Härliga höstdagar

När min gamla trogna symaskin för egen maskin började sy så det rök om det, var jag övertygad om att jag sytt på den för sista gången.
Men, vad glad jag blev när reparatören ringde och sa att nu är maskin lagad. Och till ett billigt pris också.
Jag hoppas reparatören har rätt i sin kommentar, "maskinen är ju bara 18 år, så den kan du sy på i många år till". Med andra ord, min Husqvarna är ung trots de  40 + åren.


Veckans väder har varit helt underbart. Rena önskevädret för årstiden.

Och perfekt väder för höststädningen i växthuset.
De få vindruvor som fanns kvar plockade jag och kastade på komposten, de smakade nu mer vin än vindruvor.
Alla blad på vinrankan ruskade vi ner, och när det var klart, sög Krister upp allt med lövblåsen / sugen.

Dagen före vi röjde ut växthuset, planterade jag om Cymbidierna, de mest otympliga orkidéerna som jag äger. Rotklumpen och bulberna på de allra största, var så svåra att dela,  så jag fick ta till den största kökskniven.
När jag kämpade på med omplanteringen, bestämde jag mig för att, inte någon mer Cymbidium. Det räcker med de tio, som finns.
När häften av plantorna var omplanterade, hade jag inte fler innerkrukor i passande storlekar.
Det blev en tur in till Blomsterlandet. Där fanns bra sortiment på krukor, så jag fick med mig de storlekar som jag behövde, plus.......................en sådan där växt, som jag inte skulle köpa fler av.

Kalla det för dålig karaktär, orkidéberoende eller svag för orkidéer, men jag var bara tvungen att ha med den hem också.

Cymbidium

I måndags startade älgjakten.

Jaktlaget, där Krister ingår, började jaga först i torsdags och fortsatte på fredagen.
Bra utdelning blev det på de två dagarna. En stor älg varje dag. Det gick snabbt att fylla kvoten på vuxna djur.
Det blir lite påfyllning till frysen.



T.C.Y.

 

Ja, nu är hösten här på riktigt.

Det märks, inte bara på att träden börjat tappa sin löv och att dagarna blir kortare och kortare.

 Lika glad och upprymd, som jag blir på våren, när jag hör och ser tranorna kommer tillbaks från södern, lika vemodigt tycker jag det är, när de i v-formation flyger söderut igen på hösten.
Två gånger fick jag uppleva detta igår. Först hördes deras högljudda "sång", innan jag lyckades hitta flocken högt upp bland molnen.
Eftersom jag, hade kameran med mig ute i trädgården, lyckades jag fånga fåglarna, om än otydligt, på bild.

Alla perenner, som för ett par veckor sedan fick flytta in i växthuset, har nu fått lämna det, för att tillbringa vintern under växtbelysning i källaren.

Det var mycket klippande och rensande av vissna, ruttna och till och med mögliga blad och blommor, innan jag kunde flytta in dem. Det är väl ännu ett bevis på den blöta sommaren vi haft i år.

Det finns också de plantor, som blommar mer än de någonsin gjort under sommarsäsongen.
Bland annat en Fuchsia, som jag fick som liten stickling förra året av orkidékompisen Lena.
Vilken blomsterprakt det blir i källaren framöver, om alla knopparna slår ut.

Tack Lena.

 Skottkärran och barnbarnens skrinda, "pinnavagn", fick fungera som flyttfordon.

Det är vemodigt att "ta farväl av sommaren", som Lasse Berghagen sjunger, men jag tycker om hösten.
Det är inte så många måsten då, och framför allt mer mys med tända ljus, och när det blir kallare elda i öppna spisen.

Nu finns bara de orkidéer, som vill ha lite kallare temperatur innan de får flytta in under orkidébelysningen i källaren, kvar i växthuset.
Innan dess ska de planteras om, och det är lite extra jobbigt, för de är stora och otympliga, men så fina när (om) de blommar runt jultiden.

Vinrankan tappar bladen snabbt nu, och jag är glad för att de flesta vindruvorna har tagits tillvara på.

I morgon (läs måndag) ska jag köpa stora planteringskrukor och orkidékompost. På måndag har vi blivit lovade uppehåll och sol, och då ska det planteras orkidéer utomhus.

T.C.Y.

Guardian Angel Oktober

Regn, regn, regn och åter regn, med någon solglimt däremellan.

