Gott Slut på 2012 och Ett Gott Nytt 2013

 

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut............

Årets sista dag har just börjat.

Det blir inte någon Sylvesterbal för oss i år heller.  Däremot blir det, " same procedure  as last year". Krister bjuds på en, för honom hemlig trerätters nyårssupé.

Jag ser med tacksamhet tillbaka på det gångna året, och med stort hopp om ett fint 2013. 

 
Till er alla önskar jag, ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

T.C.Y.

God fortsättning på Julen

Annandag Jul, och regnet det bara öser ner.

Men vad gör det, efter det underbara julfirande jag fått vara med om.
Julafton började vi med plogning och snöskottning (det hade vi inte behövt, både Magnus och Tina´s familj ringde och erbjöd sin hjälp). Det var tung snö, men ändå skönt att röra på sig lite ute i friska luften. Mycket nysnö, precis som jag vill ha det på Julafton.

Vi hade en härlig gemenskap tillsammans med alla våra kära. Ännu en fantastisk Julafton att lägga till i "Livets Bok", som avlutades med att Patricia och James kom, efter att de landat efter flygresan från London.
Tack alla som kom till oss.

Många klappar blev det. Jag tror faktiskt att jag var den som fick mest julklappar i år. Myser!!
Det märks att barnbarnen blivit äldre, nu är det inte kvantitet som gäller, utan kvalitet.

Får jag presentera 2012 års Julängel "Weihnacht"?

 

Jag har sedan flera år tillbaka,  fått Goebel´s årsängel i julklapp, av våra tre "godingar" till barnbarn. Varje ängel, fastän de "bara" är materiella saker, ligger mig varmt om hjärtat.

Jag ska inte räkna upp alla min julklappar, men bara en sak till. En duschmössa, som Tina mannekängade i.

LOVE!!!

 Tina, hoppas du förlåter mig, men jag tycker du är så fin.

Igår, Juldagen, var vi hos Tina´s familj på lutfiskmiddag, med Ris a´la Malta som efterrätt. Som alltid lika gott, efter all julmat dagen före.  

God fortsättning på Julen!

T.C.Y.

God Jul

Da'n före Doppareda'n!

Jag och Krister önskar Er alla, en riktigt GOD och FIN JUL.

 

 

 Den här dikten, för länge sedan ett tidningsurklipp ur vår lokaltidning VN, är skriven av Astrid Johansson. 

Jag har den på min anslagstavla för dikter året runt.

 

 

 

 

 

Dikten säger, vad jag tror många med mig känner inför Julen, med både tacksamhet och glädje.

 

 

Den lilla söta flickan, med den stora rösten,  får avsluta vår Julhälsning.

T.C.Y.

Snart är Luciadagen 2012 till ända.

Dagen började vi med att titta på Luciamorgon på tv, fortfarande liggandes i våra varma och sköna sängar.
Min tilltänkta lilla middagstupplur, blev till en ca. två timmars lång tupplur. Alltför lång, men den var skön.

Klockan sju på kvällen, var det så dags för Lucia i Värnamo.
Det var Värnamo Lucia, som kröntes.
Före och efter kröningen bjöds det på fin musik av Symfoniorkestern och fin sång av Kulturskolans kör, där Cajsa var med.

Kanske är det för att jag såg kvällens Luciafirande live, men jag tycker den var mer stämningsfull och fin, än morgonens.

Hem till oss har det inte kommit någon Lucia i år. Barnbarnen har blivit för gamla för det.
Däremot var det så fint när jag kom hem på kvällen. Med rimfrost på träden, och belysningen både inom- och utomhus, var det som en vacker vintertavla.

Bilden är tagen med min iPhone, därför den dåliga kvalitén.

T.C.Y.

Lucianatt

Guardian Angel December

Vi har saknat rådjurens besök i vinter.

Men nu, när väl snön har kommit har vi sett spår av dem. Det är fantastiskt, de måste minnas var vi lade ut viltfoder tidigare år. Det går att följa spåren från en plats till en annan, som om de har kvar stigarna som de gjorde i snön.
Vi har inte lagt ut något foder till dem ännu. Blir det mer snö, blir det till att inhandla några säckar viltfoder, att mata dem med.
Idag fick jag se ett rådjur, och tyckte faktiskt synd om det, när det inte fanns någon mat, som det nog hade förväntat sig.

