Nu får vi bara hoppas att det blir en bättre sommar än föregående, både med sol och värme. En bra odlingssäsong.

Min orkidéodling är inte vad den varit.
Odlingsskåpet ligger så gott som i träda. Jag velar fram och tillbaka, ska jag avveckla det. Ena dagen ja det ska jag, nästa dag nej det ska jag inte. Jag vet jag kommer att sakna det. Rätt vad det är kanske det är både nystädat och nya plantor i skåpet igen. Eller så är det till salu.

Trots misären i skåpet så finns det ändå orkidéer som trivs och blommar, men dom växer  på fönsterbrädor och fönsterbord.
"Phragmipedium wallisii" är trogen till att blomma. Den blommar varje år till min födelsedag. Jag brukar få höra av en del gäster, "är det dom blommorna vi inte får gå nära"? 
Japp, det är det. De långa hängande spröten slutar att växa om de nuddas.

 Trevlig helg.

T.C.Y. 

Trettiotredje och sista gången

Så är det dag "33" och tågresan vi startade fjärde Januari, har nått sin ändhållplats.

Vi är allt lite "sletna" (småländska), trötta på bilåkning, framför allt till Jönköping, men glada att Krister strålats klart.
Tiden har trots allt gått fort och resorna utan några intermesson, även om vi emellanåt  har varit ute i både snöoväder och glashala vägar.

 Avslutningen skulle firas och det gjorde vi i alla enkelhet, när vi kommit hem, med semlor till fikat.

Före strålningen fick vi träffa en läkare på onkologen. Ett slutbesök.
Vi diskuterade bl.a biverkningar av strålningarna och vad som ska ske härnäst.
Vi hade många frågor, som vi inte kunde få svar på. Den viktigaste var om behandlingen har gjort någon verkan.
Först efter en månads väntan (drygt) kommer det bli en skiktröntgen och därefter besök hos urulog.
"Inget är som väntans tider", men strålningen fortsätter att verka ca en månad efter att behandlingen avslutats. Samtidigt som det kan bli fler biverkningar under tiden.

Efter strålningen var nästa besök på Pacemaker-ICD-mottagningen. Av samma anledning som besöket före och efter första strålningen. Här lämnas inget åt slumpen. Det kontrollerades att ICD'n inte tagit skada av strålningsbehandlingen. Det blev ett glädjande besked, den fungerar precis som den ska.

På hemresan igår pratade vi om att det ska bli skönt att inte behöva åka till Jönköping på en vecka.
Då är det min tur, jag har tid till Klinisk bettfysiologi, tandläkare, i Jönköping på onsdag nästa vecka.
Trodde vi ja. Nästan lite skrattretande. När vi öppnade posten, hade Krister en kallelse till Ö-N-H i Jönköping. Han är välkommen dit på måndag.
Vi försökte idag få tiden ändrad till onsdag också, men får veta först i morgon om det går. Det är ett sista återbesök för efterkontroll av strålningen av cancertumören i halsen för fem år sedan.

Nu ska vi njuta av att Krister avslutat ännu ett stort jobb, som strålnigsbehandlingen inneburit för honom och att han genomfört den på ett enormt strongt och positivt sätt. Min kämpe!
Det skulle egentligen firats på ett mer gentilt sätt än med semlor, men det gör vi efter svaret från röntgen.

T.C.Y.

Bara tre gånger kvar

Fredag eftermiddag och vi har nu ledigt i två dagar.

Vi har sagt att vi tar Kristers strålningar, som ett heltidsjobb. Vi fokuserar på det och gör bara det vi känner för, inte mer än det som är ett måste, eller det vi känner för.
När det kommer till "måste", finns det egentligen inte så många "måsten". Jag tror vi "tillverkar" mycket av dem själva.

Idag gjordes strålning nummer 30 av 33.
Det är ofattbart hur fort tiden gått. Det sägs "tiden går fort när man är lycklig". Och vi ÄR trots allt lyckliga.
Vi har gjort de här resorna med humor, fast det emellanåt känts tröttsamt.
Det jag upplever som värst med resorna är motorvägen. När trafiken flyter på är det absolut bra, men det vore bra om alla bilförare kunde använda backspeglar och blinkers.

Det har blivit många trevliga möten i väntrummet på Strålningen. Alla har vi  något gemensamt, antingen som patient eller resesällskap.
Något som står klart är, cancern kan angripa allt på en människokropp. Otäcka cancer.
Men som vi sagt många gånger, vi är tacksamma över den sjukvård som vi har i Sverige.

Världen är bra liten.
När vi idag var vid kassan innan behandlingen, dyker två välkända ansikten upp.

 Tack Doris och Nisse för ett trevligt sällskap på restaurang Matilda och en trevlig pratstund.

Och tack Nisse för versen du delade med dig av och som jag fotograferade. Den ska jag spara, även om jag finns med som en skugga nere i högra hörnet.

