Pingsthelgen 2016

Vilken fin Pingstafton vi har fått vara med om.

Vi fick vara med och fira vårt yngsta barnbarn Cajsas konfirmation.
Det är något speciellt med konfirmation. Så härligt att se när de fina ungdomarna tågar in i kyrkan i sina vita kåpor. Lite rörande tycker jag, som ett steg in i vuxenvärlden. Och framför allt en bekräftelse på Dopet.

 Konfirmationen hölls i Hångers kyrka. För mig lite speciellt, eftersom jag älskar altartavlan, som är så fin och likadan som altartavlan i Gnosjö kyrka. 
Den inger trygghet och har följt mig sedan jag var liten och gick i söndagsskolan, konfirmerades och när jag och Krister gifte oss i Gnosjö kyrka.

Efter konfirmationsgudstjänsten, åkte vi vidare till församlingshemmet i Forsheda, där Cajsa bjöd på god mat och kaffe med tårta. 

Tårtan, som är gjord efter Cajsas önskemål.

Naturen är som vackrast vid Pingstiden. När vi åkte till Hånger, gick vägen stundtals genom bokskog. Det var lite som att åka genom en grönskande, lummig och skir sal.

Vädret har varit riktigt soligt och varmt sista tiden. 
Perfekt, för nu har jag fått allt färdigplanterat och det som behövts klippas ner klart. Växterna har fått sin rätta plats, där de ska växa till sig och framöver ge både blomfägring och tomater. (Förhoppningsvis). 

 Kanske det lär blir någon slanggurka också. Men jag och gurkodling går inte så bra ihop. Av drygt 10 plantor som jag frösått, har jag nu två kvar, där den ena egentligen kan räknas som en halv. Ja ja, om mina plantor inte vill, så finns det gurkor i affären.

 Tack Tina för den egenhändigt dekorerade vattenflaskan. Den är perfekt att ha med ute när jag "arbetar" i trädgården eller växthuset.

Lagom till Pingsthelgen ändrades vädret rejält. Till betydligt kallare temperatur. +5 grader på natten är väl svalt för speciellt tomatplantorna. Men jag tar risken att ha kvar dem ute utan att täcka över dem. 

Vi har väntat och väntat på att Krister skall få kallelse till Urulogen, så vi ska få ett resultat av strålningarna.
Till sist ringde vi och kollade om  och när det blir. Svaret blev i slutet av Maj.
En kallelse kom i veckan med tid till 30 Maj. Dagen efter ringde de från Urulogen och ändrade tiden till 17 Maj.
Nu väntar vi inte, nu hoppas vi!!!

T.C.Y.   
   

Luriga April

För knappt en vecka sedan stog jag ute i bara bikinibehå och planterade om tomatplantorna för sista gången, nu i hinkar.
Nöjd och belåten med resultatet, hängde jag in dom i plasttältet, som jag provisoriskt gjort i växthuset, och med frostvakten som vakar över temperaturen där inne. Med facit i hand, så är det allt tur att jag har frostvakten där.
Så typiskt April. Sol, regn, snö, hagel och nattfrost. De två sista nätterna har termometern visat  - 2,2 grader.
Stor tacksamhet till den person, som uppfann frostvakten, som startar när temperaturen är under +13 grader i tältet.


 22 April. Nu vill det till att hålla tummarna. Hoppas på många tomater och minst en av varje sort, så jag kan spara några kärnor att så nästa odlingssäsong.

24 April. Inte direkt önskeväder, men jag tror detta är vad som behövs, för att våren, som ska hälsas välkommen till helgen, känner sig välkommen. Och kommer då.

Tråkigt för växtligeheten, men värre för alla småfåglar, speciellt flyttfåglarna som inte är vana vid vintern.
Vi har haft flockar med runt tjugo Bofinkar, som varit och ätit av fågelmaten. Jag led verkligen med den lille Bofinken Knut, som gick runt bland haglet utanför fönstret.

 

_ _ _ _ _

En bild kan säga mer än tusen ord.
Här om dagen när Krister skalade ett apelsin till sig, frågade han om jag ville ha halva eftersom det var så stort. Jag tackade ja och fick ena halvan och samtidigt skalen från apelsinet. 
Om jag blev förvånad, när jag lade ifrån mig skalen på bänken?! Jo det blev jag. Ett av skalen var ett fint hjärtan.
Delad kärlek är dubbel kärlek. Hjärtat ligger nu i press och jag ska försöka klura ut hur jag ska kunna behålla det, utan att det skrumpnar eller ruttnar. (Tar gärna emot "konserveringstips").

