Advent-förberedelsetid-ankomst.

Idag får vi tända det 2:a ljuset i adventsljusstaken.

Jag har nog aldrig varit klar med julmaten så tidigt, som i år.  Sedan veckan före första Advent, finns nu den julmat, som går att förbereda färdig i frysen.
När Cajsa var här hos oss ett par dagar i slutet av november, passade vi på att göra julkorv. Hon är en riktigt duktig "korvstopperska", och var till god hjälp.

"Julaftonskorven"

 Bullar och lussekatter är bakade, och nu står pepparkakorna på tur.
Då blir det, under ett par dagar, full aktivitet runt köksbordet. Degarna ligger i kylskåpet och väntar på bagarna. Först ut i år, är Tina´s familj. Det blir idag, och då kommer det inte bara att bakas av degen, utan en stor del kommer att hamna i vissa munnar. Speciellt i en mun. (Eller hur Tina?)

En annan förberedelse är att få barnbarnens adventskalendrar klara, och då redan före första Advent.
Ju äldre barnbarnen blir, desto mindre paket bli det att hänga i kalendrarna.
Eftersom jag tycker det roligt, blir det en paket till tonårspojkarna, på lördagarna. Lite lördagsgodis går alltid hem. Och, jag har sagt till dem, att jag kommer fortsätta med kalendrarna, tills de fyllt 18 år.

Jag och Krister har ju även i år fått adventskalender. Den stora julstrumpan fylld med paket. Och, VI TYCKER DET ÄR ROLIGT.
Barnbarnen, som vi får kalendern av, (eller rättare sagt, deras fina mammor), låter oss öppna ett paket varannan dag.

Igår var det min tur att öppna.
Det var ett så fint paket, och jag blev riktigt rörd.

De här bilderna kommer alltid att vara min egen "Adventssaga".

En kasse, vikt av ett vitt papper. Cajsa är duktig på Origami

I kassen ligger ett litet brev.

Brevet

Denna fina tändsticksask fanns i paketet

Brevet är undertecknat med "dina barnbarn", och kanske är jag egoistisk, men jag tar till mig brevets innehåll, som om de tre barnbarnen skrivit det.

Vi behöver  emellanåt stanna upp  i allt bestyr inför julen, för både kropp och själ.
Det gjorde jag, Patricia och väninnan Mona, i onsdags.
Då var det åter dags för Julkonserten Änglaljus, med John Kluge i Anderstorps kyrka.
Gästerna som Kluge hade med i årets konsert var, Cyndee Peters, Py Bäckman och Chadwick Johnson och en operettsångerska, som jag tyvärr glömt namnet på.
Två timmars njutning av en helt fantastisk konsert.

Vid utgången kunde vi köpa skivor av de medverkande.
När jag skulle köpa en skiva av Kluge, passade jag på att fråga om jag fick ta ett kort på honom.
När jag sa att jag tycker det skulle passa bra, att ha John Kluge med Änglaljus, på bild på min blogg Änglagårds bloggen, svarade han "javisst" med ett skratt.
När jag tagit fram iPhonen och skulle ta en bild, kom en kvinnlig medhjälpare till Kluge, snabbt fram till mig och sa, "jag tar din telefon, och så ställer du dig jämte honom, så får du ett kort på er tillsammans.
Ja varför inte? ;)

Och här är resultatet,

Ett positivt återbesök för Krister har vi också haft.
Vid återbesök på Ö-N-H Jönköping, lyckades läkaren se längre ner i halsen på Krister, än vid tidigare besök. Han var så nöjd, han kunde inte se någon som helst förändring till det sämre.
Eftersom det har gått två symptomfria år, sedan strålningarna, behövs inte återbesök var tredje månad längre, utan en gång var sjätte månad. SKÖNT!

En lungröntgen väntar på måndag. Läkaren förklarade att det är obligatoriskt, efter något år.

Trevlig andra Advent.

T.C.Y.

Jag har varit riktigt usel på att uppdatera Änglagårdsbloggen. Det är så gott som  en månad sedan jag skrev det senaste inlägget.
Tiden rusar iväg, alltför fort.
Det ska bli mer ordning på uppdateringar hädanefter.

Idag blir det ett kort inlägg.

Jag vill, med vår Adventsgrupp, önska er alla en fin och trevlig första Advent.

På återseende!

T.C.Y.

3:e November

Guardian Angel November

 Vissa dagar i livet minns man så väl, till och med dagen före. Jag minns vad jag åt, vad jag gjorde och vilka jag träffade, trots att det är 47 år sedan.

GRATTIS Magnus på din egen dag, som vi tjuvstartade med att fira dagen före.

