Snö!
För första gång denna vinter, har snöskyfflarna kommit till användning.
Jag tycker faktiskt det är skönt med lite snö nu, och hoppas den vill ligga kvar ett tag. Allt blir mycket ljusare och naturen ser så ren ut.
Det var lagom mycket snö, för att jag skulle tycka att snöskottningen var skön.
Varje årstid gör träden i naturen vackra.
Tina beskrev ett träds upplevelse genom årstiderna så fint tycker jag. Både med text och bild.
Den fick jag av henne 1980 eller 1981.
Mer lättläst.
Alla föräldrar, har säkert någon gång när barnen var små, fått tillrättavisa dem.
Jag har ett minne från ett sådant tillfälle.
Tina hade fått tillsägelse att gå in till sitt rum, som låg bredvid köket. Anledningen kommer jag inte ihåg, men teckningen som hon sköt in under dörren, till mig i köket kommer jag alltid att minnas.
Jag blev glad för teckningen, men lycklig över orden. Sekunden efter jag lyft upp teckingen från golvet och läst texten, var inte dörren mellan oss stängd längre.
I brist på annat att skriva om, efter en ganska händelsefattig dag, bjuder jag på en dikt.
Jag är lite barnsligt förtjust i Dikter, Ordspråk, Citat och Afforismer. Och, eftersom jag nu bestämt mig för att blogga lite varje dag, kommer jag lägga upp något av ovanstående, i brist på annat. Dikten fick jag, någon gång på sjuttio - åttiotalet-talet, av B-M L, "Fröken Ström".
NÄR JAG BLIR GAMMAL
"När
jag blir en gammal gumma ska jag gå klädd i lila! Med en
röd hatt som inte matchar och som inte passar mig, och jag
ska använda min pension till konjak och
sommarhandskar och
sidensandaler och säga att vi inte har pengar till
smör.
Jag ska
sitta på trottoaren när jag blir trött och
mumsa i mig gratisprover i affärer och trycka på
larmet och dra
min käpp längs allmänna staket och ta
igen för min ungdoms måttfullhet.
Jag ska
gå ut i regnet i mina tofflor och
plocka blommor i andra människors trädgårdar och
lära mig att spotta. Man kan
ha på sig gräsliga skjortor och bli ännu tjockare och äta
två kilo korv i stöten eller
bara bröd och pickels i en vecka och
samla på pennor och ölunderlägg och annat i lådor.
Men nu
måste vi ha kläder som håller oss torra och
betala vår hyra och inte svära på gatan och
vara ett gott föredöme för barnen. Vi
kommer att bjuda hem vänner på middag och läsa
tidningarna.
Men
kanske jag borde öva nu? Så att
inte folk som känner mig kommer att bli för chockade
när jag plötsligt är gammal och börjar klä mig i
lila."
Dikt av Jenny Joseph
översatt av Eva Jurkowitsch
60 +
Du vet att du håller på att bli gammal
när ljusen i tårtan kostar mer än födelsedagstårtan.
Det har jag tagit till vara på idag. Jag hade tänkt mig en promenad på eftermiddagen, men ångrade mig när jag var ute och gav fåglarna mat. Det kändes, som om vinden gick genom hela kroppen, trots svag vind och plusgrader.
Efter en smakfull söndagsstek med tillbehör, som Krister lagat, lade jag mig på soffan med ett korsord. Av erfarenhet vet jag, att det så gott som alltid, slutar med att sömnen, tar överhand över korsordet. Och det gjorde den idag också. Men skall villigt erkänna att, det är skönt.
Jag vaknade av härliga röster ute i hallen. Det vat Tina och Cajsa, som överraskade. Det är så mysigt, med barn och barnbarnens spontana besök, och med mysig pratstund, över en enkel fika.
Mina älskade barn och barnbarn
ni är luften jag andas marken jag går på vinden som smeker min hud solen som värmer mig regnet som renar min själ
Som sagt, det var en del att komma ihåg, för att få min nya vän, "Masken Max" att fungera till belåtenhet.
Med risk att bli bortgjord, så bjuder jag på nattens upplevelser.
Det kändes lite obehagligt och svårt att somna med masken över näsan och munnen. När jag väl gjort det och sovit ett tag, vet inte hur länge, vaknade jag av känslan att INTE få tillräckligt med luft.