Igår när vi gick ut för att åka till Jönköping, hördes ett ivrigt kvittrande från bl.a talgoxarna. De hade fått vårkänslor och påminde mig samtidigt om att, de där tomatfröerna jag beställde hem i höstas, bör komma i jorden snart.

Och jag blev inspirerad, så nu väntar jag på att få se små gröna plantor sticka upp ur jorden inom en vecka.

Väl hemkomna i eftermiddag, till motorvägens kontrast, välkomnades vi av våra vänner, de vilda djuren.
Det var ett intensivt håll- i- gång vid fåglarnas matbord. Där kan de skaffa sin energi från olika sorters frön och "hemmagjort godis", som jag gjort av cocosfett, matolja, havregryn, solrosfrön, cocosflingor och lite flytande smör.

En av mina favoriter bland vinterfåglarna är Stjärtmesen. Har tyvärr synts till allt för sällan i vinter.

Jag börjar nästan tro att rådjuren ser eller hör när jag lägger ut viltfordret till dem.
Det tar inte lång tid innan de kommer fram och tar för sig av maten.
Många säckar foder har det gått åt. Magnus bjöd på tre säckar för ett par veckor sedan och nu är det dags för en ny ranson.
Det är värd varenda krona. Vår livskvalité höjs mycket med deras besök.

Dagens finbesök

Veckan som gått har vi också firat två födelsedagsbarn.

Vi firade svägerskan Marja som fyllt år, och som bjöd på 70-årsfest. Välkommen till klubben Marja.

I lördags firade vi barnbarnet James, som kommit hem från Linköping, så vi kunde krama om och gratulera till 21-årsdagen.

T.C.Y.

Strålningsbehandling dag 14

 Vår resa med Kristers strålbehandling mot cancern i urinblåsan går vidare.

Som jag skrev i inlägget 12/1 skall han strålbehandlas 33 gånger. Idag var det fjortonde gången. Dessa gånger plus ytterligare fem, så har vi kommit drygt halvvägs.
Det är med Kristers och personalens på Strålningen, godkännande som jag lägger upp dagens bilder och videofilmer från behandlingen.

Efter några dagars Jönköpingsresor med riktigt dåliga vägar, både oplogade och glashala, fick vi en riktigt fin resa idag. Det var som att färdas genom olika konstverk. Eller sagolandskap.
Säga vad man vill om årstiden vinter. Men är det riktigt vinterväder, då är vintern en stor konstnär.

Som jag också berättade i förra blogginlägget, är både lokaler och maskiner på Strålningen helt nya.

Jag upplever det inte som en sjukhumiljö när jag kommer dit. Väntrummet "Tellus", ser inbjudande ut med ett fint akvarium och inte minst kaffeautomaten.

Eftersom både jag och Krister är mäkta imponerade av maskinerna och deras teknink, den underbara personalen, vill vi gärna dokumentera en av Kristers besök på behandlingen.


Jag fick vara med vid förberedelsen inne i strålningsrummet.

Förberedelse

Vid förberedelsen inför strålningarna har små punkter tatuerats in på kroppen, där strålarna riktas emot.
De gröna och röda strålarna som syns på filmen, har med strålningsprecisionen att göra. För mig en hel vetenskap, men att strålarna bildar ett kryss exakt över tatueringspunkterna såg jag.
 

När förberedelserna var klara, lämnade vi Krister och rummet, för att gå till "kontrollrummet", där strålningen styrs från och bevakas genom olika skärmar.
Eftersom ingen får vara i rummet under strålningen, filmade jag det hela på övervakningskameran.

De två supergoa tjejerna, som idag tog hand om Krister och som var så snälla och lät mig vara med.

Allt verkar vara så genomtänkt, för patienternas bästa.
Ett exempel på det är, den lugna och avslappnande vyn som finns i taket, för att vila ögonen på.

T.C.Y.

                                                 2016

 

Nej!!!!!!!!!!!!!!!!..................... säg NEJ till cancer!

Nytt år 2016. 

2016 startade vi Krister och jag en ny tågresa, en resa som vi tycker vi inte skulle behöva upprepa, ännu en gång. Förra gången var 2010. Den resan gick inte smärtfritt, men, och det är det viktigaste, vi nådde resmålet.

2016 års resa, startade i början av oktober, med ett återbesök för kontroll av Kristers hjärta.
Blodvärdena hade sjunkit alldeles för mycket, så det blev utredning för att hitta orsaken.
Resultatet blev röntgen av urinvägarna, som vid besök hos Urulogen gav oss en kraftig spark i magen, tumör i urinblåsan.
Det blev en akutremiss till Urulogen i Eksjö två dagar senare, för hyvling av tumören. Läkaren lyckades inte hyvla bort hela tumören eftersom det fanns risk för att komma in i bukhålan, vilket absolut inte får ske.