Fåglarna har däremot matats sedan början av november.
Eftersom det finns gott om nötskrikor, skator och koltrastar, har vi ett nät runt fågelbordet.
Innan vi satte för nätet, tog maten slut jättesnabbt, de större fåglarna tog kommandot över fågelbordet.
Småfåglarna flyger smidigt genom nätet, som samtidigt skyddar för rovfåglar.
Till de fåglar, som inte kommer in till matbordet, lägger vi ut frön på marken.

Nu har vi även satt nät för  "fönstren" på fågelhuset, ett mindre nät.
Anledningen är tre ekorrar.
I början tyckte vi det var roligt att ha dem utanför köksfönstret, och se på deras akrobatiska konster.
Tills en dag, när vi fick se två ekorrar som satt innanför nätet, och mumsade på fågelfrön. Inte en fågel syntes till vid matplatsen.
När jag en dag skulle fylla på med mat, upptäckte jag att innerväggarna, som håller maten på plats, var så gott som söndergnagda på två sidor. Man kan inte säga annat än att ekorrar är klipska och envisa. Det blev till en början hönsnät vi satte upp.
Det dröjde inte länge innan vi fick köpa ett betydligt kraftigare nät och nita dit.
Hönsnätet var en enkel sak för ekorrarna att forcera.
Nu får de nöja sig med fröna, som finns på marken eller havrekärven.

En söt men klipsk liten filur

En riktig atlet

"Herre på täppan"

Verkar rätt nöjd ändå

Nu är det Lucianatten, och det blir till att sätta klockan på väckning, så jag inte missar Lucia på TV kl: 7:00

Jag har tjuvstartat med en Lucia och Stjärngosse. Inte lika vackert, som de Luciatåg  jag brukar se, men roligt.

Med vår gulliga Stjärngosse, önskar jag dig en fin Lucia.

T.C.Y.

 Advent-förberedelsetid-ankomst.

Idag får vi tända det 2:a ljuset i adventsljusstaken.

Jag har nog aldrig varit klar med julmaten så tidigt, som i år.  Sedan veckan före första Advent, finns nu den julmat, som går att förbereda färdig i frysen.
När Cajsa var här hos oss ett par dagar i slutet av november, passade vi på att göra julkorv. Hon är en riktigt duktig "korvstopperska", och var till god hjälp.

"Julaftonskorven"

 Bullar och lussekatter är bakade, och nu står pepparkakorna på tur.
Då blir det, under ett par dagar, full aktivitet runt köksbordet. Degarna ligger i kylskåpet och väntar på bagarna. Först ut i år, är Tina´s familj. Det blir idag, och då kommer det inte bara att bakas av degen, utan en stor del kommer att hamna i vissa munnar. Speciellt i en mun. (Eller hur Tina?)

En annan förberedelse är att få barnbarnens adventskalendrar klara, och då redan före första Advent.
Ju äldre barnbarnen blir, desto mindre paket bli det att hänga i kalendrarna.
Eftersom jag tycker det roligt, blir det en paket till tonårspojkarna, på lördagarna. Lite lördagsgodis går alltid hem. Och, jag har sagt till dem, att jag kommer fortsätta med kalendrarna, tills de fyllt 18 år.

Jag och Krister har ju även i år fått adventskalender. Den stora julstrumpan fylld med paket. Och, VI TYCKER DET ÄR ROLIGT.
Barnbarnen, som vi får kalendern av, (eller rättare sagt, deras fina mammor), låter oss öppna ett paket varannan dag.

Igår var det min tur att öppna.
Det var ett så fint paket, och jag blev riktigt rörd.

De här bilderna kommer alltid att vara min egen "Adventssaga".

En kasse, vikt av ett vitt papper. Cajsa är duktig på Origami

I kassen ligger ett litet brev.

Brevet

Denna fina tändsticksask fanns i paketet

Brevet är undertecknat med "dina barnbarn", och kanske är jag egoistisk, men jag tar till mig brevets innehåll, som om de tre barnbarnen skrivit det.

