En sång om sorg och glädje

http://www.youtube.com/watch?v=GSxJ7ut4L-c
"Låt sorgens fåglar flyga över ditt huvud men låt dem aldrig bygga bo i ditt hår".
Jag är så lycklig över varje liten fågel, men den osynliga och fruktansvärda fågel, (cancerspöket), som nu har återkommit, för fjärde gången på mindre än ett år till tre av mina kära, gör allt för att bygga bo hos oss. Den skall inte lyckas, VI SKALL LYCKAS med att schasa bort den.
Varför, varför, varför? Något svar tror jag inte vi får.
Livet går vidare, om möjligt ännu tyngre, än det var innan vi kunde skönja att ljuset börjat återvända.
Det är nu snart fyra veckor sedan K var på återbesök på Ö.N.H i Jönköping. Ett nytt återbesök är planerat inom fyra till sex veckor. Då skall läkaren gå ner i halsen, under narkos, för att se resultatet av strålningen. Vi väntar därför nu på kallelsen.
T har äntligen kommit igång med bassängträningen. Den och sjukgymnastik en gång i veckan, skall försöka få den efterhängsna lymfvätskan lägga sig, plus öka rörligheten i armarna.
De får fortfarande kämpa på med biverkningar.
I slutet av februari drabbades jag av lite vårkänslor. Jag sådde "Nunnetomater", som har en lång och härlig historia bakom sig, och som jag tänker skriva om längre fram. Fröna jag sått är kärnor, som jag sparat från förra årets tomatskörd.

  

Jag hade hoppats det skulle ta lite längre tid innan fröna skulle börja gro. Idag när jag skulle duscha jorden, fick jag se att de redan börjat skjuta skott. För att de inte skall växa för snabbt och bli rangliga, förpassades de ner i källare under växtbelysningen. Hoppas den svalare temperaturen gör att de växer lite saktare.











Efter tomatsådden, passade jag på att plantera `orkidélökar ´, som jag beställt från Neovita's OrkidéPrat.

Habenaria rabiata fick bosätta sig i varsin kokosnöthalva, nerbäddad i vitmossa och perlite. För att mossan skall kunna hållas lite lagom fuktig, finns det bomullstråd som har ena änden i mossan och den andra i vattnet som finns i ytterkrukan.
Blettila striata, är planterad i greenmix. 
Om det lyckas ända fram till blomning, kommer Habenarian att se ut som den vita orkidén näst längst upp till vänster på sidan.

Idag var jag och tittade till växthuset. Några små, små gröna fjuniga knoppar kunde anas på vinrankan, och gräslöken visade upp några strån på några millimeter. Odlingssäsongen har så sakteliga kommit igång. Och lilla C, min växthuskompis, du får snart komma och rensa bort gamla blad i din odlingslåda med smultron, för nya skott har redan kommit upp :)

På posten i veckan fick jag en gåva av Kusin G, det nalkades Ebbadagen, då jag blev ett år äldre. Det var SÅ och SKÖRDEKALENDERN. Jag har haft den några år, det är intressant att försöka följa den, även om det är mycket jag inte förstår.

I söndags firade jag att jag har fått lägga ännu ett år bakom mig. Många presenter och blommor, uppvaktades  jag med. Det var ännu en fin födelsedag, men det saknades flera personer, som jag också gärna hade sett här runt fikabordet.

Jaha....... vad i all sin dár sysslar gästerna med? Intresset för smörgåstårtan verkar svalt :)
Nej då, kan det vara jultomten, som kommer? Så brukar barnbarnen stå och kika ut genom fönstren, när Tomten är på intågande.

Här kommer orsaken till fönstertittarna.

Ett av alla rådjuren som visade upp sig.
(I morgon måste vi ha kikaren i beredskap, jag tycker mig se, när jag zoomar in bilden,  att den lille kraken är skadad framme på bröstet. Hoppas bara det är pälsen som försvunnit)

T.C.Y