Jag tycker om hösten, med alla vackra färger i naturen. Det är bara det att det vackra framträder inte lika bra i regn.
Under några solglimtar,  eller i varje fall uppehåll i regnandet, har jag fångat några färgklickar med kameran. 

 Tänk om Flugsvampen var ätbar och lika god, som den är vacker.

Denna vackra bukett i höstfärger, kom goa Patricia med i veckan.

Jag har inte lyckats lära mig min kamera riktigt ännu :( Vinröda färger blir aldrig som de är i verkligheten. Krysantemumsblommorna är djupt vinröda i färgen.

I september hade vi äppelfest.
Det var en älgko med sina två kalvar, som lät sig väl smaka av äpplena som fallit ner. De hade först varit och ätit på lönnarna invid huset, och promenerat förbi växthuset.
Oh hemska tanke.....tänk om de gått in i glaset på växthuset.

Förra helgen fick vi rå om Cajsa helt för oss själva. Det är så roligt och underhållande.
De två äldsta barnbarnen, killarna, är inte lika lätta att få som nattgäster längre. De är ju tonåringar nu, så det är precis som det ska vara. Men de är fortfarande lika välkomna som de alltid har varit.

När Cajsa kom hade hon med sig en lapp, där hon skrivit ner ett recept på Cupcakes.
Vi köpte ingredienser, som inte fanns hemma, dagen efter och den lilla bagerskan började baka.
Hon fick göra kakorna från början till slut. Och jag vill lova att det blev ordentligt gjort, med ett bra resultat.

Koncentration

När kakorna kallnat var det dags för toppingen.
Det var inte bara till att breda den över kakorna, utan den skulle spritsas ut.

Och sist hämtade hon strössel, som fick bli kronan på verket.

 

När kakorna var klara kom Magnus och Pia, Tina och Klas kom för att hämta hem sin dotter.

Och så blev det förtsås fika på nybakade cupcakes.

Det är länge sedan de fick så god fika på Norlid, som då.

Nu ska det bli ljusare för oss i skogen.

Vi har beslutat oss för att ta ner alla granar, som har växt mycket sedan vi flyttade hit 1994.

Den minsta och roliga skogsmaskin jag har sett någon gång.
När jag ser mannen köra maskinen, tänker jag på när James och Philip körde med sina radiostyrda bilar. Denna maskinen fungerar ungefär likadant, "chauffören" går bredvid och kör, hugger (klipper) ner, delar och drar virket till uppsamlingsplatsen.

Tekniken går framåt. Samtidigt som samhället med allt det tekniska blir sårbart.
När vi skulle tanka i Gnosjö igår, på den enda mack som finns i Gnosjö, fungerade inte pumparna. Fel på kommunikationen med Telia.
Obemannad bensinstation och ingen sedelautomat, det var tur att det fanns några liter bensin kvar i tanken.
Hoppas killen som skulle tanka samtidigt, kom hem utan bensinstopp. Hans tank var så gott som tom.

När jag plockade fram symaskinen idag, för att sy gardiner, tänkte jag att det är en fantastisk maskin.
En trogen Husqvarna, som jag köpte 1971. Och fungerar helt perfekt, och ytterst lite reparationer under de åren. Och den har använts flitigt.

Nåväl. För några sekunder trodde jag att jag hade fått osynligt besök, som satt sig och sy i en rasande fart. Jag hade sytt klart gardinerna, och hade börjat stryka dem.
Med ryggen vänd mot symaskinen, hör jag hur den börjar sy och ökar hastigheten.
Vad mycket man hinner att tänka under några få ögonblick. "Vem är det, som syr"? För inte var det Krister.
Jag rusar dit och drar ur sladden ur väggkontakten, och får se hur det börjar ryka inifrån maskinen. Fort ut med den i regnet.
Min symaskin, som jag trivs så bra med. Jag vill inte ha någon annan :(
I morgon skall den till reparatören, som jag en gång köpte maskinen av. Hoppas, hoppas, hoppas!!!
Jag förbereder mig på att jag måste köpa en ny symaskin, för det kan jag inte vara utan.

Vi är noga med att aldrig åka hemifrån med några maskiner på, inte ens kaffebryggaren. Men att symaskinen skulle kunna orsaka något, det hade jag inte räknat med.
Så summa summarum, lämna aldrig någon maskin eller elektriskt på när du inte är hemma.