Vi behöver  emellanåt stanna upp  i allt bestyr inför julen, för både kropp och själ.
Det gjorde jag, Patricia och väninnan Mona, i onsdags.
Då var det åter dags för Julkonserten Änglaljus, med John Kluge i Anderstorps kyrka.
Gästerna som Kluge hade med i årets konsert var, Cyndee Peters, Py Bäckman och Chadwick Johnson och en operettsångerska, som jag tyvärr glömt namnet på.
Två timmars njutning av en helt fantastisk konsert.

Vid utgången kunde vi köpa skivor av de medverkande.
När jag skulle köpa en skiva av Kluge, passade jag på att fråga om jag fick ta ett kort på honom.
När jag sa att jag tycker det skulle passa bra, att ha John Kluge med Änglaljus, på bild på min blogg Änglagårds bloggen, svarade han "javisst" med ett skratt.
När jag tagit fram iPhonen och skulle ta en bild, kom en kvinnlig medhjälpare till Kluge, snabbt fram till mig och sa, "jag tar din telefon, och så ställer du dig jämte honom, så får du ett kort på er tillsammans.
Ja varför inte? ;)

Och här är resultatet,

Ett positivt återbesök för Krister har vi också haft.
Vid återbesök på Ö-N-H Jönköping, lyckades läkaren se längre ner i halsen på Krister, än vid tidigare besök. Han var så nöjd, han kunde inte se någon som helst förändring till det sämre.
Eftersom det har gått två symptomfria år, sedan strålningarna, behövs inte återbesök var tredje månad längre, utan en gång var sjätte månad. SKÖNT!

En lungröntgen väntar på måndag. Läkaren förklarade att det är obligatoriskt, efter något år.

Trevlig andra Advent.

T.C.Y.

Jag har varit riktigt usel på att uppdatera Änglagårdsbloggen. Det är så gott som  en månad sedan jag skrev det senaste inlägget.
Tiden rusar iväg, alltför fort.
Det ska bli mer ordning på uppdateringar hädanefter.

Idag blir det ett kort inlägg.

Jag vill, med vår Adventsgrupp, önska er alla en fin och trevlig första Advent.

På återseende!

T.C.Y.

3:e November

Guardian Angel November

 Vissa dagar i livet minns man så väl, till och med dagen före. Jag minns vad jag åt, vad jag gjorde och vilka jag träffade, trots att det är 47 år sedan.

GRATTIS Magnus på din egen dag, som vi tjuvstartade med att fira dagen före.

Jag kommer inte heller glömma 3:e November förra året,och inte heller  veckorna före den dagen.
 Då fick Krister sin ICD-apparat ( pacemaker med defibrillator) inopererad.
Två nya liv, och i Jönköping, fast med 46 års skilland.

GRATTIS Krister till den så värdefulla och oersättliga operationen.

Det kom ett telefonsamtal från Pacemakermottagningen tidigare i veckan.
Det var dryga och oroliga sekunder, innan vi insåg att det var ett positivt samtal.
Sköterskan som ringde, hade fått en sändning från  Merlin, sändaren som varje natt registrerar , hur ICD´n har arbetat.
Sändaren avläser EKG, puls och om ICD´n behövt göra några tillslag, antingen med pacemakern eller defibrillatorn.
Till vår glädje var alla värden bra.
Det blir ett återbesök till läkaren, som opererade in ICD´n, i januari.

En annan stor lycka 3:november 2012, är att Tina fått svar på scintigrafiröntgen, som hon gjorde för ett tag sedan.
Citat från Tinas blogg " Och allt såg normalt ut, ingen misstanke längre att det kunde vara metastaser. PUSSSST!!!!!! Vilken otrolig lättnad.  Låt oss göra vååågen för detta fantastiska resultat. YAY!!! "

Cajsa sover över hos oss i natt, och var här när vi fick det glädjande beskedet, och vi tre gjorde
 " vååågen" :)

När det hade mörknat i eftermiddag, åkte jag och Cajsa till kyrkogården.
Regnet vräkte ner när vi var där och tittade på alla de tända ljusen. Men inget regn kan ta bort känslan jag får  där i ljushavet.
 Bland alla ljusen, som brinner där på kyrkogården i mörkret, känner jag en, om möjligt ännu djupare ödmjukhet inför livet.

