lördag 2 oktober 2010

Kungligt besök.



Igår efter jag kört igenom mitt träningsschema, skulle jag ta en promenad, allt efter min sjukgymnasts ordination.
K var och handlade, så jag tyckte det skulle bli en lagom promenad att gå och möta honom.
Ett fönster var öppet, och jag tyckte att jag hörde något som lät annorlunda utanför huset, och Amadeus började skälla. När jag tittade ut fick jag se en mäktig syn, som gjorde att jag ringde K för att säga att jag inte går för att möta honom. Bara några meter från huset fanns Skogens Konung, med fru och två barn. Även om jag är född och uppvuxen på vårt "Änglagård" vill jag inte möta en älgko med sina kalvar. De får trots det, hur gärna som helst rumstera om här utanför, äta upp alla äpplen, både på trädet och marken, bara de låter bli prydnadsbuskarna.
Trots min respekt för älgar, tycker jag att vi bor i ett Paradis.
Samtidigt som älgfamiljen var här kom T för att hjälpa mig att starta upp den här bloggen. Hon gillade verkligen synen av de vilda djuren, som trots att hon kom i bil fortfarande var kvar.

3 kommentarer:

  1. Ja inte är de små inte... 9 taggare...synd att det inte är älgjakt ännu ;) måste rycka i pappas pekfinger.

    SvaraRadera
  2. Mmm, så fin blogg och tjusig start du har.4 älgar är mer än vad den starkaste klarar av.
    Spännande att få mer rapporter från vildmarken.
    Kram
    Gunilla

    SvaraRadera
  3. Woow...mäktigt..lte större än kaninen som Pajazzo kom med!!!

    SvaraRadera