T.C.Y.

50- årsjubiléum, nostalgi

Vilken träff!!!!
Klassträff och 50-årsjubileum.

Femtio år sedan första realexamen ägde rum i Gnosjö.

Femtio år är ganska lång tid :),  men det tog inte lång stund innan vi hade lärt känna varandra igen.

Vår fina och härliga Rektor Gotthard Sjölander med "sina realister".

Många nostalgiska känslor blev det när vi samlades på Bäckaskolan och gjorde studiebesök till de olika klassrummen, där vi hade haft våra lektioner.
Att tiderna hunnit förändrats, sedan vi sprang ut med de grå mössorna på våra huvuden ( känslan jag hade då, kan jag känna än idag) insåg jag, när vi kom till skyddsrummets dörr i källaren.
Där inne fick vi, som hade för långt hem för att kunna åka hem och äta på lunchrasten, äta maten som vi fått med oss hemifrån.

Efter en god fika och mycket prat, åkte vi sedan vidare till restaurang Köket.

Kvällen blev en verkligt trevlig och gemytlig fortsättning på eftermiddagens tidigare återförening.
Ju mer vi berättade för varandra om de fyra skolåren, ju mer kom jag ihåg.

Årets klassträff är en god karamell att suga på, till nästa träff. Kanske redan om tio år, för vi blir ju inte yngre med åren ;)

Tre gånger har vår klass firat jubiléum. Det tycker jag är stort.
Jag är tacksam över att jag kunnat vara med på både 15, 30 och 50-årsjubiléum.

Extra roligt var det att två lärare var med på träffen, Barbro Sandberg och Rolf Melander.

Helgen startade med att Cajsa kom till oss i fredags kväll.
Hon skulle stanna hos oss till lördag kväll, eftersom föräldrarna skulle ut på en resa under lördagen.

När det, för ett par veckor sedan, bestämdes att "den lilla" skulle vara hos oss, hade jag inte en tanke på att det var samma dag som träffen.

Det blev Morfar och Cajsa, som fick nöjet att umgås på tu man hand.
Och det hade de verkligen gjort.
Först en promenad på en och en halv timma, före en tur till ICA. Där handlade de för en myskväll, både kvällsmat och mys framför TV´n, allt efter vad Cajsa önskade :) :)
De två hade också varit företagsamma och ringt Tina på mobilen. De skulle bara tala om att de hade bestämt att Cajsa skulle stanna en natt till. Härligt!! 

Innan jag åkte till träffen , kom Patricia och James.
När jag såg att det var James som körde, börjat övningsköra, insåg jag att det inte är så konstigt att jag skall iväg på ett 50-årsjubiléum ;)
Ett barnbarn, som börjat övningsköra för bilkörkort, en Farmor med grått hår, ja då har man nog blivit lite äldre ;)


T.C.Y.

Carpe Diem

" Carpe Diem - Fånga Dagen,

 Lev som om varje dag var din sista,

Var rädda om varann,

Ta inte allt för givet ".

Ett kort möte, idag på sjukhuset med ett kort samtal,blev till ett tankeväckande och sorgligt möte för oss, trots glädjen över att träffas efter lång tid.
Det blev ett kort möte, de skulle tillbaks till salen, där en till dem, nära och älskad person  låg.

Det skulle inte ta lång stund, innan de fick lämna sjukhussalen, för att åka hem i en djup sorg och saknad.
Ett dygn, och allt ändras.

Jag är väl medveten om att allt kan ändras så snabbt, alltför snabbt, men är lycklig över att fortfarande få ha hela min familj kvar.

Igår blev det, sedan länge planerade bullbaket av. 99 bullar blev det.
Meningen med bakningen var att barnbarnen skulle få dela på bullarna.
Bullarna på en plåt behöll vi själva. De hade blivit väldigt solbrända i ugnen.
Jag skyller på finalen av Robinson på tv´n. Jag var tvungen att se hur sista tävlingen slutade ;)

Hemvägen från Värnamo tog vi över Forsheda, för att lämna bullpåsarna till Philip och Cajsa. I helgen blir det en leverans till James.