T.C.Y.

Nu har vi,  "gubben min" och jag, fått årets dos av influensavaccin. Och det känns i armen.
Denna gång nöjde vi oss inte med en spruta, utan vi bjöds på två sprutor var.

Sköterskan som gav sprutorna, tyckte att Krister skull ta en spruta mot lunginflammation också.
Det förslaget antog han, förståndigt. Men när han fick den sprutan, bad han sköterskan att ge mig en också :) Det motsatte jag mig först, men med lite övertalning, antog också jag erbjudandet .

Men vad är lite värk i armen, mot vad "Sandy" ställer till med i USA?
Stackars människor. Vad beror dessa naturkatastrofer på, de blir bara värre och värre med åren?
Jag är oerhört tacksam över att vi har klarat oss med "Gudrun och "Per".  Det var illa nog med de stormarna, men inte jämförbart med vad andra länder får stå ut med.

Jag önskar dig en trevlig Halloween, med mycket bus eller godis.
Och framförallt en fin Alla Helgonhelg med besök på smyckade och ljusprydda kyrkogårdar, som inbjuder till eftertanke för de , som vi bär med oss i hjärtat och har betytt så mycket för oss.

http://open.spotify.com/track/0F0CfQTaps7nqfuQaOkJju


T.C.Y.

Fira vad som firas kan

Veckan som gått, var en intensiv vecka, betydligt intensivare än normalt. Men så givande, ur fler perspektiv.

Tisdag morgon skjutsade Krister mig till Värnamo, där Tina och Klas mötte upp.
Tina var inbjuden till bloggmöte på M-magasin i Stockholm, för kvinnor som drabbats av bröstcancer och bloggar om det.
Klart att jag ville följa med, när hon ville ha sällskap dit.

Tågresan trodde jag skulle bli dryg, men där hade jag fel. Det var faktiskt en liten upplevelse bara den ;) Länge sedan jag åkte tåg nu.

Vårt hotell låg alldeles invid Centralen, så där sparade vi stegen inför eftermiddagens shoppingrunda.

En stunds vila på rummet, och sen ut i storstadsrusningen.

Allra först gick vi till Klara kyrka . En vacker kyrka, och en kyrka som engagerar sig för hemlösa / uteliggare.

Efter att vi  suttit en stund och beundrat det fina i kyrkan, fortsatte vi med "studiebesök" i affärerna.
För att hinna med vad vi ville, hade det behövts minst en dag till i huvudstaden.

Efter ett par timmar på stan, var det skönt med en stunds vila, med fötterna i högläge, på hotellrummet, innan vi gav oss ut för att äta.

Trött, men nöjd med dagen

(Tina har berättat på sin blogg, att hon hade "hörts" under natten. Det stämmer :)
Och jag hade, vad jag förstått, också "hörts", fast troligtvis mer rejält. En kudde, som daskar till mig och en kraftig knuff mot sängen, talar för det.
Jag säger som Martin Ljung, "det är skönt med en egen kuppe". )

Skämt åsido, roligt hade vi. Många härliga skratt.

Om bloggmötet har Tina skrivit  och återgett så fint på sin blogg, därför länkar jag till den istället.
Absolut läsvärd!!!  http://gaellagaella.blogspot.se/


I fredags var det 19:e oktober. Ett datum, som jag/vi aldrig glömmer.
Ju närmre datumet kom i år, desto mer upplevde jag förra årets 19:e oktober.

I fredags var det ett år sen Kristers hjärta stannade, men helt otroligt, lyckligtvis kom igång igen.

Vi säger nu att Krister har två födelsedagar, och det skulle firas.

Jag och födelsedagsbarnet firade på Varberg Spa hotell.

 Jag välkomnade Krister med förbeställd frukt, choklad och gott mousserande vin.

 Magnus ......

........och Tina med familjer gratulerade också

 Tyvärr var inte vädrets makter på vår sida på fredagen. Därför blev den inplanerade promenaden inte av.

Istället fick vi en lugn och skön eftermiddag på hotellet. Utsikten från rummet var fantastisk, med hav och klippor. 

 På kvällen åt vi en god buffé, och strosade runt i det gemytliga och hemtrevliga hotellet.

