Brittsommar / indiansommar

29:e september, 20 grader och härligt solsken. Vilket underbart höstväder.
Jag tycker om alla årstiderna, alla har något speciellt.
Men hösten, känner jag så där lite extra för :) Det kan regna och storma, då gillar jag att sitta inne och kura, lyssna på hur det smattrar mot fönsterrutorna och höra hur det viner runt husknutarna.
Nästa dag kan vädret vara som idag, solsken och hög frisk luft, perfekt för en cykeltur eller skön promenad. Vi cyklade, en för oss lång runda ,och hälsade på min bror och svägerska.
Enligt meteorologerna är det "indiansommar" vi haft idag.  "Brittsommar" ska infalla någon dag mellan 4-10 oktober.

Höstfärgerna i naturen är inte så intensiva i år, som de oftast brukar. Lite för mycket regn och för varma nätter, kanske är en av orsakerna. Jag tycker ändå, att naturens `höstpalett´ 2011 har fina färger.

En ensam och övergiven, men levnadsglad Blåklocka.

Inget för svampkorgen, men så vackra att titta på.

Förra veckan var en gemytlig och mycket trevlig vecka.
Långt om länge, blev det äntligen av att jag och härliga väninnan "Fröken Ström d.y." äntligen träffades. Vi träffades över en fika på Bernts i Anderstorp. Många härliga skratt och intensivt pratande, gjorde att tiden gick allt för fort. Tur för fiket att inte alla besökare sitter två och en halv timma och fikar :)

På torsdagen var jag en, bland många fler "orkidéberoende", på orkidéutställning med föreläsning, på Blomsterlandet i Värnamo. Många fina orkidéer fanns att köpa. Jag fick med mig några monterade småttingar hem till odlingsskåpet.
På lördagen var jag tillbaks på Blomsterlandet, nu tillsammans med Krister. Där träffade vi några medlemmar från FORK, ( F-läns ORkidé Klubb). Givetvis fanns det med ännu en orkidé hem.

Orkidéutstälnningen och föreläsningen gav mig inspiration, välbehövlig sådan. På söndagen tog jag med mig svampkorgen ut i skogen. Nu var det inte svamp som skulle plockas, utan jag tog sikte på vitmossan i ett kärr.
Det tog tid och gav värk i händer och handleder, mossan skall klippas av ett par cm, inte ryckas upp. Får rötterna vara kvar, växer mossan till sig fint igen.
En hel del mossa blev det.
Veckan som gått har jag planterat om 35 orkidéer i vitmossa. Hoppas nu att mossan är rätt medicin för de mer eller mindre misskötta plantorna.

Mjuk och skön vitmossa, trots sin gröna färg.

Krister har ett besök hos hjärtläkare avklarat. Han var, efter omständigheterna,  nöjd. I fortsättningen om inte något speciellt inträffar, och det SKALL DET INTE! , vara  Gnosjö vårdcentral, som följer upp honom.
Någon kallelse till Urologen har ännu inte dykt upp, vilket det är hög tid för.

Något svar på hudförändringen, som jag fick bortopererad första september, har jag inte fått. Så jag förutsätter att provet är/var negativt.

T.C.Y

September, flygplanstragediernas månad.

Vilket underbart höstväder det har varit idag. Solig och hög, frisk luft.
På förmiddagen var vi på en shoppingrunda och avslutade den med restaurangmat.
Efter det blev det en liten kort siesta, innan vi tog en skön långpromenad.

Solen behövs lite extra nu, för att lysa upp det mörka, som vi påminns om extra mycket nu.
Som det fruktansvärda, som hände i Ryssland i veckan, då ett flygplan störtade. En katastrof som gjorde slut på ett helt ishockeylag, där också Stefan Liv, före detta duktig målvakt i HV71 också fanns med.
Orsaken till olyckan tror jag inte är fastställd ännu.
Tekniskt eller mänskligt fel, i vilket fall, så är den inte orsakad med berått mod, som olyckan 11:e september i USA, för tio år sedan. Än idag, när jag ser film eller bilder på hur flygplanet kommer och kör in i tornen, verkar det som en mardröm.