Jag kommer inte heller glömma 3:e November förra året,och inte heller  veckorna före den dagen.
 Då fick Krister sin ICD-apparat ( pacemaker med defibrillator) inopererad.
Två nya liv, och i Jönköping, fast med 46 års skilland.

GRATTIS Krister till den så värdefulla och oersättliga operationen.

Det kom ett telefonsamtal från Pacemakermottagningen tidigare i veckan.
Det var dryga och oroliga sekunder, innan vi insåg att det var ett positivt samtal.
Sköterskan som ringde, hade fått en sändning från  Merlin, sändaren som varje natt registrerar , hur ICD´n har arbetat.
Sändaren avläser EKG, puls och om ICD´n behövt göra några tillslag, antingen med pacemakern eller defibrillatorn.
Till vår glädje var alla värden bra.
Det blir ett återbesök till läkaren, som opererade in ICD´n, i januari.

En annan stor lycka 3:november 2012, är att Tina fått svar på scintigrafiröntgen, som hon gjorde för ett tag sedan.
Citat från Tinas blogg " Och allt såg normalt ut, ingen misstanke längre att det kunde vara metastaser. PUSSSST!!!!!! Vilken otrolig lättnad.  Låt oss göra vååågen för detta fantastiska resultat. YAY!!! "

Cajsa sover över hos oss i natt, och var här när vi fick det glädjande beskedet, och vi tre gjorde
 " vååågen" :)

När det hade mörknat i eftermiddag, åkte jag och Cajsa till kyrkogården.
Regnet vräkte ner när vi var där och tittade på alla de tända ljusen. Men inget regn kan ta bort känslan jag får  där i ljushavet.
 Bland alla ljusen, som brinner där på kyrkogården i mörkret, känner jag en, om möjligt ännu djupare ödmjukhet inför livet.

T.C.Y.

Nu har vi,  "gubben min" och jag, fått årets dos av influensavaccin. Och det känns i armen.
Denna gång nöjde vi oss inte med en spruta, utan vi bjöds på två sprutor var.

Sköterskan som gav sprutorna, tyckte att Krister skull ta en spruta mot lunginflammation också.
Det förslaget antog han, förståndigt. Men när han fick den sprutan, bad han sköterskan att ge mig en också :) Det motsatte jag mig först, men med lite övertalning, antog också jag erbjudandet .

Men vad är lite värk i armen, mot vad "Sandy" ställer till med i USA?
Stackars människor. Vad beror dessa naturkatastrofer på, de blir bara värre och värre med åren?
Jag är oerhört tacksam över att vi har klarat oss med "Gudrun och "Per".  Det var illa nog med de stormarna, men inte jämförbart med vad andra länder får stå ut med.

Jag önskar dig en trevlig Halloween, med mycket bus eller godis.
Och framförallt en fin Alla Helgonhelg med besök på smyckade och ljusprydda kyrkogårdar, som inbjuder till eftertanke för de , som vi bär med oss i hjärtat och har betytt så mycket för oss.

http://open.spotify.com/track/0F0CfQTaps7nqfuQaOkJju


T.C.Y.

Fira vad som firas kan

Veckan som gått, var en intensiv vecka, betydligt intensivare än normalt. Men så givande, ur fler perspektiv.

Tisdag morgon skjutsade Krister mig till Värnamo, där Tina och Klas mötte upp.
Tina var inbjuden till bloggmöte på M-magasin i Stockholm, för kvinnor som drabbats av bröstcancer och bloggar om det.
Klart att jag ville följa med, när hon ville ha sällskap dit.

Tågresan trodde jag skulle bli dryg, men där hade jag fel. Det var faktiskt en liten upplevelse bara den ;) Länge sedan jag åkte tåg nu.

Vårt hotell låg alldeles invid Centralen, så där sparade vi stegen inför eftermiddagens shoppingrunda.

En stunds vila på rummet, och sen ut i storstadsrusningen.

Allra först gick vi till Klara kyrka . En vacker kyrka, och en kyrka som engagerar sig för hemlösa / uteliggare.

Efter att vi  suttit en stund och beundrat det fina i kyrkan, fortsatte vi med "studiebesök" i affärerna.
För att hinna med vad vi ville, hade det behövts minst en dag till i huvudstaden.

Efter ett par timmar på stan, var det skönt med en stunds vila, med fötterna i högläge, på hotellrummet, innan vi gav oss ut för att äta.

Trött, men nöjd med dagen

(Tina har berättat på sin blogg, att hon hade "hörts" under natten. Det stämmer :)
Och jag hade, vad jag förstått, också "hörts", fast troligtvis mer rejält. En kudde, som daskar till mig och en kraftig knuff mot sängen, talar för det.
Jag säger som Martin Ljung, "det är skönt med en egen kuppe". )

Skämt åsido, roligt hade vi. Många härliga skratt.