På lördagen, efter vi checkat ut, tog vi en promenad och tittade på omgivningen. Så fint och välorganiserat.

Vi hade inte bokat in oss på några behandlingar, vi tyckte tiden var för kort för det.
Men en sak har vi klart för oss. Det var första gången vi bodde där, men absolut inte den sista.
Nästa gång hoppas vi kunna ta till vara på möjligheterna till både poolen, de fina tillgångarna för sköna promenader och varför inte fiskpedikyr.

På hemvägen föreslog Krister ett besök på Ge-Kå´s i Ullared.
Inget som ja sa nej till.
När vi efter 20-25 minuter hittat en parkeringsplats och kom fram till ingången till affären, då backade vi båda två.
Det gick inte se var kön slutade, för den ringlade sig runt och försvann bland buskarna.
Hade jag åkt lång väg för att handla i Ullared, då hade jag nog ställt mig kön, men inte nu.

Ta vara på dagen och njut av livet. Det gör vi.

Med stor tacksamhet till de underbara killarna, som kom som räddande änglar, till oss på kvällen den 19:e oktober förra året.
De fyra ambulansmännen, de tre brandmännen från Gnosjö räddningstjänst, och all personal på Värnamo och Jönköpings sjukhus. Och för pacemaker med defibrillator.


T.C.Y.

Härliga höstdagar

När min gamla trogna symaskin för egen maskin började sy så det rök om det, var jag övertygad om att jag sytt på den för sista gången.
Men, vad glad jag blev när reparatören ringde och sa att nu är maskin lagad. Och till ett billigt pris också.
Jag hoppas reparatören har rätt i sin kommentar, "maskinen är ju bara 18 år, så den kan du sy på i många år till". Med andra ord, min Husqvarna är ung trots de  40 + åren.


Veckans väder har varit helt underbart. Rena önskevädret för årstiden.

Och perfekt väder för höststädningen i växthuset.
De få vindruvor som fanns kvar plockade jag och kastade på komposten, de smakade nu mer vin än vindruvor.
Alla blad på vinrankan ruskade vi ner, och när det var klart, sög Krister upp allt med lövblåsen / sugen.

Dagen före vi röjde ut växthuset, planterade jag om Cymbidierna, de mest otympliga orkidéerna som jag äger. Rotklumpen och bulberna på de allra största, var så svåra att dela,  så jag fick ta till den största kökskniven.
När jag kämpade på med omplanteringen, bestämde jag mig för att, inte någon mer Cymbidium. Det räcker med de tio, som finns.
När häften av plantorna var omplanterade, hade jag inte fler innerkrukor i passande storlekar.
Det blev en tur in till Blomsterlandet. Där fanns bra sortiment på krukor, så jag fick med mig de storlekar som jag behövde, plus.......................en sådan där växt, som jag inte skulle köpa fler av.

Kalla det för dålig karaktär, orkidéberoende eller svag för orkidéer, men jag var bara tvungen att ha med den hem också.

Cymbidium

I måndags startade älgjakten.

Jaktlaget, där Krister ingår, började jaga först i torsdags och fortsatte på fredagen.
Bra utdelning blev det på de två dagarna. En stor älg varje dag. Det gick snabbt att fylla kvoten på vuxna djur.
Det blir lite påfyllning till frysen.



T.C.Y.

 

Ja, nu är hösten här på riktigt.

Det märks, inte bara på att träden börjat tappa sin löv och att dagarna blir kortare och kortare.

 Lika glad och upprymd, som jag blir på våren, när jag hör och ser tranorna kommer tillbaks från södern, lika vemodigt tycker jag det är, när de i v-formation flyger söderut igen på hösten.
Två gånger fick jag uppleva detta igår. Först hördes deras högljudda "sång", innan jag lyckades hitta flocken högt upp bland molnen.
Eftersom jag, hade kameran med mig ute i trädgården, lyckades jag fånga fåglarna, om än otydligt, på bild.

Alla perenner, som för ett par veckor sedan fick flytta in i växthuset, har nu fått lämna det, för att tillbringa vintern under växtbelysning i källaren.

Det var mycket klippande och rensande av vissna, ruttna och till och med mögliga blad och blommor, innan jag kunde flytta in dem. Det är väl ännu ett bevis på den blöta sommaren vi haft i år.