Inget konstigt med det.....jag hade "lyckats" mixtra med inställningarna, så apparaten bjöd varken på syre eller fukt till masken. Med ett litet tryck på startknappen, så var resten av natten räddad.
"Man lär av sina misstag" sägs det, så förhoppningsvis blir natten som kommer mer syrevänlig.
Vädret idag har inte inbjudit till något uteväder direkt. Men, tack vare Egons framfart tidigare i veckan, så blev det endå det. Jag strosade runt ganska länge och plockade upp allt som var synligt, av papper, plåt, plast, som legat i sorteringskärlen. Och ännu mer glas från växthuset.
Våren är på G! Lite fågelkvitter kunde höras idag. Härligt!
Julens blåbärsris och vårtulpaner, de gifter sig fint :)
Idag var både jag och Krister "uppe med tuppen". Det hör inte längre till vanligheterna.
Kl 7:30 hade jag tid på Ö-N-H i Värnamo. Trots starka vindbyar emellanåt, fanns det inte några hinder på vägen, så vi var framme i god tid.
Efter en sömnapnéutredning, för några månader sedan,fick jag veta att jag har alldeles för många andningsuppehåll. Därför var det nu dags för utprovning av en CPAP-apparat.CPAP, continuous positive airway pressure, som är en apparat med mask
som blåser in luft, skapar ett svagt övertryck och förhindrar att
svalget faller ihop och det blir därför inga andningsuppehåll.
Jag ser med spänning fram emot läggdags, eftersom det är lite pyssel med apparaten, så att den fungerar som den skall. Det skall nog ordna sig med den saken, bara jag vänjer mig vid att ha masken på mig. Den tillför inte bara luft utan också fukt.
----------
Årsängeln för 2014, är en fin skridskoprinsessa, med namnet "Tausend Sterne".
Tack mina älskade barnbarn, för tillskottet i min samling av Årsänglar från Goebel.
Nu är det dags att gå till sängs, och som sig bör åter tillbaks i vårt gemensamma sovrum. Inga timmerstockar mer nu :)
Så har då Änglagårdsbloggen legat i träda i ett halvår.
Livet har under tiden gått sin gilla gång. Advent, Jul, Nyår och Trettondagshelgen är över.
Nyårslöften.....det blev det inte några i år.
Däremot har jag gjort en lista, med tio punkter, över olika mål, som jag önskar kunna uppnå.
Önsketänkande, men klarar jag en procent av punkterna, är det bättre än inget alls.
Vad de olika målen är, ja det kommer jag att berätta, efterhand som jag EVENTUELLT kommer att klara av något.
Den ena punkten avslöjar jag redan nu, "jag skall bli bättre på att uppdatera Änglagårdsbloggen, helst varje dag. Jaja, vi får se hur det går med den saken. En förutsättning är ju att ha tillgång till internet varje dag i så fall.
Jag vill inte ha besök av några fler fulingar, så som Gudrun, Per, Sven, Svea , Egon, och allt vad de heter.
Egon, han var inte snäll mot växthuset, fast det kunde varit värre. Men jag tycker det var illa nog.
Fönsterglaset hade blåst iväg ca 10 meter. Är tacksam att ingen människa befann sig i rutans färdriktning.
I år blir det enkelt att plocka in videgrenar, när "kissarna", visar sig. "Inget ont, utan det har något gott med sig"
Hoppas nu att harar och rådjur INTE blir sugna på Magnoliaknoppar. Aningen lyxigt att täcka granen med fiberduk, men se det tyckte inte Egon. Hur vi skall få ner den, det blir en anna femma det ;)
Ps.
Någon Välkomstbild från vinterns arrangemang i "Välkommenkorgen" vid entrén, har jag inte tagit, och nu är det för sent. Också där har Egon saboterat.
Bilden (som är tillfällig) , tog jag en av de få soliga dagar som var i december.
Det är den nyputsade kristallkronan, som ger reflexer på halmstjärnan på öppna spisen.
En vers i Arja Saijonmaa´s låt, Jag vill tacka livet.
"Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket Det gav mig två ögon Och när jag dom öppnar Kan jag klart urskilja det svarta från det vita Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor I mängden människor, den Som jag älskar"
Dagens flaggning.
Inte bara vid allmänna flaggdagar flaggas det hos oss, utan också vid speciella tillfällen, som är värda att firas. Därför har vår flagga vajat flera olika dagar, nu i Juni.
Månadens första flaggdag hos oss, var 5:e Juni.
