fredag 15 oktober 2010

Resan har börjat.


Igår fick vi hoppa på tåget för att resa vidare. Det kommer att bli en lång resa. Men vad bra, vi har ju gott sällskap av varandra under resans gång. Vid återbesöket i går på Ö-N-H, fick vi veta resultatet av K´s operation förra torsdagen. Det blev inte vad vi hoppats på, utan det är halscancer. Det innebär strålning 5 dagar i veckan i 7 veckor. Jag tror absolut, att när vi framåt våren, har kommit fram till resans slutmål, kommer vi inte att åka med det här tåget fler gånger. Då åker vi flyg istället. Om det i första hand blir Skottland eller Graceland, får vi se då ;)
Mitt egentillverkade tittskåp, som är jättevärdefullt för mig, brukar jag titta på flera gånger varje dag. När jag gör det, får jag en underbar känsla inombords. Det är J, P och C´s första babysockor. Nu ger det här lilla skåpet ännu större glädje. Det påminner oss om hur mycket vi har att vara tacksamma och lyckliga över. Rena rama medicinen. Jag kan däremot inte fatta hur fort "de små" har vuxit från babystrumpor till näst intill vuxenstrumpor ;) Förra helgen kom J, med pappa M som förare och visade upp sin nyinköpta MC. Han får inte börja övningsköra förrän först i Februari, men har börjat med teorin.
En stund efter kom P med sin cross och körde. Jag skall villigt erkänna, att jag tycker inte om deras intressen, men så är nog för många Mor- och Farföräldrar. Vi varken skall eller kan skydda barnbarnen från att utöva sina intressen. Jag gläds ändå med dem. Minstingen, lilla C nöjer sig ännu med att "köra symaskin" ;) , det är lättare att acceptera som Mormor.
Efter en kall natt, med flera minusgrader, är det ett underbart, soligt höstväder. Så skönt för älgjägarna :) K gav sig ut tidigt i morse tillsammans med sitt jaktlag. Jag måste ta och frosta av frysen, för jag räknar med att få lägga i mycket älgkött framöver :D Ha en skön dag!!! T.C.Y

2 kommentarer:

  1. Det är en behaglig känsla att få följa med på er resa, både i torrt och vått. Ja, den är inte rak precis, många girar fram och tillbaka, men som sagt se aldrig bakåt, blicka ständigt framåt.Några stopp efter vägen får vi väl hoppas att det blir i glädjens tecken. Inte svårt efter allt elände att ta vara på stundens ingivelse och njuta fullt ut.Att det skall behöva hända drastiska saker för att vi skall uppskatta allt vi har omkring oss. Visst är vi bortskämda och tar allt för givet. Desto större chock när det händer något oförutsägbart.Inte drabbar det mig,hur många gånger har man inte hört det. Ingen går säker. En sak är i alla fall säkert. Vi har bara livet till låns så det gäller att förvalta det väl.Kram till er båda på er resa, jag sitter där bak någonstans. Tittar du noga så ser du mig//Lillasyster

    SvaraRadera
  2. tripp trapp trull på de små fötterna...ja mumsiga var dem/är dem. Jag har lust att skriva en svordom på finska men det passar sig inte, men det är vad jag känner.... Jag tror att körkortet på symaskin står högt i kurs!!!

    SvaraRadera