Det finns också de plantor, som blommar mer än de någonsin gjort under sommarsäsongen.
Bland annat en Fuchsia, som jag fick som liten stickling förra året av orkidékompisen Lena.
Vilken blomsterprakt det blir i källaren framöver, om alla knopparna slår ut.

Tack Lena.

 Skottkärran och barnbarnens skrinda, "pinnavagn", fick fungera som flyttfordon.

Det är vemodigt att "ta farväl av sommaren", som Lasse Berghagen sjunger, men jag tycker om hösten.
Det är inte så många måsten då, och framför allt mer mys med tända ljus, och när det blir kallare elda i öppna spisen.

Nu finns bara de orkidéer, som vill ha lite kallare temperatur innan de får flytta in under orkidébelysningen i källaren, kvar i växthuset.
Innan dess ska de planteras om, och det är lite extra jobbigt, för de är stora och otympliga, men så fina när (om) de blommar runt jultiden.

Vinrankan tappar bladen snabbt nu, och jag är glad för att de flesta vindruvorna har tagits tillvara på.

I morgon (läs måndag) ska jag köpa stora planteringskrukor och orkidékompost. På måndag har vi blivit lovade uppehåll och sol, och då ska det planteras orkidéer utomhus.

T.C.Y.

Guardian Angel Oktober

Regn, regn, regn och åter regn, med någon solglimt däremellan.

Jag tycker om hösten, med alla vackra färger i naturen. Det är bara det att det vackra framträder inte lika bra i regn.
Under några solglimtar,  eller i varje fall uppehåll i regnandet, har jag fångat några färgklickar med kameran. 

 Tänk om Flugsvampen var ätbar och lika god, som den är vacker.

Denna vackra bukett i höstfärger, kom goa Patricia med i veckan.

Jag har inte lyckats lära mig min kamera riktigt ännu :( Vinröda färger blir aldrig som de är i verkligheten. Krysantemumsblommorna är djupt vinröda i färgen.

I september hade vi äppelfest.
Det var en älgko med sina två kalvar, som lät sig väl smaka av äpplena som fallit ner. De hade först varit och ätit på lönnarna invid huset, och promenerat förbi växthuset.
Oh hemska tanke.....tänk om de gått in i glaset på växthuset.

Förra helgen fick vi rå om Cajsa helt för oss själva. Det är så roligt och underhållande.
De två äldsta barnbarnen, killarna, är inte lika lätta att få som nattgäster längre. De är ju tonåringar nu, så det är precis som det ska vara. Men de är fortfarande lika välkomna som de alltid har varit.

När Cajsa kom hade hon med sig en lapp, där hon skrivit ner ett recept på Cupcakes.
Vi köpte ingredienser, som inte fanns hemma, dagen efter och den lilla bagerskan började baka.
Hon fick göra kakorna från början till slut. Och jag vill lova att det blev ordentligt gjort, med ett bra resultat.

Koncentration

När kakorna kallnat var det dags för toppingen.
Det var inte bara till att breda den över kakorna, utan den skulle spritsas ut.

Och sist hämtade hon strössel, som fick bli kronan på verket.

 

När kakorna var klara kom Magnus och Pia, Tina och Klas kom för att hämta hem sin dotter.

Och så blev det förtsås fika på nybakade cupcakes.

Det är länge sedan de fick så god fika på Norlid, som då.

Nu ska det bli ljusare för oss i skogen.

Vi har beslutat oss för att ta ner alla granar, som har växt mycket sedan vi flyttade hit 1994.

Den minsta och roliga skogsmaskin jag har sett någon gång.
När jag ser mannen köra maskinen, tänker jag på när James och Philip körde med sina radiostyrda bilar. Denna maskinen fungerar ungefär likadant, "chauffören" går bredvid och kör, hugger (klipper) ner, delar och drar virket till uppsamlingsplatsen.

Tekniken går framåt. Samtidigt som samhället med allt det tekniska blir sårbart.
När vi skulle tanka i Gnosjö igår, på den enda mack som finns i Gnosjö, fungerade inte pumparna. Fel på kommunikationen med Telia.
Obemannad bensinstation och ingen sedelautomat, det var tur att det fanns några liter bensin kvar i tanken.
Hoppas killen som skulle tanka samtidigt, kom hem utan bensinstopp. Hans tank var så gott som tom.

