En regnig och grå dag.

Än så går det upp, än så går det ner, och som ordspråket säger "mot kvällen får den late bråttom" .
Ambitioner finns, men jag har svårt för att hitta `startknappen´.
I fredags flyttade vi in de orkidéer, som fortfarande fanns kvar i växthuset, deras `sommarkollo´. Vädret varierade mellan snö, regn och solsken. I dag har de orkidéer, som skulle planterats om i våras, fått nytt substrat att vila f(r)ötterna i.
I helgen när jag var i tvättstugan, för att fixa med orkidéerna, som har sin vintervila där, upplevde jag något som jag inte trodde var möjligt. Det gav mig rejäl gåshud.
Jag fick se något annorlunda som låg på golvet, och gick dit för att plocka upp det. NIX, det gjorde jag INTE. Det var en snokunge, de gulvita prickarna på huvudet gick inte att ta miste på.
Jag ropade på K att han skulle komma ner snabbt. (jag har fobi för allt vad som heter orm)
Att fotografera den var bara ett måste, för jag räknade med att jag inte skulle bli trodd utan bildbevis. Tyvärr, jag kollade inte inställningen på kameran, eftersom den inte skulle få en chans att försvinna för oss. Därför blev det ingen tydlig bild, men den är ändå förevigad, där den ligger ihopringlad på golvet.
Nu funderar jag över om det finns fler objudna gäster i källaren. Hur kom den dit, har den några syskon, var finns mamman? Djurvän som K är, tog han ungen och bar ut den till gräset. Risken är nog stor att den inte klarar sig där, men den har i varje fall fått komma dit den hör hemma.
Igår fick K telefonsamtal från onkologen i Jönköping. Han fick besked om att han skall komma dit på måndag fm. Då ska vi få träffa en läkare, en ansiktsmask skall göras. Detta för att skydda området, runt där strålningen skall göras. Datortomografi och en simulering över behandlingsområdet skall också göras, för att strålningen skall komma rätt.
Detta telefonsamtal har vi väntat på sedan vi var på Ö-N-H , då vi beskedet om att K har halscancer. Så nu rullar tåget vidare, och K och jag reser vidare tillsammans med passagerarna som sagt de gör oss sällskap på resan :)
T ringde i kväll. Hon hade feber, högre än vad hon får ha. Hon hade ringt onkologen, och där var ett rakt besked, hon var tvungen att åka in till Värnamo sjukhus, där hon fick stanna kvar. Värdet på vita blodkroppar var lägre än det har varit någon gång tidigare efter behandlingarna :( :( Älskade flicka, hur mycket ska hon behöva gå igenom. NU FÅR DET VARA NOG!!!!!!
I morgon skall vi hämta lilla C när hon slutat skolan. Hon följer med oss hem och stannar kvar över natten. Det blir en ledig dag från skolan. P vill stanna hemma, eftersom han inte vill missa skolan på fredag.
En stilla bön, hoppas de kan vända på T´s låga värde snabbt.
En sak som jag är tacksam för, det är att vi bor i Sverige, som har en bra sjukvård.
Många tankar blev till ett långt inlägg.
T.C.Y.

Resan har börjat.

Igår fick vi hoppa på tåget för att resa vidare. Det kommer att bli en lång resa. Men vad bra, vi har ju gott sällskap av varandra under resans gång. Vid återbesöket i går på Ö-N-H, fick vi veta resultatet av K´s operation förra torsdagen. Det blev inte vad vi hoppats på, utan det är halscancer. Det innebär strålning 5 dagar i veckan i 7 veckor. Jag tror absolut, att när vi framåt våren, har kommit fram till resans slutmål, kommer vi inte att åka med det här tåget fler gånger. Då åker vi flyg istället. Om det i första hand blir Skottland eller Graceland, får vi se då ;)
Mitt egentillverkade tittskåp, som är jättevärdefullt för mig, brukar jag titta på flera gånger varje dag. När jag gör det, får jag en underbar känsla inombords. Det är J, P och C´s första babysockor. Nu ger det här lilla skåpet ännu större glädje. Det påminner oss om hur mycket vi har att vara tacksamma och lyckliga över. Rena rama medicinen. Jag kan däremot inte fatta hur fort "de små" har vuxit från babystrumpor till näst intill vuxenstrumpor ;) Förra helgen kom J, med pappa M som förare och visade upp sin nyinköpta MC. Han får inte börja övningsköra förrän först i Februari, men har börjat med teorin.
En stund efter kom P med sin cross och körde. Jag skall villigt erkänna, att jag tycker inte om deras intressen, men så är nog för många Mor- och Farföräldrar. Vi varken skall eller kan skydda barnbarnen från att utöva sina intressen. Jag gläds ändå med dem. Minstingen, lilla C nöjer sig ännu med att "köra symaskin" ;) , det är lättare att acceptera som Mormor.
Efter en kall natt, med flera minusgrader, är det ett underbart, soligt höstväder. Så skönt för älgjägarna :) K gav sig ut tidigt i morse tillsammans med sitt jaktlag. Jag måste ta och frosta av frysen, för jag räknar med att få lägga i mycket älgkött framöver :D Ha en skön dag!!! T.C.Y