"Inga brev är bra brev". Men inte alltid. I varje fall inte som nu, när vi vet att det måste komma ett brev med en kallelse för röntgen, till Krister. Innan dess inget besked om resultatet av strålningarna. Om två dagar är det tio veckor sedan sista strålningen. Nu tycker vi att det är en onödigt lång och energikrävande väntan.

Under tiden vi väntat, har jag varit hos sjukgymnast och fått träningsschema för tumbasartros och hälsporre. Inta några svåra eller jobbiga övningar alls, men det vill till att ha disciplin på sig och träna efter schemat.

                                       
                                                _ _ _ _ _

Flera kända artister har under senaste året avlidit. Både svenska och utländska. Tråkigt, de tillförde så mycket med sin musik och deras musik kommer alltid att finnas kvar.

1977 den störste av alla, Kungen Elvis bara 42 år och nu Prince 57 år. 
När "Purple Rain" spelas, då skruvar jag upp volymen och njuter.
 

 http://fr.musicplayon.com/play?v=438031


Bilder för att hedra Prince, som min kusins dotter i USA, delat på facebook. 

 The Eiffel Tower, The Empire State Building, Niagara Falls, and The Superdome tonight

T.C.Y.

Växthus, odling och föreläsning

Nu är våren rejält på gång. Härligt!

De första vårtecknen, så som tussilago, blå-och vitsippor, har vi kunnat njuta av en tid nu.
En växt jag aldrig haft tidigare och som jag inte ens visste fanns, fick jag av Nettan och Ingemar när jag fyllde år i Mars förra året. En Balkansippa.När den blommat över, planterade jag ut den i gräsmattan, där vår lille Amadeus ligger.Vilken glad överraskning det blev, när jag för några dagar sedan fick se att den klarat sig.Den hade fått små blomknoppar, som nu börjat slå ut. Dessutom har plantan vuxit till sig duktigt. Glädje!







Våren innebär mycket arbete, men ett roligt och avkopplande arbete.
Växthuset och all förberedelse för odling är det som jag prioriterar nu. Visst behöver jag rasta "Fido(dammsugaren) inomhus emellanåt, men försöker ta vara på de fina dagarna utomhus istället.
I helgen tvättades glasrutorna i växthuset ut och invändigt. Det är otroligt att det kan bli så mycket alger och smuts på ett år.
Nu är det gjort och fint blev det.

Rygg, händer och fötter tyckte det var tillräckligt jobb med tvättningen. Dagen efter blev det därför dammsugning, också det i växthuset.
(Jag är tacksam för snickaren, som var här för några år sedan. När jag såg hans arbetsbyxor, kom jag på att "såna däringa" med rejäla knäskydd borde jag ha). 
Jag köpte ett par och vill påstå att det var ett bra köp. Jag låg på knä och dammsög mellan springorna på golvet. Det var som ett mindre pass på gymmet.
 
Färdigstädat! Nu var det dags att förbereda för mina frösådda plantors utflytt.
Kalla nätter och ibland till och med frost, gör att plantorna behöver extra skydd ett tag framöver.

Ett provisoriskt tält, av vädringsställ och bubbelplast är också fixat. Det tillsammans med frostvakten, hoppas jag gör så att plantorna klarar av flytten från källaren till växthuset.

Igår planterades fyra gurkplantor om, i deras slutstation, en 90 liters murarbalja.
De fick bli först ut att tälta. Det är alltid lika spännande att se om de klarat natten. Första natten gjorde de det.

Nästa odlingsprojekt är omplantering av tomatplantorna. 13 sorter och helst två av varje är planerat. Men tvivlar starkt på att det blir så.
Eftersom jag skall odla dem upp och ner i hinkar, blir det svårt att luska ut plats till alla.
Jag testade förra året med "upp-och-nerodling" och blev nöjd med det. Förutom att tomaterna inte mognade, men det får förra sommarens väder ta ansvar för.
 
Krister tillverkade idag krokar, som jag kommer att hänga upp hinkarna i. Vi trodde inte vi hade något material hemma för det. Men som oftast kommer han på någon lösning och hux flux, hade jag fått mina krokar.

Märket på kepsen.

Att en person, som haft fyra hjärtinfakter, den fjärde med hjärtstillestånd, halscancer med 35 strålningsbehandlingar, prostatacancer och urinblåsecancer med 33 strålningsbehandlingar, bär en keps med "Life is good", det är enormt stort. Mycket stort! Han bär inte bara kepsen, utan han lever där efter också.
Detta trots, att han ännu inte fått kallelse för skiktröntgen, efter strålningarna som avslutades för över sju veckor sedan. Därmed heller inget besked om resultatet.
Men som sagt, vi lever efter kepsens slogan.
 