När jag plockade fram symaskinen idag, för att sy gardiner, tänkte jag att det är en fantastisk maskin.
En trogen Husqvarna, som jag köpte 1971. Och fungerar helt perfekt, och ytterst lite reparationer under de åren. Och den har använts flitigt.

Nåväl. För några sekunder trodde jag att jag hade fått osynligt besök, som satt sig och sy i en rasande fart. Jag hade sytt klart gardinerna, och hade börjat stryka dem.
Med ryggen vänd mot symaskinen, hör jag hur den börjar sy och ökar hastigheten.
Vad mycket man hinner att tänka under några få ögonblick. "Vem är det, som syr"? För inte var det Krister.
Jag rusar dit och drar ur sladden ur väggkontakten, och får se hur det börjar ryka inifrån maskinen. Fort ut med den i regnet.
Min symaskin, som jag trivs så bra med. Jag vill inte ha någon annan :(
I morgon skall den till reparatören, som jag en gång köpte maskinen av. Hoppas, hoppas, hoppas!!!
Jag förbereder mig på att jag måste köpa en ny symaskin, för det kan jag inte vara utan.

Vi är noga med att aldrig åka hemifrån med några maskiner på, inte ens kaffebryggaren. Men att symaskinen skulle kunna orsaka något, det hade jag inte räknat med.
Så summa summarum, lämna aldrig någon maskin eller elektriskt på när du inte är hemma.


T.C.Y.

50- årsjubiléum, nostalgi

Vilken träff!!!!
Klassträff och 50-årsjubileum.

Femtio år sedan första realexamen ägde rum i Gnosjö.

Femtio år är ganska lång tid :),  men det tog inte lång stund innan vi hade lärt känna varandra igen.

Vår fina och härliga Rektor Gotthard Sjölander med "sina realister".

Många nostalgiska känslor blev det när vi samlades på Bäckaskolan och gjorde studiebesök till de olika klassrummen, där vi hade haft våra lektioner.
Att tiderna hunnit förändrats, sedan vi sprang ut med de grå mössorna på våra huvuden ( känslan jag hade då, kan jag känna än idag) insåg jag, när vi kom till skyddsrummets dörr i källaren.
Där inne fick vi, som hade för långt hem för att kunna åka hem och äta på lunchrasten, äta maten som vi fått med oss hemifrån.

Efter en god fika och mycket prat, åkte vi sedan vidare till restaurang Köket.

Kvällen blev en verkligt trevlig och gemytlig fortsättning på eftermiddagens tidigare återförening.
Ju mer vi berättade för varandra om de fyra skolåren, ju mer kom jag ihåg.

Årets klassträff är en god karamell att suga på, till nästa träff. Kanske redan om tio år, för vi blir ju inte yngre med åren ;)

Tre gånger har vår klass firat jubiléum. Det tycker jag är stort.
Jag är tacksam över att jag kunnat vara med på både 15, 30 och 50-årsjubiléum.

Extra roligt var det att två lärare var med på träffen, Barbro Sandberg och Rolf Melander.

Helgen startade med att Cajsa kom till oss i fredags kväll.
Hon skulle stanna hos oss till lördag kväll, eftersom föräldrarna skulle ut på en resa under lördagen.

När det, för ett par veckor sedan, bestämdes att "den lilla" skulle vara hos oss, hade jag inte en tanke på att det var samma dag som träffen.

Det blev Morfar och Cajsa, som fick nöjet att umgås på tu man hand.
Och det hade de verkligen gjort.
Först en promenad på en och en halv timma, före en tur till ICA. Där handlade de för en myskväll, både kvällsmat och mys framför TV´n, allt efter vad Cajsa önskade :) :)
De två hade också varit företagsamma och ringt Tina på mobilen. De skulle bara tala om att de hade bestämt att Cajsa skulle stanna en natt till. Härligt!! 

