Djur och natur, en lisa för själen.

Egentligen hade jag tänkt dela med mig lite av vårt rika liv, där vi bor på landet.

Min tandvärk, får bli en tråkig parentes.
Sedan Januari har jag gått till annan tandläkare, än  "min hustandläkare", för att sätta in några implantat.
Allt har i stort sett gått bra, tills i förra veckan, då en rot skulle tas bort. Det var förberedelse för sista implantatet, som ska bli av i höst.
Men nix, ingen rot kunde tas bort. Den var fastvuxen i tandbenet, och efter en timma och en kvart, fick tandläkaren ge upp. Det fanns patienter i väntrummet, som väntade på sin tur.
Dagen efter ringde tandsköterskan och frågade om jag hade några besvär efter gårdagens behandling. Det hade jag inte, vilket var bra eftersom de skulle gå på semester i fyra veckor.
På fredagen började det småvärka och blev värre  för varje dag, så idag chansade jag på att få komma akut till "min tandläkare".
Och det fick jag. Jag räknade med en kontroll och därefter ett recept på antibiotika.
Nähäpp, efter en och en halv timma och rejält med bedövning, hade roten fått ge med sig.
Vilken lättnad!!!!
"Ont det gör ont", bedövningen har nu gått ur och jag är tacksam över att det finns smärtlindrande tabletter, även om de inte tar bort värken, ändå lindrar .

Våra vänner i trädgården, fåglarna är så intressanta att iaktta.
Tidigt i våras började en Nötväcka fixa och dona med ingångshålet till holken, som finns utanför vårt köksfönster.
Vi kunde inte förstå varför den lade ner så mycket energi på det, för äggen ska ju läggas inne i holken.
Min nyfikenhet tog överhand, så jag läste på om Nötväckor, och fick fågelns beteende klart för mig.
Är  ingångshålet till holken / boet för stort, murar den igen det, så att det får precis rätt diameter, för honan att ta sig in och ut.
På så sätt säkrar den att inga obehöriga kan ta sig in.

Vi blev förvånade, när vi en dag såg ett Svartvitt Flugsnapparpar hålla till i rönnen, där holken sitter.
De hade tagit över holken från Nötväckan. Så fult gjort, med allt arbete som den lagt ner för att säkra ingångshålet.
Det hjälpte föga, för det var en ständig trafik av det nyinflyttade paret in i holken, med mat i näbbarna.
De plockade också bort från holken. Det var äggskalen, efter att ungarna kläckts, som städades bort.

Jag läste om Svartvita Flugsnapparen också.
Den är tuffingen i trädgården. För att få en bra boplats när den anländer på våren, jagar den helt sonika bort andra småfåglar, även från ägg och ungar. Ibland kan det bli en strid på liv och död, speciellt med talgoxar.

Den här ungen, var inte lika tuff att ta första flygturen, som sina syskon. Medan de ovant flög från gren till gren i rönnen, satt han och funderade, ska jag, ska jag inte, och till slut var han också försvunnen.

Vi har varje år haft Sädesärlor, "Herr och Fru Ärland Ärlandsson", som hyresgäster under takpannorna. Tills det året vi lade nytt taktegel.
Varje vår efter det kom de, men det var bara för att mellanlanda en eller två dagar.
Jag var lika besviken, ja rent av ledsen, för jag saknade dem. Saknade deras trippande gång och vippande stjärt, när de gick och letade insekter.

I april kom paret, för att stanna. Och blev nya hyresgäster under de nya takpannorna. Lycka.
När de inte jagade mat, satt de oftast på takantennen tillsammans, eller den ena där och den andra lite mer elegant på flaggstångens kula. Tala om att ha koll på läget.

Göken ja, han har jag bara fått höra en gång i vår. Den gol i väster, så det var en Bästegök.

Talgoxarna är inte lika flitiga i trädgården nu, som på vinterhalvåret.
Ibland kommer det någon och sätter sig på fönsterbläcket och tittar in.
För ett par veckor sedan, nöjde sig en Talgoxe inte med att titta in, utan flög in i sovrummet när vi sov.
Jag märkte det först, och väckte Krister så han fick försöka få den att flyga ut. Jag är inte rädd för fåglar, men tycker det är otäckt när de flyger emot överallt inomhus.
Direkt när han gick fram till fågeln, flög den och satte sig på hans axel. Märkligt. Sedan upp på taklampan. När Krister öppnat upp fönstret helt, flög den ut direkt.

Jag blev intresserad av besöket, och köpte boken "Djurens språk" skriven av Carina Solöga Högman.
Talgoxen säger: "Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt. Min gåva till dig är att ha förtroende för dig själv och det du gör".

Idag på morgonen, såg vi ett rådjur gå och beta på ängen. 
Det var en get, men hon hade inte något kid med sig. Kanske det låg och vilade medan mamma år frukost. Hoppas att vi får se något kid, innan de växt för mycket. De är så fina.

Midsommarängen har i år övervägande gått i färgerna blått, violett, rött och vitt. En underbar palett.

Som jag sa till Tina, när hon och hennes familj var här en dag i förra veckan. "Man kan inte annat än att vara lycklig, över att få bo som vi gör".

 Långt ifrån alla tycker att det här är rikedom - men för oss, Krister och mig, är det här livskvalitet och kan inte mätas i pengar.

(Jag kan rekommendera en bok om fåglar, som jag fått av Philip och Cajsa i julklapp, som är bra.  Den innehåller fina bilder, läten och beskrivning.
Titel: "Fågelsång, 150 svenska fåglar och deras läten". skiven av Jan Pedersen och Lars Svensson.

T.C.Y.