En vecka senare nytt besök på Urulogen, för provsvar från hyvlingen. 
Nu gällde det att se det nya året med tillförsikt. Och det gör vi!  En fem cm stor tumör, som dessutom är aggressiv och sitter nära bukhålan, skulle vi nu börja kämpa mot. Och det gör vi också och kommer göra, tills vi nått tågresans ändhållplats.

Tre veckor efter första operationen, var det åter igen dags för en ny operation i Eksjö. Denna gång för att se om tumören gått in i urinblåsans muskulatur. 

Nästa återbesök på Urulogen bestämdes det, efter nya provsvar, att behandlingen skulle bli injecering 1 gång/ veckan i 6 veckor och därefter 1 gång / månad i ett år.

Fyra dagar före första injeceringen, fick Krister telefonsamtal från Urulogen i Jönköping. Tiden för injeceringen i Värnamo, hade stoppats och ett besök  för diskussion med läkare i Jönköping skulle det bli istället. Allt detta för att läkaren som opererat i Eksjö var mycket tveksam till hur tumören växer kontra urinblåsans muskler.

Ett besök i Jönköping blev till många besök. Första utredningen gjordes 14 december och sista 23 december. Sammanlagt blev det sex resor med besök hos urulog, Klin Fys (ena dagen med belastning för hjärtat och andra dagen utan), hjärtläkare, onkolog och narkosläkare. Besök för att utreda om Kristers hjärta, pga fyra hjärtinfarkter, varav den fjärde orsakade hjärtstillestånd, klarar av att operera bort urinblåsan, vilket vore allra bäst.
Det är näst intill ofattbart, hur alla möten med olika läkare har organiserats på ett helt fantastiskt sätt. Och inte minst, hur trevliga och tillmötesgående alla varit. Trots att de flesta tider har fått klämmas in mellan andra patienters tider. Vi är både förvånade och framför allt glada för det.
Sista besöket dagen före julafton var hos urulogen. 
Med facit i hand, efter alla undersökningar, fick vi beskedet att han (urulogen) vågade inte operera bort urinblåsan. Han var rätt fram och gick rätt på sak och sa att "det är stor risk att du inte klara av operationen, utan ligger och avlider på operationsbordet". Detta gjorde han på ett mycket humant och fint sätt.
That´s life.

Efter julhelgen, hoppade vi så på tåget den 4:e januari med destination strålningsenheten i Jönköping. Behandling 5 dagar i veckan, sammanlgt 33 gånger. 

Igår var vi premiärlejon, troligtvis ingen som är avundsjuk på oss. Men endå, vi tycker detta är stort.
På förmiddagen invigdes en helt ny strålningsavdelning, med två nya och mer effektiva strålningsmaskiner, som också har mindre risk för strålningsskador.
Vi TROR på dessa och säger, FUCK CANCER. FÖRSVINN!

   


 

  
 Snart är det tjugondag Knut och Julen ska dansas ut.
Vi har haft en toppenfin och rolig julafton, med våra barn, barnbarn, bror och svägerska. Och trots intensiva sjukhusresor, saknades inte något av våra Julars traditioner. (jo en sak, mindre städning (heheheh)
Nyårsafton firade jag och Krister på tu man hand, något som har blivit lite av en tradition också. 
Jag bjuder på en hemlig trerätters supé, där det är slipstvång.

 Tovad tavla med änglavingar, är en julklapp till mig från Cajsa. Tovningen är ett skolarbete. Är så glad för den.


T.C.Y.










 

Kan inte sluta att fascineras av himlen.
 Antingen det är en stjärnklar natt, solnedgång, månen, molnen eller en klarblå himmel är det på något sätt magiskt.

Denna veckan har den bjudit på intressanta upplevelser.

Natten mellan söndag och måndag, visade månen upp sig, så som jag aldrig tidigare upplevt. Det var väl värt att inte krypa till sängs förrän klockan sex på morgonen.

Med kamerastativet uppriggat ute i trädgården, och klädd i  täckjacka, mössa och vantar , blev det till slut drygt 200 bilder tagna. (Med stor variation på bildkvalitén. Både jag och kameran blev nog för trötta till slut)

Ikväll, när solen gick ner,färgade den himlen till ett eldhav.
Så klart skulle det också dokumenteras. Och det fick bli en oredigerad lite filmstump.

Igår när jag var med Tina i Linköping, besökte vi Domkyrkan innan vi åkte hem. En mycket vacker kyrka.

Ljusbäraren i kyrkan var så fin.

Nersänkta i golvet fanns Frälsarkransens pärlor.
Här är ett par av dem.

 Skulptur av Charlotte Gyllenhammar

Efter besöket i Domkyrkan gick vi för att hitta någonstans att äta.
Det var inte svårt och Tina fick in mig på en sushirestaurang.........men där gick gränsen vid val av maträtt. Jag var ute ur restaurangen ganska snart igen. Men mätta blev vi på en annan restaurang. (Sorry Tina. Puss!)

T.C.Y.