Innan jag åkte till träffen , kom Patricia och James.
När jag såg att det var James som körde, börjat övningsköra, insåg jag att det inte är så konstigt att jag skall iväg på ett 50-årsjubiléum ;)
Ett barnbarn, som börjat övningsköra för bilkörkort, en Farmor med grått hår, ja då har man nog blivit lite äldre ;)


T.C.Y.

Carpe Diem

" Carpe Diem - Fånga Dagen,

 Lev som om varje dag var din sista,

Var rädda om varann,

Ta inte allt för givet ".

Ett kort möte, idag på sjukhuset med ett kort samtal,blev till ett tankeväckande och sorgligt möte för oss, trots glädjen över att träffas efter lång tid.
Det blev ett kort möte, de skulle tillbaks till salen, där en till dem, nära och älskad person  låg.

Det skulle inte ta lång stund, innan de fick lämna sjukhussalen, för att åka hem i en djup sorg och saknad.
Ett dygn, och allt ändras.

Jag är väl medveten om att allt kan ändras så snabbt, alltför snabbt, men är lycklig över att fortfarande få ha hela min familj kvar.

Igår blev det, sedan länge planerade bullbaket av. 99 bullar blev det.
Meningen med bakningen var att barnbarnen skulle få dela på bullarna.
Bullarna på en plåt behöll vi själva. De hade blivit väldigt solbrända i ugnen.
Jag skyller på finalen av Robinson på tv´n. Jag var tvungen att se hur sista tävlingen slutade ;)

Hemvägen från Värnamo tog vi över Forsheda, för att lämna bullpåsarna till Philip och Cajsa. I helgen blir det en leverans till James.

 Flera påsar kantareller, klara för att bara lägga in i frysen, hade vi med hem från Forsheda.
Vad det värmer ens hjärta, när människor är så snälla. Vi har allt blivit lite bortskämda, Gubben min och jag.
Tidigare i veckan fick vi lingon och idag kantarellerna.
Det är Philip och Cajsas farföräldrar, som plockat, rensat och förvällt svampen, som vi fick.
Tack Kerstin och Ola, inte minst för omtanken :)

Nästa lördag skall jag bli riktigt nostalgisk.
Då blir det 50-årsjubileum!!

 50 år sedan min klass, som var den första klassen i Gnosjö, som tog realexamen . Ofattbart.
Men vad roligt det ska bli att få träffas igen. Hoppas på att få återse många klasskamrater.


T.C.Y.

Krösnamos och smörstekta kantareller

Tiden är inne för "skogens guld" och "skogens röda guld".

Varken jag eller Krister har varit ute i skogen, för att ta till vara av det som naturen erbjuder.
Nu har vi ändå fått fylla på förrådet inför vintern. I varje fall när det gäller lingonsylt, eller som den smålänning jag är, krösnamoset.

Syster Alice och svåger Sven kom på förmiddagen, med en 10-liters spann fylld med nyplockade lingon, toppade med några kantareller. Och det är vi verkligen tacksamma för :) Det är Sven, som plockat lingonen, men "söstra mi" var med som sällskap i skogen.

Jag känner mig rik, när jag häller upp den färdiga sylten på burkar. Inte några extra tillsatser med konserveringsmedel eller andra konstigheter i.

Senare på eftermiddagen fick jag för mig att ta en promenad med gåstavarna.

De kunde jag lämnat hemma, för det blev en skogspromenad istället. Och jag hittade kantareller!!

Och så alla dessa gula löv, som jag blev lurad av.

Det har pratats om att det är ett riktigt svampår i år, och det stämmer säkert, för jag har aldrig plockat 5 liter kantareller tidigare.

När jag kom hem, tog Krister vid och rensade svampen, och bjöd sedan på smörstekta kantareller till kvällsmat.

Av lingonen kokade jag sylt på hälften av bären och resten får ligga i frysen tills det är dags att fylla på burkarna igen. 

 

Nu som först, smakar våra vindruvor i växthuset som bäst, och är en prydnad för köksbordet där de ligger i fruktskålen.

Årets första och enda ros i vår trädgård.

I morgon ska jag tillbaks till sjukgymnasten, som jag räknar med blir sista gången.
Även om värken finns kvar, känns det mycket bättre. Jag kommer fortsätta med övningarna, och det tror jag räcker och blir bra med det.


T.C.Y.