En regnig och grå dag.

Än så går det upp, än så går det ner, och som ordspråket säger "mot kvällen får den late bråttom" .
Ambitioner finns, men jag har svårt för att hitta `startknappen´.
I fredags flyttade vi in de orkidéer, som fortfarande fanns kvar i växthuset, deras `sommarkollo´. Vädret varierade mellan snö, regn och solsken. I dag har de orkidéer, som skulle planterats om i våras, fått nytt substrat att vila f(r)ötterna i.
I helgen när jag var i tvättstugan, för att fixa med orkidéerna, som har sin vintervila där, upplevde jag något som jag inte trodde var möjligt. Det gav mig rejäl gåshud.
Jag fick se något annorlunda som låg på golvet, och gick dit för att plocka upp det. NIX, det gjorde jag INTE. Det var en snokunge, de gulvita prickarna på huvudet gick inte att ta miste på.
Jag ropade på K att han skulle komma ner snabbt. (jag har fobi för allt vad som heter orm)
Att fotografera den var bara ett måste, för jag räknade med att jag inte skulle bli trodd utan bildbevis. Tyvärr, jag kollade inte inställningen på kameran, eftersom den inte skulle få en chans att försvinna för oss. Därför blev det ingen tydlig bild, men den är ändå förevigad, där den ligger ihopringlad på golvet.
Nu funderar jag över om det finns fler objudna gäster i källaren. Hur kom den dit, har den några syskon, var finns mamman? Djurvän som K är, tog han ungen och bar ut den till gräset. Risken är nog stor att den inte klarar sig där, men den har i varje fall fått komma dit den hör hemma.
Igår fick K telefonsamtal från onkologen i Jönköping. Han fick besked om att han skall komma dit på måndag fm. Då ska vi få träffa en läkare, en ansiktsmask skall göras. Detta för att skydda området, runt där strålningen skall göras. Datortomografi och en simulering över behandlingsområdet skall också göras, för att strålningen skall komma rätt.
Detta telefonsamtal har vi väntat på sedan vi var på Ö-N-H , då vi beskedet om att K har halscancer. Så nu rullar tåget vidare, och K och jag reser vidare tillsammans med passagerarna som sagt de gör oss sällskap på resan :)
T ringde i kväll. Hon hade feber, högre än vad hon får ha. Hon hade ringt onkologen, och där var ett rakt besked, hon var tvungen att åka in till Värnamo sjukhus, där hon fick stanna kvar. Värdet på vita blodkroppar var lägre än det har varit någon gång tidigare efter behandlingarna :( :( Älskade flicka, hur mycket ska hon behöva gå igenom. NU FÅR DET VARA NOG!!!!!!
I morgon skall vi hämta lilla C när hon slutat skolan. Hon följer med oss hem och stannar kvar över natten. Det blir en ledig dag från skolan. P vill stanna hemma, eftersom han inte vill missa skolan på fredag.
En stilla bön, hoppas de kan vända på T´s låga värde snabbt.
En sak som jag är tacksam för, det är att vi bor i Sverige, som har en bra sjukvård.
Många tankar blev till ett långt inlägg.
T.C.Y.