Om bloggmötet har Tina skrivit  och återgett så fint på sin blogg, därför länkar jag till den istället.
Absolut läsvärd!!!  http://gaellagaella.blogspot.se/


I fredags var det 19:e oktober. Ett datum, som jag/vi aldrig glömmer.
Ju närmre datumet kom i år, desto mer upplevde jag förra årets 19:e oktober.

I fredags var det ett år sen Kristers hjärta stannade, men helt otroligt, lyckligtvis kom igång igen.

Vi säger nu att Krister har två födelsedagar, och det skulle firas.

Jag och födelsedagsbarnet firade på Varberg Spa hotell.

 Jag välkomnade Krister med förbeställd frukt, choklad och gott mousserande vin.

 Magnus ......

........och Tina med familjer gratulerade också

 Tyvärr var inte vädrets makter på vår sida på fredagen. Därför blev den inplanerade promenaden inte av.

Istället fick vi en lugn och skön eftermiddag på hotellet. Utsikten från rummet var fantastisk, med hav och klippor. 

 På kvällen åt vi en god buffé, och strosade runt i det gemytliga och hemtrevliga hotellet.

På lördagen, efter vi checkat ut, tog vi en promenad och tittade på omgivningen. Så fint och välorganiserat.

Vi hade inte bokat in oss på några behandlingar, vi tyckte tiden var för kort för det.
Men en sak har vi klart för oss. Det var första gången vi bodde där, men absolut inte den sista.
Nästa gång hoppas vi kunna ta till vara på möjligheterna till både poolen, de fina tillgångarna för sköna promenader och varför inte fiskpedikyr.

På hemvägen föreslog Krister ett besök på Ge-Kå´s i Ullared.
Inget som ja sa nej till.
När vi efter 20-25 minuter hittat en parkeringsplats och kom fram till ingången till affären, då backade vi båda två.
Det gick inte se var kön slutade, för den ringlade sig runt och försvann bland buskarna.
Hade jag åkt lång väg för att handla i Ullared, då hade jag nog ställt mig kön, men inte nu.

Ta vara på dagen och njut av livet. Det gör vi.

Med stor tacksamhet till de underbara killarna, som kom som räddande änglar, till oss på kvällen den 19:e oktober förra året.
De fyra ambulansmännen, de tre brandmännen från Gnosjö räddningstjänst, och all personal på Värnamo och Jönköpings sjukhus. Och för pacemaker med defibrillator.


T.C.Y.

Härliga höstdagar

När min gamla trogna symaskin för egen maskin började sy så det rök om det, var jag övertygad om att jag sytt på den för sista gången.
Men, vad glad jag blev när reparatören ringde och sa att nu är maskin lagad. Och till ett billigt pris också.
Jag hoppas reparatören har rätt i sin kommentar, "maskinen är ju bara 18 år, så den kan du sy på i många år till". Med andra ord, min Husqvarna är ung trots de  40 + åren.


Veckans väder har varit helt underbart. Rena önskevädret för årstiden.

Och perfekt väder för höststädningen i växthuset.
De få vindruvor som fanns kvar plockade jag och kastade på komposten, de smakade nu mer vin än vindruvor.
Alla blad på vinrankan ruskade vi ner, och när det var klart, sög Krister upp allt med lövblåsen / sugen.

Dagen före vi röjde ut växthuset, planterade jag om Cymbidierna, de mest otympliga orkidéerna som jag äger. Rotklumpen och bulberna på de allra största, var så svåra att dela,  så jag fick ta till den största kökskniven.
När jag kämpade på med omplanteringen, bestämde jag mig för att, inte någon mer Cymbidium. Det räcker med de tio, som finns.
När häften av plantorna var omplanterade, hade jag inte fler innerkrukor i passande storlekar.
Det blev en tur in till Blomsterlandet. Där fanns bra sortiment på krukor, så jag fick med mig de storlekar som jag behövde, plus.......................en sådan där växt, som jag inte skulle köpa fler av.

Kalla det för dålig karaktär, orkidéberoende eller svag för orkidéer, men jag var bara tvungen att ha med den hem också.

Cymbidium

I måndags startade älgjakten.

Jaktlaget, där Krister ingår, började jaga först i torsdags och fortsatte på fredagen.
Bra utdelning blev det på de två dagarna. En stor älg varje dag. Det gick snabbt att fylla kvoten på vuxna djur.
Det blir lite påfyllning till frysen.



T.C.Y.