På tal om kepsar.
Förra veckan var jag på en givande föreläsning med Torkild Sköld.
Han sålde kepsar där han skänker överskottet till cancerfonden.
Jag köpte så klart en keps, en "Gnällkeps". Jag har läst om denna Gnällkeps tidigare, men inte riktigt förstått vitsen med den.
Nu gör jag det. Vi gnäller över mycket, visserligen kan vi inte påverka allt som händer, men en hel del.

Som till exempel, när jag satt i växthuset och njöt av att städningen var avklarad, satt jag och klagade över ogräset, som trängt upp in vid golvet.


Japp! Jag hämtade och tog på mig min Gnällkeps.

Så klart är det upp till var och en, att tolka formeln på kepsen, så som den själv vill.
Just idag, tolkade jag den på detta sätt.

                                             Händer

X Reagerar
 

 

                                                          =  Resultat

Det var så mycket att ta till sig och smälta, det Torkild ptatade om. Jag kommer absolut gå och lyssna till hans peppande och klokhet, nästa gång han kommer att föreläsa i närheten.
 
Fem punkter, med mycket innebörd i. Ord, som jag försöker ta till mig. Inte så lätt, men träning ger färdighet.

Ett av Torkilds ordspråk: "Från och med idag så slutar du att jämföra dig med alla andra. De andra är så många och de är ändå inte som du. Bara du är bäst på att vara du".

 Ett långt inlägg, utan någon röd tråd blev det idag.
Men som sagt, "våren är rejält på gång" och den första som inspekterade vårstädningen i växthuset, var Ärland Ärlandsson. En efterlängtad gäst, som anlände igår. Välkommen!

Här hade jag tänkt avsluta dagens blogginlägg. Men!

Minipenséerna jag sådde från de frön, som blev av frökapslarna jag"stal" förra året, har jag omskolat klart. Drygt 70 styck, men har minst dubbelt så många kvar ( inte omskolade). Om någon vill ta hand om och omskola dem, så är det bara att hämta. Annars blir det komposten nästa. Det skall bli lila eller rosa blommor på plantorna.






T.C.Y.

Vårsysslor och lite annat

Tiden går fort. 

Det är nu sju veckor sedan Krister avslutade strålningsbehandlingen.......... och fortfarande har han inte fått någon kallelse för skiktröntgen och inte heller något återbesök för besked om resultatet av strålningen. 

Det var jobbigt med alla resorna för behandlingen, men det är ta mig sjutton mycket värre med denna ovissa väntan.

Vi tror och hoppas på ett tillfredsställande resultat och njuter av och tar vara på dagen.

Idag är det 3:e April och vi firade Påsk, redan för en vecka sedan. 

Påskafton och Påskdagen firade vi tillsammans med Tina och Cajsa. En liten enkel påsksupé och så lite gott vin på kvällen blev det. Men ingen påskeld eller påsksmällare, inte ens prickskjutning med luftgevär. Vädret inbjöd inte till någon utevistelse, regn och lite blåsigt.

 

Denna maffiga orkidé, en Dendrobium, fick vi som påskpresent av våra flickor när de kom på Påskafton. Den kommer blomma länge med så många knoppar. (Om den nu får den skötsel som den vill ha.)

Många av mina orkidéer har jag fått markera som "döda" i min orkidédokumentation.

Men, det finns också de orkidéer som försöker se till att antalet inte sjunker för mycket.

En Phalaenopsis equestris, som jag haft ganska länge och som har fått keikies (barn), är nu inte bara mamma utan har också blivit mormor, till tvillingar. 

I glaskrukan står "barn nummer ett", som nu är mamma till "tvillingarna". På stängeln till vänster sitter den ena och blommar nu, på stängeln till höger kommer kommer den andra alldeles i toppen av stjälken. Sådana här orkidéupplevelser gör att orkidéintresset får en extra kick. Det behövs när den ena efter den andra plantan får åka på komposten.

Tomat och gurkodlingen verkar gå bra, "peppar, peppar ta i trä". (Knackar mig i huvudet ;) )

Tomatplantorna frösådde jag 11: februari, gurkplantorna några dagar senare.

Jag var för tidigt ute med att så, men det är inte så lätt när det kliar i fingrarna för att sätta igång. 

Får nog sätta upp bubbelplast och frostvakten i växthuset, då kan de få flytta ut dit. Ska bara tvätta glaset i växthuset först, blir det någorlunda varmt i morgon, så ska jag göra det då.