 Här är Julia Othmers fantastiskt fina låt "The First Day",som hon gjort för att hedra alla offer den 11 september. Detta är inte bara en låt för det ofattbara som hände då, utan även nu då så många människor sörjer Stefan Liv och hans lagkamrater. Ja för alla, som förlorat någon kär, antingen känd eller okänd.

T.C.Y

"Det är okej att känna" - Ung Cancer

En känslomässig och talade film, som berör. Ett måste på Änglagårdens blogg.

Så var det gjort.

Efter lite morgonstress, infann jag mig 8:20 på Ö-N-H-avd. på Värnamo Sjukhus. Tiden, som jag hade fått för att operera bort märket i ansiktet. Trodde jag!! Väl framme vid kassan, fick jag veta att jag inte hade tid förrän kl. 10:00. När op-dagen, för en tid sedan, ändrades från 29/8 till 1/9, fick jag inte veta att också tiden skulle ändras, utan tog då för givet att det var samma tid.
Efter att sköterskan bett om ursäkt flera gånger för `missen´, och vi sagt att det är mänskligt och helt ok för oss, gick vi och tog en fika i cafeterian.

Ingreppet gick smärtfritt, så när som bedövningen, som var lite obehaglig.
Det är allt lite spännande att få se hur ärret ser ut, när stygnen ska tas om en vecka. Jag hoppas doktorn är en skicklig `sömmerska´. Skämtsamt sa han att han "syr korsstygn", så det blir säkert bra ;)
Jag fick förhållningsregler att inte plocka svamp ;) de närmaste dagarna. Inga rörelser, som anstränger såret, så att det spricker upp.
Om två till tre veckor kommer jag få provsvar.

När jag var klar på sjukhuset, åkte vi till Tina och gjorde henne sällskap till sopplunchen i Forsheda församlingshem. Soppan vi åt var fisksoppa, och den var mycket god.

Efter en skön eftermiddagsvila, fick vi besök av syster A och svåger S. Det är alltid roligt, med oväntat besök. Och så bra, "vi hade Gevalia hemma" :)

T.C.Y

Röjardags och mer sjukhusbesök.

Det är ofattbart, jag har fått sådan energi. Kanske det beror  på att jag har ändrat mina matvanor, eller kanske har kroppen fått nog av att gå på `sparlåga ´, som den har gjort i över ett års tid.

Trädgården har fått sig en rejäl genomgång, en klädkammare/förråd, har rensats ut rejält. Där gick det smidigt att rensa. Allt som skulle kastas, åkte ut genom fönstret. Jag vill lova att det var en rejäl hög när jag var klar :)
I kväll började jag med källaren. `Skräphögen´ växte duktigt, och lär få göra så i morgon också, eftersom jag inte blev klar ikväll. Ska jag lita på väderprognosen för morgondagen, så kommer det bli bra väder för fortsatt röjning. Vi hoppas på uppehåll någon av de närmaste dagarna, så Krister kan komma ut med åkgräsklippare och fyrhjuling. Inget regn, innebär minst en resa till soptippen.

En ostkupa, som jag ärvt av min Farmor Emelia, har alltid stått väl förvarad i ett skåp.  Nu har den fått flytta ut från skåpet till matbordet istället, inte som ostkupa utan som rosengömma. Jag tycker den blev en fin prydnad.

I fredags var Krister på kontroll hos tandhygienisten i Jönköping. Det blev inte, som vi hade trott, sista gången. Han har ny tid 30 november, då till både till hygienist och tandläkare.
Då har vi plockat fram adventsstakar, stjärnor och hunnit med att tända första adventsljuset. Det blir om ca tolv veckor ;)

Idag var det min tur för läkarbesök och gastroskopiundersökning. Jag var både glad och stolt när jag kom ut till Krister i väntrummet. Klart jag skulle vara det, läkaren hade inte hittat något allvarligare fel, samtidigt som jag hade fått mycket beröm för "att jag hade svalt kameran vid första sväljningen och varit så duktig under undersökningen, och i och med det underlättat det för läkaren". :) :) ;)
Resultatet av gastropin blev magkatarr plus att hon, läkaren, tog prov på ev magsårbakterier, som i så fall skall behandlas.
På torsdag kommer det bli en liten operation, då skall det röda märket tas bort.