 Flera påsar kantareller, klara för att bara lägga in i frysen, hade vi med hem från Forsheda.
Vad det värmer ens hjärta, när människor är så snälla. Vi har allt blivit lite bortskämda, Gubben min och jag.
Tidigare i veckan fick vi lingon och idag kantarellerna.
Det är Philip och Cajsas farföräldrar, som plockat, rensat och förvällt svampen, som vi fick.
Tack Kerstin och Ola, inte minst för omtanken :)

Nästa lördag skall jag bli riktigt nostalgisk.
Då blir det 50-årsjubileum!!

 50 år sedan min klass, som var den första klassen i Gnosjö, som tog realexamen . Ofattbart.
Men vad roligt det ska bli att få träffas igen. Hoppas på att få återse många klasskamrater.


T.C.Y.

Krösnamos och smörstekta kantareller

Tiden är inne för "skogens guld" och "skogens röda guld".

Varken jag eller Krister har varit ute i skogen, för att ta till vara av det som naturen erbjuder.
Nu har vi ändå fått fylla på förrådet inför vintern. I varje fall när det gäller lingonsylt, eller som den smålänning jag är, krösnamoset.

Syster Alice och svåger Sven kom på förmiddagen, med en 10-liters spann fylld med nyplockade lingon, toppade med några kantareller. Och det är vi verkligen tacksamma för :) Det är Sven, som plockat lingonen, men "söstra mi" var med som sällskap i skogen.

Jag känner mig rik, när jag häller upp den färdiga sylten på burkar. Inte några extra tillsatser med konserveringsmedel eller andra konstigheter i.

Senare på eftermiddagen fick jag för mig att ta en promenad med gåstavarna.

De kunde jag lämnat hemma, för det blev en skogspromenad istället. Och jag hittade kantareller!!

Och så alla dessa gula löv, som jag blev lurad av.

Det har pratats om att det är ett riktigt svampår i år, och det stämmer säkert, för jag har aldrig plockat 5 liter kantareller tidigare.

När jag kom hem, tog Krister vid och rensade svampen, och bjöd sedan på smörstekta kantareller till kvällsmat.

Av lingonen kokade jag sylt på hälften av bären och resten får ligga i frysen tills det är dags att fylla på burkarna igen. 

 

Nu som först, smakar våra vindruvor i växthuset som bäst, och är en prydnad för köksbordet där de ligger i fruktskålen.

Årets första och enda ros i vår trädgård.

I morgon ska jag tillbaks till sjukgymnasten, som jag räknar med blir sista gången.
Även om värken finns kvar, känns det mycket bättre. Jag kommer fortsätta med övningarna, och det tror jag räcker och blir bra med det.


T.C.Y.

Vad gör vi med vår jord?

  Guardian Angel September

  

1:sta September, och ett underbart höstväder.

När väl molnen skingrats på förmiddagen och solen visade sig, var det så skönt.
Sol och hög frisk luft, så får gärna höstvädret fortsätta att vara, tills snön kommer.
Nej nej, inte tänka på någon snö ännu ;)

Jag hade en skön stund på eftermiddagen, när jag satt ute i en solstol och läste.
Boken heter "nu vill jag sjunga dig mina sånger", av Linda Olsson.
Boken har jag lånat av Tina, och hon sa " har man väl börjat läsa den vill man inte sluta".
Jag är villig att hålla med.

Senare på eftermiddagen blev det en tur på cyklarna igen :) Till slut hamnade vi hos  min bror och svägerska, en liten kort men trevlig visit.

Jag tittar inte så ofta på tv längre. Men i kväll är jag tacksam över att jag gjorde det.
Det var programmet, Fridlyst, en naturserie.
Kvällens avsnitt var  från Borneo, med  Matias Klum, Börje Salming och hans dotter Theresa.

Det var ett trevligt men samtidigt deprimerande program.
Man fick se hur regnskogen skövlats, för att ge plats åt   palmoljeindustri, på både djur och växtrikets bekostnad.

Skogarna skövlas i jakt på värdefullt timmer och för att ge plats åt storskaliga oljepalmsplantager.

Nu funderar jag över, "vad ska jag undvika att konsumera, för att inte gynna den här industrin"?



http://www.wwf.se/vrt-arbete/arter/1125849-orangutang


http://www.sydsvenskan.se/varlden/brattom-att-radda-utrotningshotade-arter-pa-borneo

Nästa lördag kommer ett nytt avsnitt.
Var och vad det handlar om vet jag inte ännu, men programmet får jag inte missa.

T.C.Y........ och om vår jord!