Barnbarnet James tog studenten, och det var verkligen värd att firas.
Trots att stora regnmoln, som såg hotfulla ut, kunde studenterna springa ut i solsken, till släkt och vänner, som spänt väntade på att få krama om och gratulera.
Grattis James, till gott resultat av flitigt studiearbete.
12.e Juni, så var det åter dags för skolavslutning.
Då var det Philip och Cajsa, som fick sommarlov.
Jag och Krister var i Forsheda kyrka, där Cajsa hade sin skolavslutning. Philip, som gått ett år i gymnasiet, kunde vi bara fira med att ge blommor till.
Nu är det bara Cajsa, som traditionsenligt för grundskolan, får röda rosor, i år blev det sju röda rosor, James fick tre vita rosor och Philip en vit ros.
Cajsa, söt fanbärare.
Dagen efter, den 13:e Juni hissades flaggan åter igen.
Då var det Kristers tur att bli firad. Som 70-åring.
En gång tidigare, har jag sett honom så överraskad och snopen, som han var på 70-årsdagen. Det var när han fyllde 50 år.
Då hade jag, Magnus och Tina med familjer, beställt en resa till Jersey för Krister och mig. Helt utan att han över huvud taget, inte anat någonting.
Efter många små vita lögner,, hamnade vi på Landvetters flygplats, för att vänta in Magnus och Tinas familjer, som kom med resväskor packade med serietidningar. För fortsatt färd till, som Krister hade trott var Ronneby Brunn, men som gick till Jersey.
70-årsdagen trodde han, skulle firas med familjen.
Efter en veckas smusslande, och förberedelse av mat mm, fick jag ofta kommentarer av honom som, "så mycket mat går inte åt", "vad gjorde du där", "vem var det som ringde"?
En otroligt fin 70-årsdag blev det. Tack vare de tjugofem gästerna, som kom och hjälpte oss fira Krister.
Och tack vare, den hjälp jag fick med förberedelser av mat och överraskningar inför och under festen.
Tack, Magnus, Tina, Pia och Patricia för värdefull hjälp. Love you!
Klockan två på natten, var jag och Patricia klara med att ha satt upp bågen, blåst upp 70 ballonger och knutit fast dem i bågen. Roligt hade vi, tysta var vi, för Krister hade inte hört någonting.
Var så goda! Födelsedagsbarnet får börja.
Patricia´s skapelse.
Tillsammans är vi starka, och vi klarade det.
Omdömen via telefon, av gästerna.
Midsommarafton hissades flaggan för att fira en trevlig och mysig midsommar, tillsammans med goa systerdotter Annette, Ingemar och Kalle. Något som också har blivit till en fin tradition.
Krister, Nettan, Ingemar och "Lille Karl".
Efter nypotatis, sill, nubbe och västerbottenpaj, som Ingemar gjort och hade med sig, gick vi upp till vår sommarfagra kulle. Slåttergubbarna blommar så fint där nu.
Idag flaggar vi för oss själva.
Det är idag, 50 år sedan vi förlovade oss.
Då var 24:e Juni midsommarafton. Vi har hos Mamma och Pappa, i deras stuga i Olofsbo Falkenberg.
I en sanddyn, utanför dåvarande dansrestaurangen Klittergården, bytte vi ringar.
Samtidigt spelade dansorkestern denna låten.
Efter en stund gick vi hem till stugan, där så helt perfekt föräldrarna bjöd på hummer, utan att veta om förlovningen.
Dagen efter, midsommardagen, åkte vi tillsammans med Svågern Olle och Nettan till Liseberg för att roa oss. Och besöket förevigades av en fotograf, när vi kom ut ur Kärlekstunneln.
Love is in the air
Som socker på moset, fick vi ett lyckligt besked, när krister hade ett återbesök på Ö-N-H i midsommarveckan.
Eftersom läkaren inte var nöjd med vad han såg i halsen, vid besöket tre veckor tidigare, kände vi oss orligare, än inför tidigare besök.
Det som inte sett bra ut tidigare, blodiga stämband, såg betydligt bättre ut nu.
Det var med lätta steg vi gick ut från mottagningsrummet, och hade ett "nu får ni fira och ha en riktigt trevlig midsommar", från fantastiske läkaren Fredrik.
Nu har vi lagt detta åt sidan, och tror och hoppas på lika bra besked om tre månader.