Besök i Jönköping

En lång dag är slut.
K fixade detta bra, men har besvär efter ingreppet i halsen. Vi vet inte mer nu än när vi åkte till Jönköping idag. Vi får nu koppla av från läkarbesök i en vecka, och då ska vi leva "som vanligt". Bara vara :)
På torsdag i nästa vecka skall vi på återbesök. Då väntar oss besked. Besked på vad som hittats idag och vilken behandling som planeras. Med andra ord kommer vi förhoppningsvis "hoppa på tåget igen". Ovisst vart det tar oss.
Jag fick lite nytt inhandlat till höstgarderoben, och tog en promenad när det slutat regna. Fikade, åt och fikade. ;)
När vi åkte hem tog vi en annan väg, än den väg vi åkte upp till Jönköping. Ditvägen var en ruskig upplevelse :( En lång sträcka kunde liknas vid ett slagfält. Hur många överkörda,döda minkar som helst, och det allra ledsammaste var alla förvirrade minkar, som sprang runt vid vägkanten. "Den enes bröd är den andres död", säga det. Detta stämde absolut, för kråkor och kajor hade en riktig fest på de döda djuren.
T.C.Y.

Snart är det dags för en ny resa till sjukhuset Ryhov i Jönköping.
K ringde dit idag för att få reda på tiden han skall vara där för operation i morgon. Det blev en ganska bra tid, 9:45.
Jag skall villigt erkänna, att nu börjar det kännas lite pirrigt i magen. Men jag hoppas operationen går bra, utan att något speciellt tillstöter. En operation är trots allt en operation. K verkar ta det bra mycket lugnare än vad jag gör. En trygg man.
Jag får fördriva tiden på A6 och så har jag stickningen med mig, en mössa till P, som jag har börjat med idag.
Hoppas att vi slipper se en massa vilsna minkar på vägen, som några oförståndiga personer släppt ut. De har vad jag tycker gjort minkarna en stor björntjänst, eftersom de har svårt att hitta mat ute i det vilda. Jag tycker absolut inte om att djuren hålls instängda i burar, men de hade nog haft det bättre där om de fått bli kvar i burarna, än att gå en svältdöd till mötes.
Nu får det bli sängen, för om fem timmar är det dags att stiga upp.
T.C.Y

Livet går inte alltid som på räls.

Ibland spårar tåget ur,då får man ta nya tag för att komma upp på rälsen igen.
2010 har varit, på många sätt bra, men har också präglats av tråkigheter.
Med godkännande av T, som också bloggar, och av käre maken K, kommer jag berätta lite om tiden från Mars till nu.
Ordet "hata", är ett mycket starkt och otäckt ord, men jag hatar ordet cancer. Jag frågade en läkare, som vi nyss varit i kontakt med, om det inte finns ett annat ord för cancer. Nä, det gör det inte.Men när jag och barnbarnen diskuterar denna sjukdom, kallar jag den för "sjukdomen" och cellgifter för medicin.Jag tycker det låter mer humant.
I Mars fick vi det fruktansvärda beskedet att vår dotter T fått besked om att hon har bröstcancer. Chock!! Hennes blogg http://gaellagaella.blogspot.com/
En fantastiskt fin sommar fortsatte in i Augusti, då vi fick ännu ett fruktansvärt besked, K har prostatacancer.Detta kunde bara inte vara sant. Inte både pappa och dotter kan få sådana besked, inom loppet av ca fyra månader.
K fick samtidigt en remiss till öron-näs-hals. Efter undersökningen berättade läkaren att han hittat "något". K frågade om det är cancer. Svar, "kan vara det". Tur att både K och jag satt, för då försvann maken under våra fötter.
Remiss till ö-n-h i Jönköping. Samma undersökning, och nu är vi framme vid en järnvägsstation.
På torsdag bär det åter igen av till Jönköping, då skall det under narkos, tas prover i halsen. Ny väntan väntar igen.
Vid ett tidigare besök på Urologen i Jönköping, då det skull bli bestämt, om det var operation eller strålning som skulle gälla för prostatacancern, det blev varken det ena eller andra i nuläget. Läkaren ansåg att det var viktigare att prioritera halsen. Det som gäller är, att kontinuerligt ta psa-prover för att ha läget under kontroll.
Som ö-n-h-läkaren sa, "de flesta patienterna tycker det är `skönt´, när de fått ett besked, och kan hoppa på tåget", Så nu stannar vi vid den här hållplatsen till Torsdag, så får vi se vart tåget tar oss.
T.C.Y (= Take Care of You)

Kungligt besök.

Igår efter jag kört igenom mitt träningsschema, skulle jag ta en promenad, allt efter min sjukgymnasts ordination.
K var och handlade, så jag tyckte det skulle bli en lagom promenad att gå och möta honom.
Ett fönster var öppet, och jag tyckte att jag hörde något som lät annorlunda utanför huset, och Amadeus började skälla. När jag tittade ut fick jag se en mäktig syn, som gjorde att jag ringde K för att säga att jag inte går för att möta honom. Bara några meter från huset fanns Skogens Konung, med fru och två barn. Även om jag är född och uppvuxen på vårt "Änglagård" vill jag inte möta en älgko med sina kalvar. De får trots det, hur gärna som helst rumstera om här utanför, äta upp alla äpplen, både på trädet och marken, bara de låter bli prydnadsbuskarna.
Trots min respekt för älgar, tycker jag att vi bor i ett Paradis.
Samtidigt som älgfamiljen var här kom T för att hjälpa mig att starta upp den här bloggen. Hon gillade verkligen synen av de vilda djuren, som trots att hon kom i bil fortfarande var kvar.

Jag, en pensionär i dataåldern.