Förra sommaren när jag vattnade hos Magnus och Pia, när de var på semester, samlade jag på mig frökapslar av små minipenséer. Mot förmodan grodde, jag tror alla fröerna, så nu har jag säkert 400 microsmå plantor.Jag har omskolat en hel del, men har minst lika många småttingar kvar. Klarar de omskolade sig, blir det till att kasta de som är kvar i såjorden.

Idag blev det premiär för flytt från vinterförvaring till växthuset, för ett par växter. Det var bl.a ampeljordgubbar, jordgubbsmynta, Christmas Tree, ramslök och smultron.

De plantorna fick åka enhjuling, resterande kommer att få åka fyrhjuling.

I eftermiddags när jag gav de vilda fåglarna mat, ja då blev jag riktigt lycklig. När jag höll på vid fågelbordet kom den så söta Stjärtmesen och åt. Den ser ut som en liten ullboll med lång stjärt. Jag var ca. 30 cm från dem och hade som tur var med mig mobilen. Utan att de blev rädda, kunde jag ta upp den ur fickan och filma när de åt.

(Om ljudet är högt på kan man höra hur de tjattrar och hur en talgtoxe, inte lika tuff, sitter i trädet bredvid, och man hör hur irriterad den är av min närvaro)

T.C.Y.

Återbesök, rådjur och odling

Idag avslutade vi tågresan, som vi startade för fem år sedan.
Krister hade sitt sista återbesök på Ö-N-H i Jönköping, efter strålningsbehandlingen för halscancern.
Allt såg bra ut, läkaren nöjd och inte minst vi, som också blev glada över att kunna lägga denna resan bakom oss.

Vi har nog ett par veckor till att vänta, innan vi får besked om resultatet av strålningsbehandlingen mot urinblåsecancern. Det går inte att komma ifrån, utan att det är en jobbig väntan. Efter slutresultatet från dagens besök, så tror vi på ett lyckat resultat även denna gång.

Det är inte bara sjukdomar och sjukhusbesök som präglar vår vardag.
Vi tar dagen som den kommer och njuter av den.

Vårsolen som visade sig några dagar, för någon vecka sedan, har nu ångrat sig. Man kan gott säga att den lyser med sin frånvaro. Men jag upplevde något härligt i förrgår framåt kvällskvisten. Koltrasten sjöng! Ljuvlig musik.

Den bästa "naturmedisinen" är naturen själv.
Så gott som varje dag, har vi sju rådjur som kommer för att äta av viltfodret vi ger dem.
Igår var det så mysigt när de ätit och sedan låg bredvid matplatsen och vilade.

De små frösådda tomat och gurkplantorna har fått det lite extra lyxigt i år. Vi har gett dem lite extraljus i form av en växtbelysning. Det är orkidéerna som fått låna ut sin ena belysning. Miniplantorna ser ut att gilla det. Nu får vi bara hoppas att det blir en bättre sommar än föregående, både med sol och värme. En bra odlingssäsong.

Min orkidéodling är inte vad den varit.
Odlingsskåpet ligger så gott som i träda. Jag velar fram och tillbaka, ska jag avveckla det. Ena dagen ja det ska jag, nästa dag nej det ska jag inte. Jag vet jag kommer att sakna det. Rätt vad det är kanske det är både nystädat och nya plantor i skåpet igen. Eller så är det till salu.

Trots misären i skåpet så finns det ändå orkidéer som trivs och blommar, men dom växer  på fönsterbrädor och fönsterbord.
"Phragmipedium wallisii" är trogen till att blomma. Den blommar varje år till min födelsedag. Jag brukar få höra av en del gäster, "är det dom blommorna vi inte får gå nära"? 
Japp, det är det. De långa hängande spröten slutar att växa om de nuddas.

 Trevlig helg.

T.C.Y. 

Trettiotredje och sista gången

Så är det dag "33" och tågresan vi startade fjärde Januari, har nått sin ändhållplats.

Vi är allt lite "sletna" (småländska), trötta på bilåkning, framför allt till Jönköping, men glada att Krister strålats klart.
Tiden har trots allt gått fort och resorna utan några intermesson, även om vi emellanåt  har varit ute i både snöoväder och glashala vägar.

 Avslutningen skulle firas och det gjorde vi i alla enkelhet, när vi kommit hem, med semlor till fikat.

Före strålningen fick vi träffa en läkare på onkologen. Ett slutbesök.
Vi diskuterade bl.a biverkningar av strålningarna och vad som ska ske härnäst.
Vi hade många frågor, som vi inte kunde få svar på. Den viktigaste var om behandlingen har gjort någon verkan.
Först efter en månads väntan (drygt) kommer det bli en skiktröntgen och därefter besök hos urulog.
"Inget är som väntans tider", men strålningen fortsätter att verka ca en månad efter att behandlingen avslutats. Samtidigt som det kan bli fler biverkningar under tiden.