Favoriten bland mina orkidéer, den som blev början på mitt "orkidéberoende", blommar nu. Den är så vacker med sina blå, ca 12 cm breda och 14 cm höga blommor.

"Den Lilla Blå"   Ascocenda

T.C.Y

Augusti....... skolstart, kräftor och mer läkarbesök.

Vart tog sommaren vägen?
Sommarlovet är slut och barnbarnen har fått återgå till skolan igen. Det känns  inte är alls länge sedan, som vi var på deras skolavslutningar. Äldsta barnbarnet är nu gymnasieelev, mellanbarnbarnet har börjat i åttonde klass och den yngsta har börjat mellanstadiet.

I söndags eftermiddag var vi på en spontan men  mycket trevlig kräftskiva hos Tina´s familj. Det var en solig och skön eftermiddag, så vi kunde, som man bör på kräftskivor, sitta ute och `sörplande´njuta av kräftor och annan mat. Enligt tradition fick alla var sin `kräftskivehatt´. Det var åter igen Cajsa, som hade varit kreativ, och tillverkat dem av tidningspapper. :) Det var vackra, klädsamma huvudbonader. :) :)

Inte Diors hattar, men hattar a`la Cajsa.

Nu är vi åter inne i ett kluster med sjukhustider.
Idag hade Krister telefontid med läkaren på Urulogen. Det sista PSAprovet har stigit, därför kommer han att kallas för ett nytt läkarbesök i september. Vi hoppas det besöket innebär, att det räcker med att ett nytt prov tas om tre månader.
På fredag väntar honom ett nytt besök hos tandhygienisten, som vi hoppas blir det sista där. Också det i Jönköping.
Tisdag nästa vecka är det min tur, då skall jag genomgå en undersökning med gastroskopi.
Första september, är det dags för mig igen, då skall det röda märket i ansiktet opereras bort.
13 september, har Krister en kallelse till hjärtläkare, för kontroll efter infarkten.
Däremellan skall det promeneras och tränas efter ett schema, som kom på posten idag från hjärtsjukgymnasten.

Vi hinner med lite trevligare saker också :) En framtida resa till USA, där framför allt Graceland har prio ett för mig, har vi så smått börjat diskutera.
"Dröm om morgondagen, Minns gårdagen, Lev idag".

Ikväll var jag, för första gången på länge, länge på speedway. Yes, vad det var roligt och framför allt spännande! Tyvärr blev det ingen vinst för favoriterna Lejonen, men så nära, matchen slutade oavgjort.
När jag var liten fick jag ibland följa med mina föräldrar på speedway. Det jag bäst kommer ihåg  från de tävlingarna var, den sprutande kolstybben och hur den luktade.
Om Krister köper läktarplats för hela nästa säsong också, kommer jag absolut att göra honom sällskap. Det gav mersmak :)

Nu håller vi tummarna för lilla Cajsa, som i morgon åker på sin årliga kontroll till Stockholm.

T.C.Y

En riktigt grå och regnig dag.

Besöket hos sjukgymnasten för Krister igår var någorlunda bra. Det var ett besök, som vi upplevde som `nyttigt´. Konditionstestet, visade att han måste vara lyhörd till, vad kroppen säger till om, vid träning.
Till nästa besök, om tre månader, skall han träna efter ett nytt "recept", och samtidigt försiktigt utöka promenadernas längd.

Idag var vi åter igen i Värnamo, men nu på Veterinärhuset. Det var dags för vår älskling Amadeus, att få
 komma hem. Känslomässigt var det svårare än vad jag hade föreställt mig. Det blev så definitivt på något sätt.                                       

Eftersom Cajsa, samma dag som vi tagit bort "Deden", ringde och frågade om hon får vara med på begravningen,  har vi inte begravt honom än. Senast igår påminde hon oss om det, och jag tycker det är viktigt att acceptera hennes önskan.
T.C.Y