Efter en `gonattpuss´ av Krister på hjärtavdelningen, sitter jag nu i en skön fåtölj, på `mitt lilla rum´. Med fötterna upplagda på sängen, och tevligt sällskap av deltagarna i  "Så mycket bättre" på TV 4.

Eftersom det fortsatt att blöda under natten till idag, fick inte Krister åka till Värnamo sjukhus idag heller.
Förutom tryckförband, har han en två kilo tung "sandsäck", som tryck när han ligger.
( Tina, tack för kommentaren 2 kg tung sandsäck. )

I morgon skall läkaren, som opererade, titta på såret igen.
Kanske har det sluta blöda då. Om inte, hoppas vi att det finns något alternativ till tryckbehandlingen och utsatt blodförtunnande medicin.

Kram!

T.C.Y

Någon flytt till Värnamo sjukhus, blev det inte idag för Krister.

Vid halv tolvtiden i natt, fick sköterskorna kalla på kirurger till Krister.
Det hade blött kraftigt från operationssåret. Det hade blött till och från tidigare under dagen,men inte lika kraftigt.
Kirurgen sydde direkt två stygn  och lade på tryckförband, hårt.

Det har har inte varit bara negativt idag, utan också positivt, mycket positivt.

Läkarna, som opererade Krister, var inne hos honom på morgonen och tyckte det var fruktansvärt med blödningen. Detta är inte vanligt. Men som de sa till Krister, "det positiva är att pacemakern och defillbratorn fungerar perfekt". Två tester har gjorts och båda har varit bra.

Både våra barn och våra tre barnbarn, har överraskat med besök idag. Härliga överraskningar!!!!

Jag fick ett E-Mail idag där det bl.a stod:

"Hittade den här dikten och mina tankar gick till dej . Hur svårt livet kan vara stundtals och hur svårt det kan vara att jämt vara närvarande".

" Helhjärtat vill jag göra
allt som jag nånsin gör
Helhjärtat vill jag leva
Helhjärtat tills jag dör

Med hela hjärtat hela tiden
Överallt och jämt
med hela hjärtat hela tiden
Alldeleles bestämt "

(Tack A Lj.)

T.C.Y

   "I can´t stop loving you", spelades på dansrestaurangen Klittergården i Falkenberg, när Krister  och jag förlovade oss, Midsommarafton 1964. En skön sommarkväll.

Femton dagar, efter vårt livs mest chockartade upplevelse, befinner vi oss, Krister och jag på Sjukhuset Ryhov i Jönköping.
Krister på hjärtvårdsavdelningen och jag, just nu i ett rum på Patienthotellet.

Krister hade ambulanstransport från Värnamo kl. 8:00 idag.
När jag kom till Hjärtvårdsavdelningen vid 12-tiden, var Krister redan opererad. En efterlängtad pacemaker med inbyggd defibrillator fanns nu på plats.

Jag kan nu erkänna att det har varit otroligt oroliga och dryga dagar, sedan vi fick beskedet om operation, efter kranskärlsröntgen.

Om allt går som det skall, (och det skall det), åker Krister tillbaks till Värnamo sjukhus i morgon.
Hoppas bara att han får en god sömn i natt, så inte smärtan efter operationen håller honom vaken. Det har varit en ansträngande dag för honom och också för oss övriga i familjen.

Vår tacksamhet för den vård, som Krister fått, går inte beskriva i ord.
All personal, på HIA och Medicinavdelningen i Värnamo, och  här på Ryhov har varit helt underbar. Det betyder så mycket.

Nu skall jag ut till pentryt och koka vatten. Jag skall festa på en kopp neskaffe och lite 70 % choklad, innan jag skall försöka sova.

En stoooor grattiskram till dig Magnus, vår son, som fyller år idag. PUSS, PUSS!!!!

Och en kram till er, mina Änglagårdsbesökare.

T.C.Y

Hoppet har infunnit sig...

Åtta dagar har gått sedan den chockartade onsdagen 19 oktober.

Jag vet att många av mina besökare på Änglagårds bloggen tänker på och undrar över hur det har gått för min älskling. Därför skriver jag lite kort och vill delge er dagsläget.

I lördags togs respiratorn bort, och han började så sakteliga vakna upp efter nedsövningen .

Varje lite steg till återhämtning känns som ett mirakel, så som all vårdpersonal också säger.

I går, onsdag var han på kranskärlsröntgen i Jönköping, och var tillbaks i Värnamo på hjärtintensiven på kvällen.

Jag hade en skön natt hos Tina med familj.

Efter röntgen har läkare från Jönköping och Linköping samarbetat om framtida behandling.

Idag fick vi ett glädjande besked att Krister har fått tid den 3 november för att opera in en pacemaker

med defibrillator.

Väntan till torsdag känns lång och aningen orolig, men vi vet att Krister är i säkra händer till dess.

Han är vid gott mod och innerligt tacksam att han får möjlighet till operation.