Efter strålningen var nästa besök på Pacemaker-ICD-mottagningen. Av samma anledning som besöket före och efter första strålningen. Här lämnas inget åt slumpen. Det kontrollerades att ICD'n inte tagit skada av strålningsbehandlingen. Det blev ett glädjande besked, den fungerar precis som den ska.

På hemresan igår pratade vi om att det ska bli skönt att inte behöva åka till Jönköping på en vecka.
Då är det min tur, jag har tid till Klinisk bettfysiologi, tandläkare, i Jönköping på onsdag nästa vecka.
Trodde vi ja. Nästan lite skrattretande. När vi öppnade posten, hade Krister en kallelse till Ö-N-H i Jönköping. Han är välkommen dit på måndag.
Vi försökte idag få tiden ändrad till onsdag också, men får veta först i morgon om det går. Det är ett sista återbesök för efterkontroll av strålningen av cancertumören i halsen för fem år sedan.

Nu ska vi njuta av att Krister avslutat ännu ett stort jobb, som strålnigsbehandlingen inneburit för honom och att han genomfört den på ett enormt strongt och positivt sätt. Min kämpe!
Det skulle egentligen firats på ett mer gentilt sätt än med semlor, men det gör vi efter svaret från röntgen.

T.C.Y.

Bara tre gånger kvar

Fredag eftermiddag och vi har nu ledigt i två dagar.

Vi har sagt att vi tar Kristers strålningar, som ett heltidsjobb. Vi fokuserar på det och gör bara det vi känner för, inte mer än det som är ett måste, eller det vi känner för.
När det kommer till "måste", finns det egentligen inte så många "måsten". Jag tror vi "tillverkar" mycket av dem själva.

Idag gjordes strålning nummer 30 av 33.
Det är ofattbart hur fort tiden gått. Det sägs "tiden går fort när man är lycklig". Och vi ÄR trots allt lyckliga.
Vi har gjort de här resorna med humor, fast det emellanåt känts tröttsamt.
Det jag upplever som värst med resorna är motorvägen. När trafiken flyter på är det absolut bra, men det vore bra om alla bilförare kunde använda backspeglar och blinkers.

Det har blivit många trevliga möten i väntrummet på Strålningen. Alla har vi  något gemensamt, antingen som patient eller resesällskap.
Något som står klart är, cancern kan angripa allt på en människokropp. Otäcka cancer.
Men som vi sagt många gånger, vi är tacksamma över den sjukvård som vi har i Sverige.

Världen är bra liten.
När vi idag var vid kassan innan behandlingen, dyker två välkända ansikten upp.

 Tack Doris och Nisse för ett trevligt sällskap på restaurang Matilda och en trevlig pratstund.

Och tack Nisse för versen du delade med dig av och som jag fotograferade. Den ska jag spara, även om jag finns med som en skugga nere i högra hörnet.

Igår när vi gick ut för att åka till Jönköping, hördes ett ivrigt kvittrande från bl.a talgoxarna. De hade fått vårkänslor och påminde mig samtidigt om att, de där tomatfröerna jag beställde hem i höstas, bör komma i jorden snart.

Och jag blev inspirerad, så nu väntar jag på att få se små gröna plantor sticka upp ur jorden inom en vecka.

Väl hemkomna i eftermiddag, till motorvägens kontrast, välkomnades vi av våra vänner, de vilda djuren.
Det var ett intensivt håll- i- gång vid fåglarnas matbord. Där kan de skaffa sin energi från olika sorters frön och "hemmagjort godis", som jag gjort av cocosfett, matolja, havregryn, solrosfrön, cocosflingor och lite flytande smör.

En av mina favoriter bland vinterfåglarna är Stjärtmesen. Har tyvärr synts till allt för sällan i vinter.

Jag börjar nästan tro att rådjuren ser eller hör när jag lägger ut viltfordret till dem.
Det tar inte lång tid innan de kommer fram och tar för sig av maten.
Många säckar foder har det gått åt. Magnus bjöd på tre säckar för ett par veckor sedan och nu är det dags för en ny ranson.
Det är värd varenda krona. Vår livskvalité höjs mycket med deras besök.

Dagens finbesök

Veckan som gått har vi också firat två födelsedagsbarn.

Vi firade svägerskan Marja som fyllt år, och som bjöd på 70-årsfest. Välkommen till klubben Marja.

I lördags firade vi barnbarnet James, som kommit hem från Linköping, så vi kunde krama om och gratulera till 21-årsdagen.

T.C.Y.