Det känns lite som att jag framhåller mig själv. Men Krister kallar mig nu för  

"min älskling livräddaren" :)

Lite ligger det i det........det har tagit lång tid att ta det till sig, men då jag har fått höra av de läkare jag har träffat, att utan min hjärt-lungräddning, hade vi inte haft Krister hos oss nu.

Varje år drabbas över 10.000 personer av ett plötsligt och oväntat hjärstopp i Sverige. Av dessa överlever bara lite drygt 300. Flera av dessa personer hade kunnat räddas genom kunskaper i HLR.

Därför snälla Änglagårds-besökare, om ni inte redan kan, så snälla lär er 

HLR, Hjärt-Lung-Räddning.

Det gäller sekunder!

 

Bra länk till hjärt-lung-räddning:
http://www.hjartgruppen.se/guide/hjart-och-lungraddning/

Kram till er alla.

T.C.Y

Ledsen, förtvivlad och trött, men har hoppet kvar.

Jag vill skrika, VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR.!!!!!!!!!!

Det får jag inte. Jag sitter i ett litet och tyst rum, där bara ventilationens susande ljud hörs.
Här låg jag natten till idag och försökte sova, men det blev bara att jag slumrade till en kort stund, och blev på sekunden medveten om när jag vaknade, att allt är en fruktansvärd verklighet.

I en sal en liten bit bort, ligger min älskade Krister. Nedsövd, nedkyld och i respirator. Jag har svårt att ta in det riktigt ännu. Trots att det är ett dygn sedan, det som inte fick hända, ändå hände.
Krister fick ett hjärtstopp.
En stilla bön.........låt oss få tillbaka min älskling, älskade pappa, farfar
och morfar, precis som han var före hjärtstoppet.

Nu har vår Tina kommit och vi skall gå in till Krister.

Jag har inte ord för den lycka jag känner, för att jag hade mina barn med familjer här hos mig i går kväll.

T.C.Y.

Besprutade i år också.

Oncidium Hybrid, med chokladdoftande blommor.

 Så är då den, förhoppningsvis influensaskrämmande sprutan, avklarad i år också. Hoppas jag slipper få någon värk i armen efter sticket, som jag brukar.

Efter vaccinationen, tyckte jag att vi skulle köpa med oss hem, något riktigt sött och gräddigt från fiket, till eftermiddagsfikat. Jag som lovat mig själv att inte stoppa i mig sötsaker.
"Ingen regel utan undantag", "En gång är ingen gång", "Man är väl inte sämre än man kan ändra sig" ;)
Det blev helt fantastiskt goda Bananbakelser.

På hemvägen tog vi med oss dagens post hem. Eftersom vi får post med lantbrevbärare, kan klockan bli både tre och halv fyra innan den kommer.

Jag hade glädjande post i brevlådan.
Det var provsvaret från den hudbit, som opererades bort för över en månad sedan.
"Ingen cancer", var det glädjande svaret :)

Vilken tur att vi hade en liten kartong med två bananbakelser i bilen.
Detta var ju tvunget att firas ;)

T.C.Y.

Bortskämda vuxna

Det här arrangemanget, en färgklick för den nu så höstbruna trädgården, fick vi av Tina förra helgen.
En stund efter kom Patricia och hälsade på. Och hon hade också en överraskning med sig. Jag fick ansiktskräm, dag och natt. Man känner sig allt lite bortskämd :)

I lördags var vi och inhandlade ett matförråd till de vilda fåglarna. Vildfågelblandning, solrosfrön, jordnötter och talgbollar.
Under shoppingrundan träffade jag A Lj. som jag jobbade tillsammans med på 80-talet.
Vad roligt det var att träffas. Det kändes som att det var inte alls länge sedan, som vi arbetade tillsammans och gjorde rullgardiner. (lite trams och bus blev det allt emellanåt också, mixat med `fniss´)

På eftermiddagen blev vi åter igen bortskämda, (men jag skall villigt erkänna att det känns bra), för då kom Patricia. Hon hade med sig en flaska gott vin till oss.

Vår bortskämdhet, den dagen, var inte slut med detta besök :)
På kvällen ringde Magnus, och frågade om vi hade ätit kvällsmat ännu.
Nej då, det hade vi inte. Som tur var ;)
Efter en stund kom han och Pia. De hade beställt mat från en restaurang, som vi festade gemensamt på.

Idag söndag, på eftermiddagen,  kom Tina med familj.
Nämnde jag ordet BORTSKÄMD??  Det är bara förnamnet :)
De hade med sig smarrigt fikabröd som vi hade till fikat.

Före fikat, var vi ute i det sköna vädret. Cajsa hjälpte oss att sätta upp fågelbord mm, och fyllde sedan på med mat. Det tog inte lång stund, innan det var full aktivitet vid "matborden".

Vi gläds åt allt det vi får av alla våra goa, nära och kära, och är så tacksamma.
Bara det att de kommer, utan att ha något med sig, gör att man känner sig både bortskämd och priviligierad.

Tack alla, för att ni finns :) :)
Puss, puss och kram!

T.C.Y